Nordöstra Skånes Fågelklubb

www.spoven.com

Exkursionsreferat 2003

Exkursion till okända hemmamarker den 29 november 2003

Vi var 14 tappra som samlades vid Balsby badplats kvart i nio på morgonen. Trots ett gott mottagande av ett gäng sidensvansar i toppen av en bok, kände jag som exkursionsledare maran förverkligad av den täta dimman som begränsade sikten högst avsevärt. Vi skulle ju titta på änder, gäss och örnar, hade jag tänkt………

Klackabacken 7 september 2003

Per Nettelblad guidade oss denna soliga söndagsmorgon i sina hemmamarker kring Klackabacken i Vä. Här brukar Per i vanliga fall kombinera fågelskådning med rastning av hund. Idag fick hunden stanna hemma och istället var vi var tolv stycken skådare som samlades vid väderkvarnen i Skepparslöv.

Smått & gott från sommaren 2003

Många har vi varit, som under sommaren deltagit i en eller flera av fågelklubbens alla exkursioner. Men det är inte bara "fikaklubben" som varit aktiv, utan även "sångarcirkeln" och Everts "nybörjare", hade ett späckat program i början av sommaren. Många fågellokaler skulle visas, och naturligtvis skulle många nya arter kryssas!

Nattskärror, torsdagen den 12 juni 2003

Första samlingsplatsen var i vanlig ordning parkeringen vid Sommarlust, där några förväntansfulla trängde ihop sig i bilarna som i total oordning tog sig till uppsamlingsplats nr 2, nämligen sporthallen i Tollarp. Exkursionsledare Ulf Jungbeck var trots oordningen lugnet självt, men då närmare 30 exkursiondeltagare fortsatte färden in mot nattskärrornas rike, blev ordningen i det närmaste en militärisk kolonn.

På allt smalare vägar gick färden uppe på Linderödsåsen, och någonstans i trakten av Råset föredrog Ulf att vi parkerade bilarna medan det fortfarande fanns någon väg kvar, för att ta oss de sista 500 metrarna till fots.

Till taltrastackompanjemang fick vi oss till livs lite om nattskärrorna och deras leverne, samt upplyftande historier om alla mängder som setts och hörts just här under årens lopp, men mot slutet av den redogörelsen fick exkursionledaren lite ångest inför alla förväntningar denna skönmålning(?) skapade och berättade snabbt om senaste årets skralare utbud.

Nåväl, vi som läser programbladet noga hade våra kaffetermosar med och till vår glädje menade Ulf att en fika var ett bra sätt att invänta skådespelet på. Mellan 22.10 och 22.15 brukar dom börja sa Ulf. När klockan passerat kvart över och närmade sig 20 över och någon morkulla varit enda avbrottet i fikaaktiviteten spred sig en viss nervositet i leden och vår exkursionsledare började se lite orolig ut. Men då, prick 22.22, hördes den första skärran. Ulf blev snabbt åter sitt avslappnade jag. När de väl kommmit igång kunde vi alla njuta av en riktig uppvisning. Två både spelande och flygande nattskärror alldeles inpå oss.

Det var en i alla stycken mycket lyckad exkursion, som levererade precis vad den utlovat och lite till, för hur många har sett nattskärra in action från parkett på detta vis? Tack för det Ulf från oss alla.

Jan Linder, Kristianstad

Fågelskådningens dag - 11 maj 2003

Fågelskådningens dag arrangerades traditionsenligt, i år söndagen den 11 maj.
Som vanligt fanns expertis utposterad på Håslövs ängar och vid Kanalhuset.
Håslövs ängar besöktes av cirka 250 personer, av vilka de flesta deltog i tipspromenaden. 5 deltagare hade alla rätt. Rätt svar och vinnare presenteras nedan. De får välja mellan böckerna Skånes fåglar och Skånska kulturlandskap till pris. Ytterligare 12 personer hade 12 rätt. Rätt rad och vinnare presenteras nedan.

Dagen bjöd på de traditionella fåglarna, brushane, rödspov, gulärla, grågås med dunungar mm. De mest spektakulära obsen gjordes vid Kanalhuset där en nattskärra på dagkvist visade sig.

Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 11/5 2003

Fråga	Svar	Kommentar
1	1	Invasionsarten under hösten och vintern var bändelkorsnäbb
2	X	Kajorna skräms bort genom att oro-/varningslätet spelas upp med bandspelare
3	2	Den beskrivna och avbildade anden är en årta
4	2	Pilgrimsfalken stöds genom den på vattentornet uppsatta bolådan
5	X	Årets inventeringsart i Sverige är backsvala
6	X	Gulhämpling hittar man i Täppet, Åhus
7	1	Tertialerna finner man längst in i vingens bakkant
8	1	Acrocephalus översättes lämpligen med spetsigt huvud
9	2	Rördrommen är närmast släkt med hägrarna
10	X	Lars Jonsson senaste utställning och bok heter ”Fåglar och ljus”
11	1	”Vätterhunden” är den folkliga benämningen på pärluggla
12	X	F.d. Härlövs soptipp ingår inte i 2002-års reservatsbildningar i Vattenriket
13	2	”Blå Bården” är det vattenfyllda området mellan stranden och vassen

Vinnare ( 13 rätt) hade:
Agneta Bengtsson, Sösdala
Eivor Bengtsson, Tjörnarp
Claes Jansson, Degeberga
Ingrid Svensson, Everöd
Ingegerd Åkesson, Hörby

Orrspel på Fjällmossen den 13 april 2003

Ett tiotal personer deltog i exkursionen till Fjällmossen. Vid parkeringsplatsen mötte också vår guide upp: Sven Eric Carlsson från Huaröd, fjällmossens nestor enligt en av exkursionsdeltagarna. Tyvärr var tornet fullt av skådare, varför vi fick ställa oss på marken, framför tornet. I vanlig ordning fördes tidvis livliga diskussioner, vilket tyvärr irriterade en del av de andra skådarna. Enligt Sven-Eric uppförde sig emellertid orrarna precis som vanligt, så troligtvis stördes inte dessa.

Orrarna ja. Först hade vi bara en ensam hane som kuttrade i skogen, knappt synlig. Så småningom kom en liten flock flygande och landade på spelplatsen framför tornet och vi hade 5 spelande hanar att titta på. Efter ett tag försvann orrarna igen. Några satte sig i trädtopparna i skogsbrynet. Ytterligare en spelomgång fick vi vara med om innan det var dags att dra vidare.

Av andra fåglar på Fjällmossen märktes tranorna mest. De hördes skrikande lite här och var i skogen. Även en kattuggla hördes. Även en del andra arter kunde höras och ses, varav särskilt bör nämnas en järnsparv som lät sig beskådas på nära håll.

Efter Fjällmossen körde vi till Åbjären, en bäckravin som ligger på höger sida om vägen mellan Huaröd och Östra Sönnarslöv I ravinens botten rinner Söndre å och längs dess sidor växer en ståtlig bokskog. Höjdpunkten här var två forsärlor, men vi hade också några stenknäckar i trädtopparna. Vi fick också god övning i att lyssna efter fågelläten från skogsduva, gransångare, nötväcka mm.

Per Nettelblad, Vä

Borta bra, men hemma bäst! -  5 april 2003

Lördagen den 5 april hade Henrik ordnat med att vi skulle åka till Lindö udde utanför Ronneby, för att titta på ejdersträck. Men det händer ibland, att det som är bestämt, inte alltid kan genomföras. Så blev det med denna utflykt. Eftersom det var mer eller mindre storm och dessutom nordliga vindar, var det ingen mening att åka dit, för vi skulle med all sannolikhet inte få se några fåglar. Men efter ett mindre rådslag, klockan 05.45 på Sommarlusts parkering, var samtliga fyra deltagare, Henrik, Per, Johan och jag, överens om att förlägga dagens utfärd runt Kristianstad. Så med Henrik bakom ratten gav vi oss iväg. Vad vi inte visste då, var att denna planerade men nu spontana tripp, skulle komma att bli ett riktigt lyckat äventyr.

Vi började med en tur till skogen, för att i soluppgången kolla läget där. En orkester med bl.a. bofinkar, koltrastar, några svartmesar och en trummande gröngöling, ljöd genom skogens stillhet. När vi en stund senare parkerade vid den vackra stenbron på Karpalundsvägen, hade vi turen att få se och höra en järnsparv alldeles intill oss. Vid Vinnö ängar och Noviadammen blev det ännu bättre. Skogssnäppor, gravänder, storspovar och 14 snatteränder, var några av de arter vi såg i vattnet. Och vad kom inte flygande strax över våra huvuden, om inte en pilgrimsfalk. Bättre än så här kunde det ju inte bli!

Eftersom vi började bli fikasugna, beslöt vi att försöka hitta en skön plats i solen vid Karpalundsdammarna. Samtidigt som vi drog oss bort mot den bortre dammen fick vi ju kika lite här och lite där. Vi såg sävsparvar, rödvingetrastar, stjärtänder, gråhakedoppingar, smådoppingar, rödspovar… ja, jag kan hålla på att räkna upp hur många arter som helst! När vi hittade lite lä i fågeltornet blev Per så glad, för på åkern fick han se sin första sädesärla för året. Men man ska inte bara se ner på marken eller på vattnet, för här fick man även se upp! En fiskgjuse med en gädda i klorna kom nästan rakt ovanför oss. Vilken dag!

På vägen tillbaka till bilen mötte vi Lars och vår lilla skara utökades med ytterligare en person. Nu styrde vi kosan mot havet, närmare bestämt till Kaptens väg och Gropahålet. Trots att vi hade ett otal "vita gäss" på havet hade vi ändå tur. Både alfåglar och kentska tärnor fanns vid åmynningen. Men vi hade mer fika kvar, för alla hade ju planerat för en lång dag. Eftersom det var mycket friska vindar, skulle vi nu med den varma och sköna bilen, söka oss till den betydligt lugnare tallskogen. Men det var då det hände! Jag tror att vi hade passerat tre sommarstugetomter, när jag fick se något i ögonvrån.
- Där var något konstigt, sa jag.
Henrik tvärbromsade och bara for ut ur bilen och skrek: EN HÄRFÅGEL! Jag ska lova er att han har bra bilbälten i framsätet. Och vilken reaktion sen!

Jag fattade egentligen ingenting, men eftersom Per och Johan, som satt där bak, också for ut ur bilen, tja då fick ju jag också göra det. Tack och lov körde inte Lars så nära, för då hade det smällt till. De andra var mycket upprymda och talade om för mig att en härfågel minsann var något speciellt. För säkerhets skull fick jag kolla i Fågelguiden hur en härfågel ser ut, för det hade jag ingen aning om. Efter en liten stund fick vi syn på härfågeln igen och Lars fixade så att det gick ut "larm". Adrenalinet steg hos oss alla. Vi försökte hålla den under uppsikt, vilket inte var så lätt. Men vi hade tur. Hela tiden dök den upp då och då, som för att reta oss: titta här är jag. Ibland satt den på marken i det torra gräset, ibland på något staket, men på behörigt avstånd. Det dröjde en liten stund innan det kom fler fågelskådare. Men då var den borta. Vi sökte och sökte runt bland tomterna utan resultat. Efter ett tag fick Henrik syn på den igen, men då var den inne bland stugorna. Lagom till dess att alla nyanlända hann komma fram, försvann den igen. Puts väck!

Hej Evert! Hur är läget vid Hornborgasjön. Har ni
några fåglar där??? Vi har HÄRFÅGEL här!!!

Men man ska ju aldrig ge upp! Alla gick runt och letade både här och där. Per, Johan och jag gick inte på samma håll som alla andra, utan vi tog en sväng vid de stugorna som ligger närmast havet. Vi hade ju sett den, men det hade varit roligt att få visa de andra den också. Då satt den där, en liten bit från oss. Per och Johan riggade upp de båda tubkikarna de bar på och vi kunde titta på den där den hade satt sig i en björk. Med hjälp av mobilen, kunde vi via Henrik meddela alla de andra var den fanns. Faktiskt satt den nu så länge, att alla som var där då, fick chans att se den. Det blev en fikastund till slut i solen och bland tallarna. Vi var mycket nöjda och belåtna och ganska kaxiga. Vi räknade att vi hade sett härfågeln minst 9 gånger. Det kändes som om det var vår härfågel! När dagen var slut var det ingen i exkursionsgruppen som var ledsen för att vi hade stannat på hemmaplan, med en lista på 66 arter och dessutom ett rixlarm. Det var en mycket välplanerad och lyckad fågeldag! Vi som var med var Henrik Ramstedt, Per Nettelblad, Johan Nilsson, Lars Svensson och jag, Ingrid Svensson. Nu har jag fått pippi på fåglar!!!

Ingrid Svensson, Everöd

Uggleexkursion 16 mars 2003

Söndagen den 16 mars cirklade Evert och hans nybörjare runt i skogarna i trakterna av Filkesboda och Skärsnäs. Det var en fantastisk kväll, klar himmel och nästan fullmåne. Tyvärr blåste det lite för mycket på vissa ställen, vilket gjorde det svårare att höra. En liten sparvuggla var där någonstans, men den ville inte visa sig. Men vi gav inte upp för det. I den ensamma granen satt hornugglan fortfarande kvar. Vi fick inte bara höra den, utan hade turen att få se när den tog två varv runt grantoppen också. Dessutom bjöd den på en flygtur över hustaken. Men ugglan hade nog "ett horn i sidan" till oss, för ett tag trodde vi att det fanns två hornugglor. Hoandet hördes från olika platser runt oss. Men det var förmodligen en och samma individ, som undrade vilka vi var som stod där i mörkret. Även om vi inte fick höra någon pärluggla, tyckte vi nog allihop att det var en mycket lyckad ugglekväll.

Ingrid Svensson, Everöd

Örnexkursion i Fyledalen lördag 1 mars 2003

Under Everts vingar, skulle vi i hans fågelcirkel hänga med fågelklubben på tur till Fyledalen. Tillsammans blev vi 14 deltagare. Allt under ledning av Henrik Ramstedt. Eftersom det var årets första vårdag, i alla fall om man läste almanackan, hoppades många av oss att vi både skulle få se och höra sånglärkor och tofsvipor. Men mest av allt, hoppades vi få se en hel del örnar.

Men Fyledalen visade tyvärr inte fram sin bästa sida under dagen. Det var kallt och blåsigt och bet ordentligt. Det gällde att hitta platser i lä, där vi kunde stå och kika mot den genomgrå himlen. Vi stannade lite här och lite där. Rovfåglar såg vi, men det var glador och ormvråkar. Några örnar fick vi inte i siktet. Vid det "gamla tegelbruket" parkerade vi bilarna. En varfågel satt i toppen på ett träd och den lät sig villigt beskådas en lång stund. I en vacker och lite vinterlik bokebacke slog vi oss ner på några fallna träd, för att fika! Någon fågelsång hörde vi inte. Det enda naturliga ljudet var prasslet från de torra löven på marken. Men det blev en trevlig paus och det var gott att få lite varmt i sig. Om man ska vara ute, spelar det ingen roll hur bra kläder man har, för har man ingen god matsäck med sig, ja då blir inte utflykten lyckad heller.

Vi drog vidare mot en plats, varifrån man kunde se kungsörnsboet. Ute på ängen stod en flock, som var helt orädd för oss. Fast vi stannade bilarna, gick ut och pratade en del, tog flocken ingen notis om oss. Helt orädda stod de kvar ute på den öppna platsen. Detta är en art som vi här i Skåne träffar på i allt större antal. Vanligast ser vi dem under vår och sommar, då de uppträder i flockar på 5-25 ex. Men även under höst och vinter kommer de, men då i mindre antal. Arten är tämligen vanlig i de delar av Skåne som har mycket skog och gärna även sjöar. Speciellt vanlig är den längs Söderåsen och i nordöstra Skåne, i området runt sjösystemet Immeln - Raslången - Halen. Vanligast är att de häckar andra sidan Öresund, men det finns även de som övervintrar i Sverige. De flesta kommer hit här som unga, men återkommer sedan gärna årligen. De trivs här eftersom tillgången på skog och ensliga trakter med vildmarkslik natur, är relativt god i de norra delarna av vårt landskap. Art?

Några större fåglar kretsade över backarna på andra sidan dalgången och det var troligtvis örnar. Däremot flög en hel del korpar över oss. Alltid något! Här delade gruppen på sig. En del åkte hem, medan några av oss styrde kosan mot Nybostrand, där en dvärgsparv tillbringat några dagar.

Alldeles intill vägen var det ett snårigt buskage. I det hade den lilla sparven varit synlig under förmiddagen. Vi väntade och väntade. En flock gråsiskor flög omkring i området, men ingen dvärgsparv. Om den nu trivs på tundran vid Norra Ishavet, ja då kan jag förstå att den kände sig hemma här! Med havet bara några hundra meter bort, just söder om landsvägen och med Östersjö- vindarna bitande in på bara skinnet.

Det blev i alla fall en del arter som vi såg under dagen. Björktrast, blåmes, entita, gulsparv, glada, gråsiska, grönfink, havsörn, korp, kråka, ormvråk och då även Börringevråk, ringduva, råka, skata, snösiska, talgoxe och varfågel. Dessutom såg vi även rådjur, men de höll sig på jorden. Många gånger under dagen ytckte Henrik att det ljusnade lite. Men icke! Molnen låg som ett tjockt täcke och hela dagen var grå. Men med varma kläder och humöret på topp, blev det i alla fall en mycket trevlig dag.

Ingrid Svensson, Everöd

Hanaskogs ängar, 2 februari 2003

Vi var fjorton deltagare som träffades vid Ballingstorpsgården denna gråmulna, lite bistra söndagsmorgon. Termometern visade på -3 grader men det kändes kallare i vinden. Under tiden som alla samlades sågs den första roliga obsen - två stenknäckar i en trädtopp. Lars Åkerman, som känner till trakten bra, guidade oss väl på vår runda. Vi vandrade norrut förbi några ängar och genom en tät granskog. Domherrar, trädkrypare, nötskrika samt kungsfågel såg vi bland annat. Bengt och jag försökte oss på lite florainventering samtidigt. Liten kardborre, snärjmåra, sötkörsbär, höstfibbla och stor blåklocka var några av arterna som vi hittade.

Så kom vi ut på själva ängarna, ett stort öppet område med några stora grävda dammar som dock låg frusna. En spillkråka flög över och lite gäss drog förbi. Vi fick njuta av två juvenila kungsörnar som flög över trädtopparna. Korparna som lekte i vinden var också vackra. Vi fick även se tre havsörnar. I lövskogen, över på andra sidan av ängarna, klängde en flock grönsiskor i alarna. I en solrosplantering höll ett gäng gulsparvar till. I lä av skogen fick vi en värmande fika-paus.

Dagens höjdpunkt blev en ryttlande varfågel när vi kom tillbaka till dammarna. Den ryttlade ett par gånger innan den satte sig till beskådande i en busktopp. Tjusigt! Innan vi lämnade ängarna tog vi en sista titt med tubarna. Någon upptäckte en "varelse " som satt på marken långt borta. Stor diskussion uppstod. Kunde det månne vara en pilgrimsfalk, en vitkindad gås eller möjligen en katt! Vi stod och väntade förväntansfulla - skulle den flyga eller springa?? Vi hade tur. Det var en pilgrimsfalk!

På hemvägen delade vi upp oss. Vi tog den snåriga vägen i hopp om att hitta stjärtmes men hade inte lyckan med oss. De andra tog raka vägen till fågeltornet och såg 150 gräsänder på väg mot öppet vatten nere vid kraftverket.En lyckad förmiddag som trots det kalla vädret gav 30 arter totalt.

Charlotte Wigermo, Kristianstad

Sydsvensk hamninventering 25 januari 2003

Årets första exkursion ägnades åt att besöka de hamnar som utgjorde klubbens del i den årligen återkommande Sydsvenska hamninventeringen. D v s vi hann bara med tre av de fyra hamnarna: Tosteberga, Landön och Åhus. Den fjärde hamnen - Gropahålet - fick lämnas därhän. Hamninventeringen går till så att alla fåglar som kan ses med handkikare i och utanför hamnarna mellan klockan 8 och 12 räknas.

Vi var 8 personer med på exkursionen som leddes av Anette Strand. Första hamnen var Tosteberga, som inventerades av Nils Waldemarsson. Förutom cirka 5 havsörnar och 9 hägrar såg vi bland annat ett stort antal salskrakar i viken söder om hamnen. De vackra hanarna lyste vitt på långt håll trots det gråa och något disiga vädret.

På vägen till Landön rastade ett antal gåsflockar, som dock var ganska små. De flesta gässen drog kanske söderut under köldperioden i början av januari. I en flock på ca 100 sädgäss såg vi en mycket ljus fågel. Vi stannade till och kunde konstatera att den hade både rosa ben och kort näbb. Alltså: en spetsbergsgås. Tack vare att den stod bland en så liten flock och att avståndet var kort fick vi en mycket bra obs på den. Tyvärr skrämdes flocken iväg ganska snart. Om det berodde på en annalkande bil eller att man spelade Vildandens sång på radio är omöjligt att säga.

I Landöns hamn möttes vi av Annika och Sven Waldemarsson. Här var det ganska lugnt på fågelfronten just då. Förutom någon havsörn, en ryttlande ormvråk samt några fiskande skäggdoppingar utanför hamnen såg vi mest olika sorters skrakar på avstånd. Efter fika och diskussion om ett antal viktiga fågelfrågor med Annika och Sven fortsatte vi mot Åhus.

Nu var det bråttom, för Anette hade bestämt träff med Kristianstadsbladet vid Windsurfingbryggan. Där väntade 400 viggar, 3 bergandshanar och en fotograf. Snart dök även en reporter samt Mona Wall och Göran Knutsson upp. Mona och Göran svarade för inventeringen i Åhus. Medan några av oss ägnade sig åt att svara på reporterns frågor försökte vi andra bestämma en flock fiskmåsar till tretåiga sådana, dock utan att lyckas. En flock på 50 sidensvansar som drog förbi fick oss att promenera ut mot hamnen. På vägen hade vi en flock gråsiskor och ropande alfågel.

Vi var dock angelägna att snart komma vidare, för på Äspetsidan hade både svärta, snösiska, skärsnäppa och vattenpiplärka rapporterats. På vägen ut stannade vi till på ett lämpligt ställe, och se: där simmade svärtan snällt under kranarna på andra sidan ån. Längre ut stötte vi snart på en flock siskor som flög fram och tillbaka. Slutligen landade de i ett buskage nära stranden. Medan några av oss gick vidare för att leta efter piplärkor stannade andra för att försöka avgöra om det kunde finnas någon snösiska i flocken - en i det närmaste omöjlig uppgift om man får tro fågelguiden. Enligt denna är snösiskan "Mycket lik gråsiskan, och i vissa dräkter omöjlig att säkert skilja från denna". Vi letade efter fåglar med vit, ostreckad övergump. Visserligen såg vi att antal ljusa fåglar, men att säkert bestämma dem till snösiskor kunde vi inte.

Den andra gruppen var inte heller lyckosam. Stranden var i total avsaknad av piplärkor. Vi promenerade ut mot Karet och tillbaka utan att några sensationer inträffade. När vi nästan hade gett upp fick vi vår belöning. Skärsnäppan kom flygande förbi och landade ett 20-tal meter bort. Sedan vände den och spatserade sakta närmare oss. Till slut var den bara några meter borta och man kunde studera alla detaljer i fjäderdräkten, t ex att den har ett mörkt vertikalt streck framför ögat. Detta var dagens bästa obs och en fin avslutning. Synd bara att vi inte hann med Gropahålet, där låg visst en smålom och väntade på oss.

Per Nettelblad, Vä

Tidigare exkursionsreferat

© NSF 2003, senast ändrad 2003-12-08