Nordöstra Skånes Fågelklubb

www.spoven.com

Exkursionsreferat 2001-2002

Vittskövle slott, Herremölla och Friseboda - 10 november 2002

Vi var 28 personer som sammanstrålade vid Vittskövle slott kl 8:30 i lätt mulet, stilla och nästan nollgradigt väder. Exkursionen började med en promenad runt slottet och genom parken där några kajor bråkade, en nötväcka lockade och ett dussin stenknäckar for runt i trädtopparna. En kungsfiskare som pilade runt i vallgraven gäckade tyvärr några deltagare. Ett par domherrar visslade, vi skrämde ut en ormvråk ur cypresserna, en handfull siskor (grön eller grå?) rastade i en trädtopp och en grovröstad korp flög förbi. Två av vallgravens många gräsänder var helvita parkankor.

Efter förflyttning med bil några kilometer söderut gick vi genom bok- och granskogarna mot Herremölla vid Segesholmsån. Här stötte vi på några meståg och utökade artlistan med talgoxe, blåmes, entita, tofsmes, svartmes, trädkrypare, kungsfågel och större hackspett (en hona). När vi fikade vid laxtrappan landade en kvardröjande forsärla vid ån. En gärdsmyg sjöng en stump och vid skjutbanan såg vi en spillkråka. Återfärden till bilarna gick längs golfbanekanten där två sothönor simmade i en damm.

Sista anhalten blev Segesholmsåns utlopp i havet (Slussen). Rödvingetrastar lockade vid ån och ute i bukten sågs småflockar av storlom på fiske (minst 15 ex). En ung dvärgmås födosökte på lätta vingar medan alfåglar och småskrakar dök efter något ätbart. Tre svarthakedoppingar i vinterdräkt låg tätt tillsamman strax söder om åmynningen. En sparvhök sträckte in från havet, och helt nära stranden såg vi en vacker svärta (hane). När vi avslutade exkursionen strax före kl 13 hade vi 48 arter på dagslistan.

Thomas Lindblad, Olseröd

"Stormfåglar" - 27 oktober 2002

Att ställa om klockan till vintertid brukar innebära att man får en extra timmas sömn, men detta gällde inte för oss åtta som följde med på fågelexkursion denna söndagsmorgon. Samlingstiden tidigarelades istället, för att vi skulle komma till västkusten lagom till gryningen. Exkursionsmålet för dagen var Bjärehalvön och Hovs hallar.

Dagarna innan hade det blåst västliga vindar, och längs hallandskusten och på den skånska västsidan hade det setts en hel del havsfåglar. Vid kraftiga väst- och nordvästvindar blåser stormfåglar, liror, sulor, m fl fåglar, som vanligen håller till längre ut till havs, in mot kusten. Den här morgonen var det dock relativt lugnt, men det dröjde ändå inte länge innan de första havssulorna upptäcktes. En mäktig syn! Havssulorna har ett större vingspann än havstruten, och den adulta fågeln är vackert tecknad med de svarta vingspetsarna i kontrast mot den benvita kroppen. Under de timmar vi stod uppe på bergsidan och spanade ut över Laholmsbukten fick vi se 20-25 st sulor i alla olika åldersdräkter.

Havsskådningen innebär en hel del svårigheter för den som inte är van (märkte jag). Det kan vara problematiskt att få in snabbt flygande fåglar i kikaren när de kommer tätt över vattenytan. Man har få eller inga landmärken att utgå ifrån och avståndsbedömningen känns vansklig när horisonten är den enda förhållningspunkten. När de pilsnabba alkorna kommer nära vågtopparna och nära land gäller det att hänga med. Förutom tordmule, sill- och tobisgrisslor, passerade även 4-5 st lunnefåglar förbi. Andra arter som sågs den här morgonen var bla stormfågel, smålom, dvärgmås, tretåig mås, gråhakedopping, sparvhök och stora flockar med fink.

När vi kände oss nöjda med havsfågelskådandet förflyttade vi oss till Torekovs rev. På revet verkade det vara ganska lite fågel. Förutom krickor och bläsänder på vattnet, upptäcktes i alla fall några storspovar och strandskator. Vi gick närmare stranden för att se efter om det var några piplärkor eller andra småfåglar som födosökte bland stenarna och de uppspolade tångruskorna. Först upptäcktes en skärpiplärka, och sedan landade inte mindre än sex stycken berglärkor alldeles framför oss! De lät sig välvilligt beskådas och vi njöt av deras vackra, karaktäristiska teckning i gult och svart. Efter detta återstod bara att dricka upp det sista kaffet, allt medan det strilande regnet tilltog.

Henrik Ramstedt, Kristianstad

European Bird Watch - 5 oktober 2002

European Birdwatch genomfördes under helgen 5 - 6 oktober. Arrangemanget samlade fågelskådare i 28 länder. Syftet var att visa på fåglarnas imponerande mångfald och föra fram behovet av fågelskydd. Det har blivit en tradition för många fågelklubbar och enskilda fågelskådare att rapportera in sina observationer denna helg.

Nordöstra Skånes fågelklubb genomförde i år arrangemanget som en exkursion längs kusten. Fem deltagare samlades i Nymölla i gryningen. Exkursionen inleddes med en vandring längs den östra sidan av Skräbeån ut till havet. Den första delen av stigen störs mycket av buller och lukt ifrån pappersbruket och någon kungsfiskare sågs ej vid detta tillfället. Däremot brukar den yttre delen av området vara mer ostört så också denna gången. Här sågs bl.a. rastande myrspov och brushane. Vidare flög en ganska sen fiskgjuse lågt rakt över huvudena på exkursionsdeltagarna.

Efter den obligatoriska fikapausen var det dags för området kring Edenryds badplats. Här sågs dagens första blå kärrhök, igenkänd som en ungfågel på sina mörka inre armpennor, jagande över Vållholmen. Under vandringen på strandängarna väster om badplatsen flög två enkelbeckasiner upp ur ett litet kärr.

Nästa stopp skedde längs vägen Tosteberga - Östra Ljungby där rejäla flockar med grågäss, vitkindade gäss och tofsvipor studerades. Färden fortsatte ut till Vannebergaholmen där en hel del vadare fanns att se, kärrsnäppa, småsnäppa, gluttsnäppa och kustpipare. Dagens fjärde blå kärrhök sågs också härifrån. Sammantaget observerades 63 arter under förmiddagen.

Observerade arter: Edenryds badplats - Skräbeåns mynning - Östra Ljungby - Vannebergaholmen enligt nedan.

Skäggdopping 6	Sothöna 200	Stenskvätta 2
Storskarv 150	Kustpipare 17	Kråka 20
Häger 7	Tofsvipa 250	Koltrast 5
Knölsvan 136	Småsnäppa 1	Taltrast 1
Grågås 1500	Kärrsnäppa 60	Kungsfågel 5
Kanadagås 5	Brushane 1	Blåmes 5
Vitkindad gås 600	Enkelbeckasin 2	Talgoxe 10
Bläsand 55	Myrspov 1	Nötväcka 1
Snatterand 8	Gluttsnäppa 4	Skata 2
Kricka 15	Skrattmås 100	Kaja 70
Gräsand 550	Fiskmås 5	Råka 5
Ejder 1	Gråtrut 75	Korp 1
Knipa 20	Havstrut 5	Stare 25
Småskrake 50	Tamduva 24	Grönfink 10
Glada 5	Ringduva 12	Bofink 10
Blå kärrhök 4	Spillkråka 1	Steglits 20
Sparvhök 1	Sånglärka 8	Grönsiska 40
Ormvråk 12	Ängspiplärka 40	Hämpling 1
Fiskgjuse 1	Sädesärla 3	Mindre korsnäbb 3
Tornfalk 1	Gärdsmyg 12	Gulsparv 10
Fasan 12	Rödhake 20	Sävsparv 12

Nils Waldemarsson, Bromölla

Juleboda och Drakamöllan 21 september 2002

Vi var 15 exkursionsdeltagare som samlades vid Holmabodens östra gavel strax före soluppgången. Med hopp om gott sjöfågelsträck spejade vi ut över dyningarna, men den nordliga vinden gäckade våra förhoppningar. Några storlommar flög runt över bukten, småflockar av ejder, bläsand, småskrake och storskarv flög söderut. Långt ute vid horisonten sträckte dykänder och små gäss söderut. En flock vitkindade gäss (105) passerade på närmare håll. Det glesa småfågelsträcket dominerades av sädesärla och ladusvala, men minst en gulärla och en forsärla kunde urskiljas. Fem fiskande fisktärnor flög förbi och bland flera flygande lommar fanns ev. även en smålom. När sträcket aldrig riktigt ville ta fart, beslöt vi efter morgonkaffet att bryta upp och köra in till Drakamöllan.

I det vackra höstvädret vandrade vid runt i Drakamöllans naturreservat. Flera tornfalkar jagade över heden och en stenfalk blixtrade förbi söderut. Över skogarna i norr kretsade några ormvråkar och glador, samt höstens första fjällvråk (juv). Ett sällskap korpar (13) drog österut med grova röster. Flockar av mindre korsnäbb lät oupphörligen, vi såg över 100 (men inga bändelband). Under vandringen stötte vi upp småflockar av rastande trädlärkor och dubbeltrastar. En flock vitkindade gäss (130) passerade bjäbbande mot SV. Över Äskebjär gick vi in i skogen N om Julebodaån. Taltrastar och rödhakar rastade i enefäladen. Vid Lillehems mölla lockade kvardröjande lövsångare och gransångare. Några talltitor lät höra sitt karakteristiska "tääh-tääh". Vi återvände via Lilla Drakamöllan, där flera deltagare fick en snabb skymt av en kungsfiskare. I bokskogarna intill Drakamöllegården rastade bo-bergfink och småflockar av grönsiska flög över. Efter en härlig höstvandring skiljdes vi åt vid parkeringen kl.12.

Thomas Lindblad, Olseröd

Egeside 8 juni 2002.

Vid femtiden på morgonen samlades i Åhus sex tappra skådare med Sven Birkedal i spetsen för att bege sig till Egeside och där avnjuta morgonstundens fågelsång. Första anhalten blev en blöt vandring i morgondagg längs Tolebäcken där vi avnjöt härmsångare, kärrsångare, sävsångare, rosenfink och alla de övriga förväntade skönsjungande, morgontidiga, svårskådade småfåglarna. Dock saknades en, nämligen gransångaren varför vi förflyttade oss till Vittskövleån för ytterligare en blöt vandring. Men den första obsen, blev till vår glädje inte gransångaren, utan istället kungsfiskaren som avsökte sitt område längs bäcken. Samtidigt kunde vi , i en av de höga björkarnas topp, betrakta en fullt utfärgad rosenfinkshanne som framlät sin ljuva sång i morgonsolen. Vandringen längs Vittskövleån gav ej heller någon gransångare men väl tillbaka ut ur skogen fick vi uppleva hur en fiskgjuse slog i dammen efter småfisk, ett sällsamt skådespel med denna stora fågel i denna lilla damm.

Nu var det äntligen tid för den efterlängtade morgonfikan vilken intogs vid Egeside gård. Stärkta av kaffe och smörgåsar gav vi oss ut i den manshöga vassen för att bana oss väg ut till Iglegropen. Under vandringen kunde vi på nära håll beskåda ett flertal ivrigt kringflygande sävsparvar men tyvärr inga skäggmesar. Men väl ute på den björkbevuxna strandbrinken längs ån uppenbarade sig en annan sorts mesar nämligen en flock stjärtmesar. Exkursionen var nu egentligen slut men när väl undertecknad hade påtalat att det fanns en brandkronad kungsfågel nere på Ravlunda beslöts enhälligt att vi snarast skulle återvända till våra bilar för att utsträcka exkursionen söderut.

Väl nere vid Ravlunda körde vi in på vägen mot Knäbäcksdösen och stannade efter bara några hundra meter. Sven laddade cd-spelaren i sin bil och spelade upp den brandkronade kungsfågelns sång för att vi skulle veta vad vi skulle lyssna efter, stängde av spelaren varefter vi överraskande fick svar från grantopparna och några i gruppen hade plötsligt fått ett nytt sverigekryss. Den nu mycket lyckade, förlängda exkursionen avslutades med en fin obs på höksångaren vid Knäbäcksdösen och ett par fältpiplärkor på de angränsande grusvägarna.

Göran Knutsson, Kristianstad

Fågelsvepet 25 Maj 2002

Med ambitionen att svepa över, och dammsuga ett antal lokaler i kommunen på fåglar, träffades vi kl 05.00 på MAXI-parkeringen. Förhoppningen med denna exkursion var att vi skulle vaska fram eventuella rariteter i buskar och vassar längs kusten och i Vattenriket. Greger Flyckt som var exkursionsledare höll en liten taktikgenomgång innan vi gav oss av. Vi var endast 6 stycken hågade skådare som slutit upp, vilket var lite av en besvikelse, men kanske hade meteorologerna skrämt bort en del potentiella deltagare. Vädret var i alla fall bra och inräkningen av arter började redan på parkeringen med bla näktergal och översträckande stenknäck.

Första anhalten blev Bodarna, Tosteberga hamn, med sina tärnor och vadare. Söderut mot öarna låg en del sjöfågel som skrakar, ejder och svärtor på spegelblankt vatten. Inne i viken sågs kustpipare, ljungpipare, snatteränder och skedänder. På strandängen vakade en hona kärrsnäppa över sina nykläckta pull. Ute på skären var det förstås kentska tärnor i kolonin bland fiskmåsarna, och häckande vitkindade gäss. Småtärnor flög fladdrande över oss. Silltrut observerades och en roskarl upptäcktes sittande på vågbrytaren i hamnen.

Vi fortsatte sedan söderut längs kusten till Vannebergaholmen. I furet var det en del mesar och småfågel, bla svartmes, tofsmes och trädkrypare. Denna lokal erbjöd även en del sångare som kärr-, härm- och ärtsångare samt en "mystisk" rörsångare som hamnat fel och satt och sjöng i ett buskage. Storspov och kärrsnäppor spelade till kaffet.

När vi kände oss klara på Vannebergaholmen hade vi rådslag om vilken nästa lokal skulle bli (samtidigt som några av deltagarna ivrigt diskuterade Carlos Santana). Vi bestämde oss för att hoppa över Fårabäck (trots en del tunga obsar på denna lokal den senaste tiden) och via Åhus köra mot Egeside. Vi gjorde ett stopp på Rinkaby skjutfält som gav oss fiskgjuse och sträckande tranor. I Åhus letade vi efter gulhämpling på Täppet, och efter ett par stopp hittade vi några sjungande fåglar inne bland sommarstugorna på Östra Sandar. Mellan Åhus och Hornagården stannade vi vid kolhögarna vilket bland annat gav oss backsvalor (häckar på platsen) samt en fin observation på fältpiplärka. Vi gjorde också ett stopp vid Pulken och passerade storkarna vid Härnestad innan Egeside.

Vi tog vägen mot Ängagården och stannade vid Västra diket som vi följde in i träsket. Förhoppningen var bla att skulle få höra sommargylling sjunga. Sådan tur hade vi dock inte denna gång. Nya arter för dagen blev i alla fall rosenfink, grå flugsnappare, gråsiska och järnsparv. Vi bestämde oss nu för att avsluta svepet med att stanna vid Herkulesdammarna. Efter några hundra meters körning kunde vi kryssa av trädlärkor, som flög upp framför bilen, och lärkfalk, som i hög hastighet flög över vägen.

Efter Herkulesdammarna hade vi kompletterat tärnorna med svarttärna och skräntärna, båda fiskande i dammarna. Sista arten för dagen blev rördrom som blåste på ute i vassen.

Totalt såg vi 112 arter under dagen, vilket vi kunde känna oss nöjda med, även att vi inte lyckats dänga in några rariteter. Antalet lokaler som besöktes var ju begränsat, och med en något större insats skulle antalet arter ha kunnat ökas på en bit. Detta svep får ses som något av en försmak på vad artrallyt nästa vecka (lördagen den 1/5) kan ge. Då kommer kommunens alla hörn få besök av tävlingssugna skådare!

Henrik Ramstedt, Kristianstad

Fågelskådningens dag - 12 maj 2002

Återigen har klubben arrangerat Fågelskådningens dag mitt bland de vårystra fåglarna. Som vanligt fanns det expertis utposterad på Håslövs ängar. Nytt för i år var att även Kanalhuset bemannades. Många (250 personer besökte Håslövs ängar) var de flanörer som valde att stanna upp och titta i medhavd eller lånad kikare och få se Vattenrikets karaktärsarter i all sin vårprakt. På Håslövs ängar kunde man dessutom delta i en tipspromenad med fågelfrågor. Nedan följer de rätta svaren. Grattis! till årets fyra vinnare, som hade 13 rätt; Agneta Bengtsson (Skurup), Eivor Bengtsson (Tjörnarp), Lars Svensson (Sölvesborg), Ingegerd Åkesson (Hörby).
De vann varsin bok. Sex personer hade 12 rätt.

Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 12/5 2002

Fråga	Svar	Kommentar
1	X	Fågeldöden längs Blekingekusten och i den nordostskånska skärgården orsakas troligen av ett virusangrepp.
2	1	En fågels axillarer är det samma som ”armhålorna”.
3	X	Det uppskattas att det häckar c:a 700 par grågäss i vattenriket.
4	2	Den avbildade tärnan är en silvertärna.
5	1	Den avbildade skogshönan är en tjäder.
6	2	Den andra siffran i kikarbeteckningen 7x50 anger diameter på frontlinsen mätt i mm.
7	2	Truten som syntes på Kristianstads soptipp under vintern var en vittrut.
8	1	Thomas Alerstam har studerat nattsträckande fåglar med hjälp av radar.
9	X	Bengt Berg har författat Lahol - min vän fjällpiparen.
10	1	Vaktel kan påträffas kring Ripa Sjögård.
11	X	Lundsångare är inte en synonym för härmsångare.
12	2	Återställda våtmarker fungerar som naturliga kvävefällor för våra vatten drag.
13	2	”Blå Bården” är det vattenfyllda området mellan stranden och vasskanten.

Exkursion i Vattenriket, 20 april 2002

I arla morgonstund lördagen den 20 april samlades tio fågelvänner vid Sommarlust för att skåda fåglar i Kristianstad närområde. Vädret var inte det allra bästa men blev bättre framåt dagen. Det var ganska dimmigt men vindstilla och några plusgrader. Vår guide Anette, hade tänkt sig en vandring vid Herkules naturreservat och Håslövs ängar. Vi stannade våra fordon vid den nyanlagda (för ett år sedan) parkeringen för reservatet i Sk. Viby.

När alla ryggsäckar och kikare var påhängda drog vi iväg bortåt landgången som leder genom videbuskage ut till områdets slåtterängar. Här välkomnades vi av rördrommens karaktäristiska läte, enkelbeckasin och vattenrallens ”grymtande” läte. Snart hördes drillarna från ”årets första” sångare, nämligen gransångaren. Under första fikapausen uppe i fågeltornet hördes rördrommen fortfarande samtidigt som en mindre flock grönsiskor slog ned i buskaget tätt intill tornet. Vandringen fortsatte förbi lerdammarna, där upptäcktes en skäggdopping bland änder och sothöns i den något lättande dimman. Ute på cykelstigen längs Åhusjärnvägen uppenbarade sig en svart rödstjärtshona, flygande från staketstolpe till stigen ca trettio meter framför oss. Därefter var turen kommen till några steglitser som kom flygande i sin lätt igenkännande stil. Under tiden som ett par av oss kikade och lyssnade på rödvingetrastar, passerade två par tranor på låg höjd i dimman.

De som nu kände för ytterligare ”skådning” körde till parkeringsplatsen vid Håslövs ängar. Här stärkte vi oss först med den sista medhavda fikat innan vandringen påbörjades. På väg till första utkiken såg och hörde vi enkelbeckasiner, tofsvipor, lärkor och inte minst den vackra rödspoven. Från denna utsiktsplats kunde vi beskåda skedänder, bläsänder och vitkindade gäss. Vid en vattensamling, inte långt ifrån oss, spatserade rödbenor och ute bland grästuvorna vid en vilande tofsvipa letade ”tuben” upp en ensam kärrsnäppa. Vid områdets fågeltorn jagade tofsvipor bort en kärrhök. Från vårt nästa stopp som gjordes lyckades vår guide leta upp tre brushanar bland ängens stenar och tuvor. Härifrån såg vi också en stjärtand betande tillsammans med gräsänder samt en gravand. Då vi höjde kikaren en aning kunde vi betrakta fiskgjuseboet med ”hyresgäst”. Längs den gyttjiga stigen som leder fram till parkeringen satt ett hämplingpar på stakettråden och i luften letade en flock ljungpipare efter en lämplig landningsplats. Vi skildes åt vid middagstid och då hade solen trängt bort den täta dimman.

Christer Ahlquist, Kristianstad

Edenrydskusten 9 december 2001

Trots en grå, lite disig och råkall decemberförmiddag samlades över 20 stycken klubbmedlemmar till exkursion i Bromölla. Första anhalten blev Bockaholm i östra delen av Edenryd. Det är den fastlandspunkt där man kommer närmast Vållholmen, som för övrigt ligger på "blekingefarvatten". Direkt visade en honfärgad blå kärrhök upp sig över Vållholmen där den jagade efter sork. Snart började också havsörnar synas, antingen sittande på holmar och stenar ute vid Gruarna eller flygande mellan öarna. Åtminstone 6 individer räknades in. Bland dessa fanns två adulta fåglar med helvita stjärtar, banangula näbbar och ljusa mantlar. På landbacken hördes några sidensvansar som tydligen fortfarande, trots en bärfattig höst, hittade en del hagtornsbär att livnära sig på.

Efter en stund förflyttade sig exkursionsdeltagarna till småbåtshamnen strax söder om Valje där den inre delen av Valjeviken kunde observeras. Valjeviken har högt värde som övervintringslokal för sjöfågel. De hundratals sothöns och vigg som födosökte i området motsade inte den uppgiften. Bland viggarna bestämdes snart några individer till bergänder, i en del fall fåglar med lite luriga eklipsdräkter. Sångsvanarna som fanns bland en del knölsvan vållade dock inga bestämningsproblem.

Nästa stopp blev Edenryds badplats där sedvanlig fika intogs samtidigt som fjärden utanför, där bl.a. 3 storlommar fiskade, spanades av. Här fanns möjlighet att studera olika karaktärer i lommarnas dräkter då de tre lommarna befanns vara i lite olika faser i ruggningen. Några vackra alfåglar kunde också studeras, liksom en del småskrak och andra simfåglar.

Förmiddagen avslutades vid Långholmarna som nåddes efter en promenad genom ett småskaligt hag- och betesmarksområde. Decembertystnad rådde, endast en och annan rödhake och gärdssmyg hördes knäppa. Även havet utanför Långholmarna var tämligen tomt på fåglar. Förutom gräsänder, vigg och knipor sågs några skäggdoppingar i vinterdräkt.

Deltagarna hade därmed blivit presenterade för ett antal av de lokaler som man kan hitta längs kanske ett delvis försummat avsnitt av vår skärgårdskust. Ett område som kan uppvisa en hel del kvaliteter oberoende av årstiden.

Nils Waldemarsson, Bromölla

Torhamns udde 21 oktober 2001

Jag vaknar på morgonen innan klockan har ringt , tittar på klockan och ser att jag har glömt slå på larmet. Rycker mig upp ur sängen för att jag inte skall riskera att somna om. Nu kommer jag på att jag bara har småmynt hemma! Jag hade inte kunnat ta ut pengar kvällen innan. Nåja, taxin skall jag i alla fall kunna betala med enkronor, tänker jag.

Så kommer jag då fram till Sommarlust, där jag sömnigt inser att jag hade kunnat stanna kvar i sängen en kvart till. Dessutom visar det sig när alla har kommit, att några har tänkt att åka vidare till Öland där larmet hade gått om en stäppörn. Ska jag alltså behöva sitta på Torhamns udde och känna mig avundsjuk tänker jag, innan vi kör österut från Kristianstad strax efter kl 6.

En bit innanför Blekinges gräns, svänger vi in på en parkering där vi ska möta några fler som ska med, bl.a. exkursionsledaren Mats Olsson. Framkomna till Torhamns udde hoppar alla ur bilarna och slänger upp tuberna och börjar spana tills Mats säger att vi ska fortsätta. Sista biten fram får man gå till fots, i mitt fall får det bli hjulbent eftersom jag är rullstolsburen.

När vi kommer fram till spaningsplatsen säger Mats att vi skulle egentligen fått en guidning och sett ringmärkningen men att han inte fått tag på den som har hand om guidningen. Han ska försöka haffa någon ändå. Så när vi precis har börjat spana kommer det en ringmärkare med en liten påse i handen. I påsen finns en kungsfågel som ska ringmärkas, närmare bestämt en ettårig hanne säger ringmärkaren och förklarar hur man ser det på orangefärgade fjädrar under det gula hjässbandet och på de spetsiga stjärtfjädrarna. Jag har många gånger undrat hur det känns att hålla en vild fågel i sina händer och sedan släppa den ut i det fria igen, nu vet jag hur härligt det är!

När jag sedan börjar spana igen ser jag flock efter flock med ejder och sjöorre. Eftersom vi precis har fått höra att det skulle sträcka förbi en praktejder går vi ivrigt igenom varenda ejder vi hinner med. Så plötsligt är det någon som ser en avvikande ejder, alla letar febrilt, ja där är den! Jag ser den och hör någon säga att det är en praktejder. Ett par minuter senare får jag höra att det inte var en praktejder utan en vanlig ejder i eklipsdräkt. Praktejdern skulle vara lite mindre. Efter att ha spanat igenom flock efter flock tröttnar några och börjar titta på annat. Då får några istället syn på en havsörn. Jag vänder mig om och där är den! Tyvärr landar den precis bakom en sten. Alla vänder sig om och börjar så smått gå igenom ejderflockarna igen. Strax ser någon annan en avvikande ejder och visst det är en praktejder! Jag letar febrilt. Där, i den flocken skulle det vara Där! Är inte den annorlunda? Äsch - borta! Jag missar en praktejder till men ser i alla fall en bergand och efter ett tag även en flock svärtor.

Nu har en annan skådare upptäckt några mindre sångsvanar. Jag nappar direkt, en ny chans att se en ny art. Det får jag inte missa! Speciellt eftersom jag länge har undrat hur stor skillnaden är mellan sångsvan och mindre sångsvan när man ser dem i fält. Jodå, det stämmer. Huvudet är kortare och näbben tydligt mer svart.

Plötsligt hör vi att någon ropar "JORDUGGLA". För mig ännu en ny art och dessutom en uggla! Men var är den? Långt ner på en sten, får jag veta. Typiskt! För lågt för att jag skall kunna se. En deltagare bestämmer sig för att gå och skrämma upp den. Ett par minuter senare ser jag den granna ugglan flyga upp och verkligen visa sin fina vingteckning. När den härliga showen är över börjar vi spana ut över havet igen. Jag riktar tuben mot det stället där örnen hade försvunnit. Den borde ju dyka upp så småningom tänker jag. Visst gör den det, men vad är det för konstigt med näbben? Den har ju näbben öppen! Mats säger att den ser ut att ha något i halsen som den behöver få upp. Mats spanar utåt och får syn på en sillgrissla. Den ser ut som en liten feting som flyger, säger han när vi undrar hur den ser ut. Jag missar den också. En ny praktejder på gång! Jag sveper över ejderflocken. Precis innan jag skulle ha ramlat ur stolen får jag in praktejdern och kan konstatera att det är rätt fågel.

Resultatet blev alltså fem nya arter för mig, en rolig havsörn och en närstudie av en kungsfågel. En verkligt lyckad dag!

Mikael Landin, Kristianstad

Äspet lördag 6 oktober 2001 - World Birdwatch Day

Fågeltornet kl 07:00-11:00.
Åtta besökare guidades av Patrik Olofsson (Lund). Tubvisning vid fågeltornet, där merparten av tiden tillbringades.
Väder: Milt, svag ostlig vind och dimma. Kortare perioder med hygglig sikt men större delen av tiden tjock dimma och obefintlig sikt.
Antal observerade arter: 40
De tre vanligaste arterna var storskarv ca 300, gråtrut ca 250 och bläsand ca 100. 

Observerade fåglar:

Ett arrangemang av Nordöstra Skånes Fågelklubb i samarbete med SkOF, SOF och BirdLife International.

Rapportör/sammanställare: Patrik Olofsson, Lund

Juleboda lördag 22 september 2001

Det regnade när vi körde ner till Juleboda i gryningen. En morgonpigg ormvråk som åt daggmaskar på vägbanan, fick maka på sig för vår bilkolonn. Molnen såg olycksbådande tjocka och mörka ut, men redan efter 10 minuter upphörde regnet. Vi riggade upp våra tubar vid Holmaboden omedelbart N om skjutfältsgränsen klockan 7. Vinden var svag NO och sikten god. Över oss passerade flockar av sädesärlor söderut (summa 615). I strandlinjen sökte skrattmåsar och gråtrutar efter mat och ute över havet kom flockar av bläsand, ejder och sjöorre. Glesa förband av kentska tärnor (summa 96) flög förbi och småflockar av kärrsnäppa (73) pilade lågt över vattnet. Ett par flygande skäggdoppingar, en lom på långt håll och de första prutgåsflockarna (308) höjde spaningsberedskapen.

Thomas Lindblad, Olseröd

© NSF 2001, senast ändrad 2003-03-23