Nordöstra Skånes Fågelklubb
www.spoven.com
|
Nordöstra Skånes Fågelklubb www.spoven.com |
|
|
|
|
Exkursionsreferat 2004
Om det berodde på valet av tidpunkt så här i slutet av november, första advent, eller samlingsplatsen, som var Olserödskorset, vet jag inte, men endast två deltagare dök upp på samlingsplatsen i den skumma gryningen. Nåja, det blev en utomordentligt lätthanterlig grupp för exkursionsledaren. Vad kunde då den sydöstliga hörnan av Skåne erbjuda denna milda men något blåsiga novemberlördag. Som sig bör visade en mängd glador upp sig när vi passerade Tomelilla och Benestad. Första stoppet blev strax öster om macken i Hammar där uppmärksamheten inriktades mot vintermatningsfältet för kornsparvarna. Flera flockar drog omkring och parkerade sig med jämna mellanrum lägligt på ledningstrådarna nere vid fältet. Detta är ju kärnområdet för såväl den häckande som övervintrande populationen av kornsparv i landet. Besynnerligt nog så har man svårast att se kornsparvarna under september och oktober då de egentligen borde vara som flest fåglar efter avslutad häckningssäsong. Förklaringen är förmodligen att det är så gott om mat överallt på fälten så fåglarna sprids ut och döljer sig väl i grödan. Nästa stopp blev Kåseberga hamn där det blev tillfälle till ett trevligt samtal med platsens ständige sträckbevakare, Sven Splittorff, som hade ett och annat att berätta om från årets observationer. För exkursionsdeltagarna blev utbytet bl.a. en förbisträckande tobisgrissla och en stationär dvärgmås. Efter ett besök vid dammen, som ligger i närheten av parkeringen i byn, så utökades artlistan med fjällvråk, sidensvans och gråsiska. Den gransångare som funnits vid dammen tidigare under veckan lyste med sin frånvaro. Nästa anhalt blev utloppet av Tyge å i havet i Hagestads naturreservat där vi blivit tipsade om möjlig förekomst av vattenpiplärka. Vi stötte också en mörk piplärka som tyvärr drog iväg så artbestämning var omöjlig att göra. En promenad längre in i reservatet längs ån och efterföljande fikapaus gav flera flockar med grön- och gråsiskor, diverse mesar, större hackspett och trädkrypare. Vid Sandhammaren rastade gott om skäggdopping och flockar med sjöorre sträckte fortfarande västerut. I Skillinge och Branteviks hamnar kontrollerades viggflockarna men inga bergänder upptäcktes denna gång. Sista hamnen att besöka blev Simrishamn där en smådopping fanns tillsammans med sothöns. I det allt mer avtagande eftermiddagsljuset kände vi inga större ambitioner att gå igenom alla trutarna i hamnen. Simrishamns hamn är ju annars en utmärkt plats för trutstudier där det mesta i den vägen kan observeras. Totalt noterade det lilla exkursionsgänget drygt ett femtiotal arter under en kort novemberdag i den sydöstra delen av landskapet. Nils Waldemarsson
Vi var 16 personer, som for i bussar till Öland och Ås vandrarhem under
Evert Valfridssons ledning.
Tidiga underbara morgontimmar vid vindskyddet ute på Ottenby udde.
Vitkindade gäss ivrigt pratande med varandra, i sällan skådat antal, på ängarna och i fantastiska sträck över land och vatten. Gåsräknare vid Ottenby räknade lördagsmorgon under 3 timmar 80 000 vitkindade. Prutgäss både i flockar över havet, på grunt vatten eller betande på land. Vid Ottenby kungsgård rörde sig en mindre flugsnappare tillsammans med domherrar På stranden i närheten av Ås småsnäppor i ett myller av kärrsnäppor. I fiskehamnen norr om Gräsgård fick de mer erfarna skådarna kanske sina bästa upplevelser, en medelhavstrut och en kaspisk trut. I solskenet vid Stenåsabadet över havet mot blå moln lyste till synes ändlösa ejdersträck. I furor och buskar droppade kungsfåglar alldeles inpå oss. Vid Ottenby stor dramatik helt nära land då en äldre havsörn gav sin unge en lektion i hur man slår ner och fångar en flyende ejderhona i vattnet. Ejdern klarade sig. Sämre gick det för den grissla, som en havstrut gjorde slut på. Stort tack till Evert Valfridsson och Thomas Lindblad, som körde bussarna och ledde oss rätt i naturen och fram till 108 olika arter. Vistelsen på Öland slutade med en timmes jakt på en utlarmad jaktfalk. Den jakten får tas upp igen nästa år, för det blev dags att i samlad flock lämna Öland och dra hemåt. Då kom regnet. Agneta och Eivor Bengtsson
Vi samlades vid samåkningsparkeringen i Olseröd kl 7:30. En flock tranor (ca 350) och grågäss (drygt 50) kom flygande lågt från NO. Tranorna landade helt nära på en stubbåker. Några deltagare såg en stenfalk innan vi for vidare till Juleboda. Där riggade vi våra tubkikare och bevakade sträcket mellan 7:45 och 11:15. Vi var 23 personer. Det var mulet väder, svag VSV vind och ca +10 grader. (Siffrorna nedan är uppskattat totalantal för förmiddagen.) Långt ute sträckte ejder (1 000) och sjöorre (300) lågt över Hanöbuktens vatten. Flockar av bläsänder (400) med inslag av kricka (10), skedand (10) och stjärtand (25) kom på högre höjd närmre strandlinjen. Några tidiga prutgäss (40) sträckte och flockar av vigg (20), brunand (15) och svärta (12) passerade. Här och var låg storlommar (13) och dök efter fisk. Två smålommar sträckte söderut. Vid ett av ålagarnen fann vi fem ivrigt dykande svarthakedoppingar. Vi fick tillfälle att jämföra dräkterna hos gråhakedopping (2) och skäggdopping (8), både i flykten och när de vilade på vattnet. Två små rovfåglar i spänstig flykt tätt ovan vattenytan visade sig vara stenfalkar, som båda passerade oss på nära håll. Utbudet av sträckande vadare var begränsat: strandskata (1 som flög norrut), större strandpipare (2), ljungpipare (4), spovsnäppa (1), kärrsnäppa (ca 75) och en ensam storspov. Långt ut i SO kom några mörka kustlabbar (4) som sträckte in över land neråt Vitemölla. Dvärgmåsarna var få men visade sig på nära håll (2 1k och 3 adulta i vinterdräkt). Kentska tärnor (12) patrullerade längs stranden såväl söderut som norrut medan fisktärnorna (drygt 20) tycktes hålla fast sydlig kurs (med avbrott för fiske). En mindre hackspett ropade från strandskogen bakom boden. Över skogen och havet kom tidvis en ström av svalor, huvudsakligen ladusvalor (minst 3 000) med enstaka hus- och backsvalor inblandade. Täta småflockar av grönsiska (300) for söderut över våra huvuden och lockade med mjuka "plui". Två gråsiskor skiljde med sina "dju-dju-dju" ut sig från bo/bergfinkarnas "jupp". Enstaka sädesärlor (25) följde stranden söderut och i buskarna lockade gransångare och rödhakar. Vi fick larm om en misstänkt vitnackad svärta i Finjasjön. Många deltagare avslutade därför dagen med ett besök i Finjasjöns fågeltorn, men det visade sig vara en "anka", dvs en missfärgad europeisk svärta som hade en rejäl vit fläck i nacken! Plåster på såren bjöds dock i form av smådopping (2), blå kärrhök (1 1k), törnskata (1) och höstens första varfågel (1). Thomas Lindblad, Olseröd
Morgonen var nästan lite kylig, men solig och klar, efter att en tids varmt högsommarväder som hade avbyts av mer nordliga vindar. Dessa förutsättningar rådde då ett tiotal klubbmedlemmar samlats för höstsäsongens första exkursion under rubriken "Ut i hemmamarker". Undertecknad hade valt Östra Hammaren som lämpligt exkursionsmål, en lokal som kanske inte så många besöker. Sandbankarna vid inre delen av Ö. Hammaren låg delvis blottlagda p g a lågvatten och hade liksom stränderna längs hela östra sidan av Hammaren lockat en hel del vadare. Här fanns strandskata, skärfläcka, större strandpipare, en vacker kustpipare, drygt ett tiotal kustsnäppor, kärrsnäppa, svartsnäppa, rödbena och gluttsnäppa att beskåda i det något bedrägliga motljuset. Promenaden fortsatte längre ut mot Terraholmen där ett stort antal grönbenor, enkelbeckasiner och drillsnäppor ökade på listan av vadare. Flockar av tofsvipor och starar hade också samlats på de välbetade strandängarna. En jagande sparvhök mobbades strax av en hel svärm med ärlor, mest bestående av gulärlor. Här befann sig sparvhöken snart så att säga i den jagades roll i stället för omvänt. Sedvanlig fikapaus intogs längst ut på udden där steglitser, stenskvättor och ängspiplärkor kunde studeras. En och annan kentsk tärna drog förbi liksom en flock om sju sydsträckande storspovar. På återvägen togs åter vadarna till noggrann examination i bättre medljus. Bland de större strandpiparna kunde snart åtminstone tre juvenila mindre strandpipare noteras. En juvenil småsnäppa vållade visst huvudbry och diskussion innan den bestämdes. En spovsnäppa kompletterade morgonens vadarlista. Exkursionsdeltagarna lämnade nu stranden i en tilltagande värme under flockar av kanada- och grågäss som återvände till havet efter att ha utspisat sig uppe på åkerfälten. På ett litet hygge rastade och födosökte en rejäl flock ladusvalor. Sammantaget gav promenaden en känsla av begynnande höst med såväl rastande som sträckande fåglar. Nils Waldemarsson, Bromölla
Vadarspaning-2 i Äspet, 3 augusti Vi var 22 personer som träffades vid tornet i Äspet och där väntade Anders Larsson, kvällens exkursionsledare. Det var mulet och det regnade lite på oss.
Vi såg flera olika snäppor och tärnor, hägrar och skärfläcka, en vattenrall visade sig i vasskanten. Greger Flyckt upptäckte en småspov som flög förbi och Thomas Lindblad en kustpipare. Flera sorters änder fanns i lagunen. Vid 19.30 - tiden kom dimman och vi avslutade exkursionen. 28 arter såg vi med hjälp av vana skådare. Ett stort tack till dem. Ulla-Maj Nilsson, Kristianstad
Vadarspaning-1 i Äspet, 22 juli Kvällens exkursion var förlagd till fågeltornet i Äspet
under ledning av Göran Arstad. Vi var ca. 25 fågelskådare som hörsammat träffen. Förutom flera arter av
snäppor, tärnor, måsar och änder hördes stundtals skäggmesens "metalliska" läte samt rörsångare och
sävsparv ute i vassen runt tornet. Mot havssidan låg guppande ejdrar och på stenarna satt bl.a. storskarv
och en ståtlig havstrut bland övriga måsfåglar. Över vassruggarna ryttlade en tornfalk och vid kusten mot
hamnen syntes kustpiparen, en inte alltför vanlig vadare. Många av oss stod och väntade på att få se
kustlabben, en fågel som ofta dyker upp bland måsar och tärnor för att stjäla mat. När undertecknad lämnade
tornet hade ingen kustlabb uppenbarat sig. Under kvällen såg vi följande arter:
Christer Ahlquist, Kristianstad
Melodifestival i Björket 16 maj Ett tiotal personer samlades kl 0600 vid Tandvårdshuset för en alternativ melodifestival. Utbudet och mångfalden av artisterna i fågelvärlden var definitivt större än vid den mänskliga varianten som ägt rum i Istanbul föregående kväll. Under Gösta Pepers pedagogiska ledning och säkra hörsel registrerades det mesta som fanns att avnjuta i Björket denna soliga men kyliga morgon. Goda tillfällen fanns att lyssna på grönfinkens och koltrastens olika varianter av sång. Gösta beskrev även när fågelarterna använder olika delar av sin sångrepertoar t ex koltrastens "broderande" sång när hanen sjunger för den äggläggande honan. Glädjande nog, jämfört med fjolårets nedslående förekomst, var den svartvita flugsnapparen väl representerad vid holkarna.. Talrika gärdsmygar sjöng från både hög och låg sittplats. Här gäller det att höras ordentligt när det är tätt mellan reviren. Lövsångare och gransångare sjöng omväxlande från nästan varenda björk. Grönsångaren var däremot betydligt mer diskret även om flera exemplar hördes med sitt lockläte och sin alternativsång. Däremot hördes den klassiska "myntet mot marmorskivan" nästan inte alls. Svarthättorna var däremot mycket flitiga och på vissa platser var konkurrensen mellan hanarna stark och därmed ställdes deras sångarskicklighet verkligen på prov. En nyanländ trädgårdssångare "porlade" intensivt varför goda jämförelser mellan denna och svarthättornas sång kunde göras. Här föreligger som bekant en klassisk förväxlingsproblematik i sånglätena. Ett par stenknäckar visade upp sig fint och visade att området håller en mångfald av småfågelarter. Björket är ett utmärkt exempel på värdefull närnatur ett stenkast från stadens centrum och är väl värt ett eller flera besök under en tidig majmorgon. Nils Waldemarsson
Fågelexkursion vid Herculesdammarna, 11 maj Under ledning av Anette Strand, fågelklubbens sekreterare, samlades 32 st fågelintresserade vid Herculesdammarnas parkeringsplats (anlagd 1999). Knappt hade vi påbörjat vandringen då en av kvällens rariteter visade upp sig. En stork kom seglande till höger om oss. Många av oss kikade efter om den var ringmärkt, ingen såg några ringar, så vi gissade på att det var den "vilde" hanen från vibyhägnet. Ett tiotal meter in på spången i videbuskaget stannade vi upp för att beskåda ett pungmesbo. Anette berättade om mesens beteende vid byggnation och parning. Boet består till stor del av material från kaveldun. När vi kommit igenom snåret, ut på den öppna ängen, kom en ensam trana flygande. Lätet från gök och rördrom hördes under hela kvällen. Ute från fältet upptäckte vi två av traktens häckande rovfåglar, nämligen brun kärrhök (hona o hane) och fiskljuse. Under fikarasten vid fågeltornet landade en kärrhök i en salixbuske och ute vid sjön fick "tuben" syn på svarttärnor. Efter fikan koncentrerade vi oss på fågellivet vid dammarna. Den dominerande arten i dammarna var sothöns och ovan dammarna jagade våra vanligaste svalarter insekter, även tornseglare observerades. I dammarna simmade också ett antal stolta gässföräldrar kring med sina gässlingar. När vi stod och tittade på fågellivet kring dammarna, undrade en kvinnlig deltagare vad det var för en fågel som satt och "vilade" sig på elledningarna borta vid åhusjärnvägen. Snabbt kollade Anette i sin tub och meddelade att det var en gök. Den sista biten av vandringen längs järnvägen visade en brun kärrhökshane upp sig i all sin prakt, även ett par enkelbeckasiner fladdrade förbi. Efter kvällens vandring erbjöds en "extraexkursion" vid Håslövsängar för att ev. se och lyssna till dubbelbeckasinens spel. Vi blev nio tappra som följde med och Anette visade till den plats där nämnda fågel visat upp sig de två föregående kvällarna mellan kl. 21.10 och 21.45. Efter ca. en halvtimme gav undertecknad och ett par till upp utan att få se något spel. En som inte gav upp var en gök, som envist gol i den bistra kvällsbrisen. Under huvudexkursionen vid Herculesområdet fick deltagarna
bl.a. se och höra följande arter:
Christer Ahlquist, Kristianstad
I underbart sommarväder besöktes Håslövsängar av ca 300 - 350 personer denna söndag den 9 maj. Många av dessa morgonpigga fick höra rördrom, gök, näktergal och ängens alla vadare. Av de fåglar som sågs var det brushanespelet som drog till sig störst uppmärksamhet, ca 20 hanar spelade och fler sågs rasta. Bland övriga arter kan nämnas kungsfiskare, årta, skedand, dubbelbeckasin, fiskgjuse 2 par och tärnor, både svart-, skrän- och silvertärnor. De sista sträckande till Ishavet? Tipstävlingen var ganska svår och ingen hade 13 eller 12 rätt. Däremot hade tio personer 11 rätt, bland dessa lottades det ut fyra böcker som vinster. Sex nya medlemmar löste avgift och ytterligare fyra fick SPOVEN och inbetalningskort. Böcker och tidskrifter såldes för ca 1000 kr. Även Kanalhuset bemannades men här var besökarna väsentligt färre. De som kom stannade dock länge för att beundra fågellivet och diskutera med guiderna. En ny medlem värvades här. Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 9/5
2004
Kvällstur längs Linnérundan
- Torsdag 29 April Vi träffades (och blev fler och fler) vid kanalhuset. Under ledning av Greger Flyckt och Evert (eftersom vi var så många!) började vi vår långa vandring på spång över vass. Det var häftigt att kunna gå på vatten nästan mitt i stan. En mindre hackspett verkade gömma sig men efter ett tag hade vi nog alla fått syn på den. Då dök det plötsligt upp en till - och sedan försökte dem bli ännu fler! Vi vandrade vidare ut ur vassen och kom så småningom ut på Isternäset. Där befann sig bl. a. en mängd vadare, t. ex. röd- och grönbena, rödspov och enkelbeckasin. Vi såg dem flesta arter av andfåglar och en gulärla. Efter en trevlig fika vid Lillöborgen tillsammans med bl. a. ladusvala fortsatte färden. Ett antal grågäss håll koll på oss medan vi beskådade några storspovar. På Härlövsborgsstigen fann vi en ormvråk i ett bo, men ingen näktergal hördes sjunga och inget pungmesbo syntes längre till. I tivoliparken badade fåglarna fortfarande fastän det började skymma och vi fick se både vitkindad gås och kanadagås. På närmre håll hörde vi också den påfågel, som bl. a. jag tidigare artbestämt till katt. På väg mot parkeringen blev vi färre och färre. Med huvudet fullt av fågelfakta och själen lätt av trevligt sällskap tackade vi Greger och Evert för en givande vår- (lite kall va?) -kväll i Linnés fotspår. Annika Böök, Lund.
Vandring Vårhallarna - Vik - Stenshuvud 24 april I milt gråväder vandrade vi norrut från Vårhallarna (N om Simrishamn), en härlig tur på ca 6 km längs stranden. Färden började 8:30 och vi var framme i Vik strax före 11. Två storlommar passerade på låg höjd rakt över våra huvuden. Vid stranden rastade en mindre strandpipare och två småspovar flög över. Ett tiotal kentska tärnor patrullerade längs strandlinjen, där vi även fick se två silvertärnor sträcka norrut. Ilsket sädesärlekvitter uppmärksammade oss på en översträckande sparvhökhane. Då och då singlade en svala förbi, de flesta (ett dussin) var ladusvalor, men två var hussvalor. Flera hämplingpar exponerade sig fint i vresrosbuskagen och plötsligt sjöng en ärtsångare sin skallrande ramsa. I de nyutslagna björktopparna hoppade lövsångare och svarthättor (flera sjöng). De grönskande buskmarker bjöd på sjungande järnsparvar, gärdsmygar och ett flertal gransångare (ovanligt talrik i år). I grandungarna hördes de klara rösterna från taltrast och rödhake. På den steniga strandremsan nedanför Tjörnedala låg vackra ejdergudingar, en storskarv visade upp sin häckningsdräkt och småskrakar fiskade. Kentska tärnor stod par om par på stenarna, mycket eleganta med spretiga nacktofsar och långa gulspetsade näbbar. Vid ankomsten till Vik hann några deltagare studera Prästens badkar (en märklig rosliknande formation i strandklipporna) medan andra hämtade bilar vid Vårhallarna och resten gjorde slut på sina medhavda matsäckar. Vi körde bil till Knäbäckshusen, där vi parkerade S om Stenshuvuds nationalpark vid Rörums norra å. Efter en avslutande promenad över hagmarker och hedar med ett dussin rastande trädpiplärkor, en sjungande rödstjärt, några överflygande stenknäckar och mindre korsnäbbar, skiljdes vi åt vid parkeringen kl 12:30. Allt som allt var vi 22 personer på färden och dagens artlista stannade på 60 arter. Thomas Lindblad, Olseröd
Ejdersträck vid Lindö udde, 4 april Morgonen var mörk och kulen, luften kändes ljum och koltrastarna hade redan startat sin konsert, sången ekade mellan husen. En irriterad skata försökte kraxa med, men blev överröstad. Klockan var några minuter i fem och jag var på väg till bilen för att köra till Mc Donald´s i Karlshamn där mötesplatsen för dagens exkursion var förlagd. Här träffade vi vår vägvisare och guide Mats Olsson från Blekinges Ornitologiska Förening. Efter en halv timmes körning stannade vi på parkeringsplatsen vid Lindö udde. Kikare med tillbehör och fikakorgar plockades fram, därefter marscherade vi ivrigt in i naturreservatet för att så snabbt som möjligt komma på plats vid havsbandet. På vägen dit passerades en vattensamling där vi kunde se gravand, gräsand, sothöna, storskrake, grågås, knölsvan och ett antal trutar och måsar. Vid informationskartan över reservatet berättade Mats hur ejdersträcken drog fram utanför udden. Innan havet kunde siktas vandrade vi igenom ett stenigt skogsparti. Här hördes talgoxe och rödhakesång. Träden inom reservatet var vackert beklädda med lava. Innan tuberna var på plats såg vi ejdersträcken dra förbi. Målet för dagen var självklart att få se en praktejder. Platsen som vi ockuperade var belägen framför en rödmålad stuga som tillhör Blekinge naturskola. Tur hade vi eftersom en av skolans lärare också hade tagit sig ut i arla morgonstund för att skåda sjöfågel. Stugan är stundtals hennes arbetsplats så de som ville, kunde fika inomhus eller värma sig och skjula för en måttlig regnskur och en kraftigare hagelskur. Förutom ejdersträcken fick vi också uppleva mycket bläsandssträck och ett mindre antal sjöorresträck. Här uppenbarade sig många arter sjöfågel, vi som antecknade hann stundtals inte med att både skriva och skåda. Plötsligt ropade Mats till, "där kommer en silltrut". Denna fågel är mycket lik havstrut, men i flykt ser man lättast skillnaden. Med några minuters mellanrum sågs två storspovar flygande på hög höjd, tre smålommar med sitt karaktäristiska huvudnickande även gravand, storskrake och storlom visade upp sig. Ännu en gång ropade Mats, "titta åt höger, en sträckande uggla". Den flög från havet in i skogen. Flera av oss for iväg för att försöka se var ugglan landade för att bestämma arten. Efter lite dividerande kom vi fram till att det var en hornuggla. Efter en kortare fikapaus riktades blickarna mot havet igen. Samtliga ejdersträck kontrollerades noggrant så att "målet" inte passerade förbi. Vi uppmärksammade ett antal arter som de flesta av oss inte lagt märke till om vi inte haft Mats och Evert till hjälp. Som exempel kan nämnas alfågel, sillgrissla, kustlabb (nya namnet på labb, redaktionens anm), fisktärna och tobisgrissla. Då och då kunde vi skåda ett antal doppingar såsom svart- och gråhakedopping samt den mera vanliga skäggdoppingen. Någon i gruppen, som för övrigt bestod av 16 skådare ( inkl. naturläraren och Mats), hojtade till "titta där kommer ett svan-V". Det var inte vilka svanar som helst, utan 16 tundrasvanar (mindre sångsvan). Vi hade bestämt att gå omkring på udden för att titta på naturen och lyssna på reservatets övriga fågelliv. Men svårigheten var att få Evert att fälla ihop tuben, orsaken var att han inte lyckats se någon praktejder. Vi uppskattade att under tiden som vi skådat ut över havet har synligt mellan 2-3000 ejdrar passerat framför. I strålande sol vandrade vi mot parkeringen för att köra bort till ett kärr för att ytterligare jaga arter till dagens skörd. På vägen genom skogen stannade vi upp då och då för att lyssna på fågelsång. Mats berättade att man dagen innan larmat ut brandkronad kungsfågel. Vi lyckades inte se den, men Mats misstänkte att han hörde den i samband med sin tidigare jakt på ugglan. Vi fick nöja oss att lyssna till gärdsmyg, nötväcka, ringduva och taltrast. Vid kärret som låg några hundra meter utanför reservatet sågs tofsvipa,
gulsparv, ängspiplärka, sånglärka, spillkråka, korp, rödbena, grågås, gråtrut och gräsand. Dagens sista anhalt gjordes vid fågeltornet vid Bredasund. Ett öppet vatten som har förbindelse med havet. Här fanns gott om simänder, dykänder, vadare m.fl. När vi stod uppe i det höga tornet fick vi höra ett ljud som för årstiden hör naturen till, nämligen kvackande grodor, arten undersökte vi inte. Dagens intressanta fågelexkursion avslutades med att vi tackade Mats för en mycket lärorik guidning. Den för dagen sist antecknade fågel blev en röd glada. Lista över dagens arter (med reservation för någon glömd art)
Christer Ahlquist, Kristianstad
Lördagen den 27/3 var vi 25 st som träffades vid N Lingenäset kl. 07.15. Trots minusgrader hittade vi längs vår väg blåsippor, vitsippor, vårlök och lungört som blommade. Många småfåglar hade också hittat dit, en kör av bl a talgoxe, bofink, rödhake, entita och gransångare. Större och mindre hackspett hördes. Alla fem trastarna var på plats. Vid fikat på Aludden gjorde en ormvråk och en gröngöling oss sällskap. Grågås och kanadagås hördes från sjön. Tranor kom flygande i mindre grupper. Några av oss fortsatte därefter till Isternäset, där såg vi bl a strandskator, bläsänder, storspov, stjärtand och ett par ljungpipare. Här skildes vi efter en givande förmiddag under ledning av Åke Svensson, ett stort tack till honom. Ulla-Maj Nilsson, Kristianstad
Skräbeån och Edenrydskusten 29 februari Det var ganska högt vatten i Skräbeån när dagens exkursionsdeltagare samlades vid Kvarnen i Nymölla. Trots detta fick man ändå ett par minutlånga obsar av strömstare, som en liten knorr på den här ganska vintriga söndagens vandring.
Annars var det aningen stiltje bland traktens fåglar, när man strövade längs ån ut mot kusten. En avlägsen havsörn satte lite fart på adrenalinet, när de 21 deltagarna ute vid åmynningen lite kisande i vintersolen spanade av havet och kustlinjen. En hel del änder, både sim- och dykdito, kunde observeras. Efter välbehövlig fikapaus strövade man en liten runda uppströms Skräbeån, för att avsluta förmiddagen ute vid Edensrydskusten, där bl a två havsörnar, en blåkärrhökshona och en fjällvråk ute på Vollholmen, drog till sig skådarblickarna. En sångsvansfamiljs enträgna tutande och spelande knipor, alfågel, salskrake och gravand mm kunde noteras. Innan det var dags att avsluta för dagen konstaterades att artlistan för den här dagens vandring kom att innehålla inalles 37 arter: talgoxe, häger, ringduva, blåmes, nötväcka, gärdsmyg, trädkrypare, grönfink, gråtrut, fiskmås, havsörn, gräsand, knipa, kaja, storskrake, småkrake, kråka, större hackspett, vigg, knölsvan, brunand, strömstare, pilfink, skata, koltrast, blå kärrhök, alfågel, salskrake, sångsvan, grågås, kanadagås, sädgås, fjällvråk, ormvråk, gravand, havstrut och råka. Evert Valfridsson, Ilnestorp
Parande örnar i Fyledalen! - söndag 22 februari Örnparet i en parningsakt i en gammal torraka! Efter att ha hållit sig utom synhåll i drygt två timmar! Förvisso en strålande höjdpunkt för de 51 deltagare, som ställde kosan till Fyledalen den 22/2. Och detta bara sekunderna innan en del, som bestämt sig för att dra ner till Hammar och kornsparvar, just skulle lämna parkeringen. Kristianstadsfolket från Naturskyddsföreningen och Fågelklubben verkar att ha hamnat i ett ordenligt örnsug just nu - inte minst anslutningen till söndagens exkursionen talar för detta. Förväntningarna var också rätt höga, när dagens guide Göran Gustavsson - själv boende i södra delen av Fyledalen och bl.a. kommunornitolog i Tomelilla - tog till orda. Han är sedan många år en av dem, som håller ett vakande öga på de båda kungsörnsparen, som häckar i eller i anslutning till dalen och som fick SkOF:s gåsapris 2002 för sina insatser. Sedan 1989 har det i området funnits häckande kungsörnar, som fått ut flygga ungar - även om det blivit bakslag de båda senaste åren. Göran Gustavsson betonade dock att man inte kunnat knyta detta till några ev. boplundrare eller liknande störningar. Kanske börjar helt enkelt örnparet bli gammalt. Analyser av äggrester hoppas man emellertid ska kunna ge svar på vad som ev. kan ha hänt. Tveklöst kan dock konstateras att örnparen i Fyledalen starkt bidragit till att antalet häckande kungsörnar har ökat i Skåne på senare tid. Det första häckningsförsöket, som man känner till från dalen, var redan 1971. Detta misslyckades dock. Berörda delar av dalen är inte skyddade genom reservat eller liknande och mycket folk rör sig också i området liksom i det intilliggande och naturskyddade Benestads backar. Men just obsplatsen vid parkeringen här norr om Lyckås i den södra delen av Fyledalen ligger bra till för att få se örnar och håller sig besökarna bara här, verkar fåglarna inte bry sig om att bli beskådade. Kungsörnarna lyste dock med sin frånvaro för besökarna under de första dryga två timmarna den här söndagen. Men just som en del av deltagarna bestämt sig för att försöka leta upp kornsparvar nere kring Hammar några mil längre söderut, blev det napp! Plötsligt bara satt det gamla örnparet i närheten av ett av sina bon. Resklara skådare kastade sig ut ur bilarna och rusade tillbaks till gruppen som stannat kvar. Jubel och applåder! Det var många tillfredsställda kommentarer, som hördes bakom tubar och handjagare, när nu dagens målarter var ett faktum. Och inte blev det sämre av att få följa örnparet på en flygtur längs dalen - en flygtur som slutade med parning rakt framför ögonen på de entusiastiska besökarna från Kristianstadstrakten. Ännu mer jubel och applåder! Och en god dag var räddad! Fyledalen är ju känd som fin rovfågellokal och vintertid finns här också ett 10-tal havsörnar i trakten, även om någon av dessa dock inte sågs. Annars består artlistan från söndagen i Fyledalen bl.a. av: drygt ett 10-tal röda glador, en varfågel, ett par - även ryttlande - fjällvråkar, en blå kärrhökshona, tofsvipa, sånglärka och många korpar. Dessutom fick en del uppleva både vildsvin, dovhjortar och rådjur, som strövade omkring på backsluttningarna här. Dock blev det bom på kornsparvarna nere i Hammar … Evert Valfridsson, Ilnestorp
Örndagen i Tosteberga 25 januari 21 havsörnar, 2 unga kungsörnar och 1 större skrikörn - och 300 besökare! Detta är kalla fakta från klubbens första örndag ute vid hamnen i Tosteberga söndagen den 25 januari. En aktivitet som lär få efterföljare. Denna ganska trevliga vinterdag - om än lite kylslagen och aningen blåsig - erbjöd förvisso bra förutsättningar för att låta den besökande allmänheten och klubbens örnsugna få bra "närbilder" av fåglarna - såväl ute vid och över åteln som på isen och i luften i övrigt härute. Många av klubbens medlemmar hade också ställt upp med tubkikare, som hugade åskådare genast "högg på", och hjälpte besökarna till rätta bland fågelintrycken. Redan när Lars Jarnemo någon minut över startslaget 09.00 tog till orda, fanns 180 (!) väl påpälsade fågelskådare på plats för att ta del av hans erfarenheter från ca 30 års arbete med utfodringen väster om hamnen. Många frågor till både honom och vår ordförande Nils m.fl. visade på ett stort sug av örnvetande bland deltagarna i örndagen. Som mest dök det också upp 21 havsörnar i alla åldrar, som kommenterades med fascinerade utrop och "stönanden" från åskådarna. Fåglarna var uppe i luften många gånger och bjöd på praktfulla flyguppvisningar. Bl.a. kunde man följa några örnars kamp om en fisk. Något som även fastnade på Hans Berggrens TV-kamera och fem i sex på kvällen kunde avnjutas i Sydnytt! Ett par yngre kungsörnar samt den större skrikörnen, som nu befunnit sig i områden sedan den 3/1 år, gjorde också några hastiga och korta besök i synfältet under den första timmen av örndagen för att sedan lysa med sin frånvaro - från hamnplanen i alla fall . . . Vid lunchtid började både örnar och besökande droppa av, men ända fram till 15-tiden på eftermiddagen kom det folk för att bese våra trevliga vintergäster. Lön för mödan fick också kvarvarande klubbföreträdare liksom det 20-tal personer, som vid tvåtiden fick uppleva hur en havsörn med ett fjäderklätt byte fick ganska nära uppvaktning av ytterligare nio individer, som ville vara med om att dela på det lilla men ack så inbjudande bytet. Alltså hela 10 havsörnar som inne i viken och därmed på lite närmare avstånd kunde avnjutas av de icke flygkunniga tvåbeningarna vid tubkikarna - onekligen dagens bonus! Mycket korpar, ett par tre glador, några ormvråkar, många kråkor, en hel del sjöfåglar m.m. fanns också till beskådande under örndagen, som t.ex. gästades av fyra förbiflygande bläsänder och en flock på 17 hägrar. Även Christer Neideman, naturskyddsföreningsordföranden i Kristianstad, som har och i många år har haft hand om örnutfodringen vid Hammarsjön, fanns på plats med örnkoll på läget och kunde lotsa besökande allmänhet till fina upplevelser den här dagen. Ett lyckat arrangemang i samarbete med SNF -kretsen i Kristianstad! Tack till alla medlemmar som ställde upp med titthjälp! Evert Valfridsson, Ilnestorp
Äspet & Åhus hamn - söndag 18 januari 2004 Gryning med uppstigande sol över Hanöbukten, klar luft, åtta minusgrader och pudersnö. Så är förutsättningarna när inte mindre än 26 klubbmedlemmar samlas på parkeringen vid Äspet. Vi inleder med att ta oss ner mot sandstranden. Solen ligger på och det glittrar i de fina krusningarna på vattnet. En gammal blåhökhona sveper fram och tillbaka över vassen. Ute vid Karet skapar två havsörnar panik bland änder och vitfåglar. Lugnet lägger sig när bjässarna drar vidare mot söder. En bit framför oss på stranden uppenbarar sig så en av dagens målarter - en diskret tecknad vattenpiplärka. Den promenerar sakta emot oss i tången. Alla får tillfälle att se den väl och kan memorera de viktigaste karaktärerna innan den lättar och flyger över mot Snickarhaken. Från tornet ses enstaka vinterskrudade skäggdoppingar och alfåglar. En skäggmes tjingar till ute i vassen. Mona och Britta bönar om fika och vi sätter av mot den södra hamnpiren för att hitta lä. Passagen över Korrans utlopp blir dramatisk. När halva styrkan tagit sig över trampar Ulf igenom isen och blöter ner sig. Modstulna väljer den andra halvan att retirera till parkeringen och ta omvägen via gamla fågeltornet. Lite senare återförenas vi vid basen av hamnpiren för en välförtjänt fika. I samma stund anländer Kristianstadsbladet som vill föreviga exkursionen. Evert tar hand om pressen och den unga reportern skriver så att pennan ryker. Utmed norra stranden ser vi ytterligare en vattenpiplärka, en ängspiplärka, två rödbenor och en stjärtandhane. En ensam snösparv lockar från hög höjd när den passerar mot söder. Vi återvänder mot parkeringen och hittar fin lä utmed vasskanten vid gamla fågeltornet. Här är skäggmesarna ett lätt byte, även om det gäller att vara snabb när de gör sina korta förflyttningar.
in tre tunga vinterarter; vattenpiplärka, stjärtand och rödbena. Nästa lokal är gamla Äspetbron. I vaken ligger programenligt fem smådoppingar. Lite mer oväntad är den kungsfiskare som flyger iväg lågt över isen. Ingrid spanar flitigt med tuben och återupptäcker den under bryggan utanför gästis. Hela gänget får chansen att se den lilla gynnaren i tub. Fört flertalet blir detta en färgstark avslutning på dagens skådning. En liten men tapper skara fortsätter emellertid ut genom hamnen. Belöningen utgörs av sträckande små- och storlom, förvisso långt ute över havet. Dykandsflocken utanför vindsurfingklubben, med ett 50-tal biffiga bergänder bland säkert tio gånger fler vigg, får fungera som slutvinjett för exkursionen som helhet, denna vackra och givande vinterdag. Göran Arstad, Åhus |
|
|
© NSF 2003, senast ändrad 2004-12-06 |
