|
Exkursionsreferat 2005
Allhelgonaskådning, 6 november
Vi var 16 fågelskådare och så jag som samlades på Sommarlusts
parkering kl. sju på morgonen. Utflyktsmålet var inte bestämt i förväg, så
därför fick dagens exkursionsledare, Jan Linder, tillsammans med övriga i
gruppen börja dagen med att fundera ut var vi skulle åka. Åhuskusten och allt
söder därom avfärdades snabbt med att där finns inget att se i dag. Därefter
ratades hela västkusten pga fel vindar. Ingen hade däremot något att invända mot
att åka till Landön. Som vanligt var det en fullständigt
livsfarlig bilresa ut till exkursionsmålet. Fågelskådare i en lång bilkaravan,
då kan allt hända. Plötsligt panikbromsar någon. Är det en älg på vägen eller
något barn som rusar ut? Nej, någon har sett en fågel högt uppe i luften. Vid
den tredje kraftiga inbromsningen såg även jag något, en ung havsörn som
”hängde” alldeles stilla ovanför oss. Mäktigt!
 Ute på
Landön hann vi knappt ur bilarna förrän vi såg snösparvar, minst 20 stycken. Vi
stod och beundrade dem och ett antal andra fåglar en lång stund innan vi gick
vidare. Under promenaden ner mot havet såg vi bland annat sidensvansar (över
100), björktrastar, ormvråk och glador. En lång stund kunde vi stå och beundra
en glada som satt på en stolpe och visade upp sig. När vi kom ut på fälten ner
mot havet kände vi att vi levde, motvind och en kraftig sådan. Viss kompensation
fick vi genom att vi fick se stjärtänder, bläsänder och två eller tre skedänder.
När vi fick se en mäktig havsörn, som var tre eller fyra år gammal, sitta på en
sten en bit ut i havet och verkligen visa upp sig, så var det ingen som tänkte
på vinden. Jag trodde att Thomas var väldigt känslig för
vind, för jag såg att han halva tiden befann sig nästan krypande längs marken.
Det visade sig dock att det inte var pga vinden han dök mot marken utan han
letade svamp. Han hittade många sorter, även ovanliga. När det började bli dags
för dagens höjdpunkt, fikapausen, svor nog alla (utom en) över vinden. Det var
nämligen stört omöjligt att hitta någon form av lä på fälten. Vi fick gå flera
kilometer extra för att kunna fika utan att blåsa bort, vilket gjorde att
kaffepausen blev kraftigt försenad. Å andra sidan smakade kaffet extra gott tack
vare den långa promenaden. Efter pausen gick vi längs
Terraviken och mot Terraholmen, åtminstone tror jag det. En del kallade området
för Ö. Hammaren. Här fick en del av oss se dvärgbeckasin och en ung duvhök. Ute
i vattnet sågs bl a småskrake, knipor och prutgäss. På återvägen gjorde Evert
dagens stora fynd, en oöppnad dansk öl. Den artbestämdes till Carlsberg, mindre
än ett år gammal. På vår väg tillbaka såg vi gärdsmyg,
rödvingetrast samt sädgås och vitkindad gås. Klockan var ungefär halv två när vi
var tillbaka vid bilarna och då var flera av oss lite trötta i benen och kände
för hemfärd. De värsta entusiasterna skulle dock vidare till Micklagård, hur de
nu orkade det. Jag undrar lite hur det gick med Ulfs middag, den var beställd
till kl. 13.00. Eftersom klockan redan var halv två och han åkte med Evert, som
skulle vidare till Micklagård, så får man ju hoppas att han hade beställt
kallskuret. Ett stort tack till dagens kunnige
exkursionsledare, Jan Linder, för en trevlig och intressant dag.
Glenn Nilsson
Världsfågelskådardagen, 2 oktober
Världsfågelskådardagen 2 oktober tillbringade 24 klubbmedlemmar
förmiddagen på Rinkaby skjutfält, Rinkaby yttre som obsplatsen 200 meter från
havet kallas. En mycket bra obspunkt vid västliga vindar men i dag med lugnt
eller svag sydostan var sträcket ganska glest. Med Gösta Peper som ledare, han
kan identifiera minsta pip, och med många ögon vid spanande tuber blev det 60
arter och 2150 fågelindivider.
Bland stationära arter sågs bland annat 1 varfågel, 33
dubbeltrastar, 20 kärrsnäppor på sandrevlarna samt gröngöling, spillkråka och
större hackspett. Sträckte gjorde 42 storskarvar, 175 sånglärkor, 95 ladusvalor,
550 berg/bofink och 210 grönsiskor. Av rovfåglar sågs 3 röda glador, 2 duvhökar,
16 sparvhökar, 10 ormvråkar, 2 fjällvråkar och 2 tornfalkar. Allt rapporterat
till ”Svalan” rapportsystem för fåglar i Sverige. Ulf
Jungbeck Isternäset och Lillö 17 september En hel mängd olika aktiviteter sammanföll till tid och rum på
Lillö denna vackra septemberlördag. Den viktigaste var naturligtvis invigningen
av Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Fågelklubben hade valt att förlägga
en exkursion till just detta område och tillfälle. Exkursionen ingick också i
den regionala satsningen Natur och Friluftsdagen under beteckningen ”Gröna
stöveln”. Ett arrangemang som omfattade åtskilliga olika aktiviteter i den
skånska provinsen.
Fågelklubbens insats bestod av två delar. Här ingick dels en exkursion och dels en av
fortsättningscirkelns övningar. Således valde exkursionen att gå i högervarv och
fortsättningscirkeln valde delar av Linnérundan i vänstervarv. Totalt deltog ett trettiotal
klubbmedlemmar. Den gemensamma starten övervakades direkt av en adult havsörn
som patrullerade längs Helgeå. Även fortsättningen präglades av en hel del
rovfågelstudier, vilket passade väl då åtskilliga deltagare i den ävensom
pågående rovfågelkursen deltog. Således kunde såväl ormvråkar, i såväl mörka
dräkter som rena Börringevråkar, som tornfalkar studeras. I buskar och träd
kring Lillö lät sig varken rödstjärt eller stjärtmes skrämmas av medeltidsteater
eller andra aktiviteter. Däremot syntes få vadare ute på Isternäset. Tydligen
hade de mängder med tofsvipor och ljungpipare som stått här under tidigare dagar
givit sig ut i omgivande jordbruksmark för födosök. Kanske kände de också en
viss respekt för den relativt nyanlända pilgrimsfalken som från upphöjd position
på vattentornet övervakade all verksamheten på Lillö och Isternäset. En
vadarrepresentant, en ovanligt storvuxen brushane, vållade dock i motljuset en
hel del bestämningsproblem.
Vid lunchtid upplöstes efter hand klubbens aktiviteter och deltagarna övergick till
att ta del av övrigt utbud vid Lillö. När undertecknad lämnade området skruvade ett antal
ormvråkar och en grann fiskgjuse i god termik över en mycket lyckad invigning av
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike.
Nils Waldemarsson
Ut i hemmamarker 20 aug.
Kl 7 på morgonen samlades 14 fågelskådare vid Sommarlust för att ge oss ut
i hemmamarkerna med Hasse Cronert. Efter lite diskussion blev det Kolamossevägen mot Vannebergaholmen.
Under vägen ner genom skogen blev vi förevisade ett kungsfågelbo som en tidigare klubbexkursion hittat, väl
gömt i spetsen av en grangren 3 m över marken.
Vädret var fint, ganska klart och varmt hela dagen. Väl ute på ängarna
möttes vi av 5 myrspovar, en i sommardräkt, på kanske 40 m håll. Läckert! På öarna utanför rastade bortåt
tusen tofsvipor och en del ljungpipare. Nästan alla förväntade vadare sågs eller hördes, större strandpipare,
storspov, kustpipare, kärrsnäppa, drillsnäppa, svartsnäppa, drillsnäppa m.fl. Vi fick lära oss höra
skillnaden mellan rödbenans tyy tyy och gluttsnäppans ty ty ty, rödbenorna hade dock gett sig iväg. Några
juvenila skräntärnor sågs först långt borta, lite senare fiskade 3 skräntärnor nära oss i viken intill.
Rovfåglarna började komma igång vid 9-tiden och plötsligt gled en brun glada förbi nästan över våra huvuden.
Tala om höjdarobsar! Många ormvråkar, glador och bruna kärrhökar. Det var så mycket att se att vi nästan
glömde fika.
Efter några timmar började vi leta oss tillbaka utefter skogskanten och
spana över ängarna där. Efter en stund skymtade Ulla-Maj en ängshökshane och lite senare satte den sig på
en sten för närmare beskådande. Ännu en höjdarobs! Några krix-skådare längre bort identifierade vi också,
säkert ditlockade av våra brungladelarm. Stenfalk och tornfalk dök upp. Efter lite skogssmygande kom vi
fram till några dammar med gräsänder, krickor, bläsänder och snatteränder i övergångsdräkt. Vi såg att
snatteranden skilde sig från gräsanden på sin ljusare undergump med lite streck. Vid halvtvåtiden kom vi
tillbaka till bilparkeringen och efter lite eftersnack åkte vi hemåt lite trötta men glada och nöjda.
C:a 75 arter hade vi antecknat, inte dåligt. Mycket tack till Hasse Cronert och alla andra
medverkande!
Bengt Johansson
Sommarkväll i Äspet 26 juli
Vi träffades på P-platsen. Evert Valfridsson var på plats och berättade om vilka rastande vadare vi möjligen skulle kunna få se.
Anette Strand fanns på plats i fågeltornet snabb att ställa in tub och svara på undrande frågor.
Jag räknade in 34 personer ute vid tornet, så det fick bli skifte upp och ner några gånger.
En fiskgjuse i flykt visade upp sig för att senare slå sig ner på ett av sjömärkena till allas beskådande.
Fåglar i lagunen som sågs i tub eller kikare var kärrsnäppa, drillsnäppa i sitt vita linne, brushane, grönbena, spovsnäppa, småtärna, åda med ungar .....
Under dagen hade vädret betätt sig lite tveksamt, men vid vår sammankomst blev det verkligen en
"sommarkväll", så alla kunde åtnjuta sin fika i solen.
Mot havet visade sig en gråhakedopping mellan dykningarna. Kvällen avslutades med sandlöpare och strandpipare.
Jag kan ha missat någon art som ni andra såg, men jag var nöjd.
Else-Marie Sjöström
Skärra och Knarr
Vilken doft och mystik ryms inte i dessa båda urgamla fågelnamn!
Och upplevelsen förstärktes av skymningen och solisterna i fågelkören
taltrast, kärrsångare och gräshoppsångare - en och annan morkulla inte att förglömma.
Allt detta fick vi 25 exkursionsdeltagare oss till livs under Ulf Jungbecks eminenta ledning på Danmarks
nationaldag den 5 juni. Det sägs "konsten kan inte överträffa naturen". Denna sanning bekräftades denna
kväll av det stora antalet deltagare, som lämnat TV-soffan för att uppleva naturen mitt i naturen.
Nattskärran lyssnade vi till i Friseboda, vaktel fick vi tyvärr inte höra i
Kärrfästorna men kornknarren ljöd vid Tolebäcken liksom kärr- och gräshoppsångare. Och som gammal
Kristianstadbo i förskingringen (Eslöv) slås jag av den mysiga stämning som präglar föreningen i alla
sammanhang och som byggts upp av Ulf Jungbecks kunniga och lågmälda ledarstil.
Bo Göran Persson
Blåherremölla, Ravlunda skjutfält och Haväng 28 maj
En näktergal sjöng intensivt när vi samlades i Olseröd vid
soluppgången. Vi gjorde en kort förflyttning till Blåherremölla och promenerade en bit uppströms längs ån.
Ett forsärlepar tycktes ha byggt bo i själva vattenmöllan och i skogen sjöng bl a gärdsmyg, svartvit
flugsnappare, svarthätta och trädgårdssångare. Vi fann Sankt Pers nycklar och kabbelekor blommande vid
åkanten. Strax öster om möllan sjöng dagens första sommargylling och minuten efteråt hade vi turen att få
se den i flyga förbi! Två stenknäckar och ett par steglitser visade sig också innan vi på nytt satte oss i
bilarna och körde till bokskogen i skjutfältets NV hörn vid Tegelhusen. Här bjöds vi på en underbar
sommargyllingkonsert av två sjungande hanar. Flera rödstjärtar sjöng och när vi kom ut på heden flög två
dubbeltrastar över. Trädlärkans mjuka sång hördes på avstånd från groddammarna, men vi hittade inga grodor
och såg heller inga yngel.
Jättegranarna vid skjutfältets västra infart var nästa anhalt, men trots ivrigt lyssnande lyckades vi
bara höra vanliga kungsfåglar (den brandkronade som sjungit här tidigare i maj lyste tyvärr med sin
frånvaro). Eftersom vi började känna oss kaffesugna körde vi till Flodahusdammen och fikade i den solbelysta
sluttningen nedanför den solitära boken. Sothönorna hade redan halvstora dunungar, en rörhöna traskade runt
på dammens kanter och några smådoppingar dök ivrigt efter mat. Dagens första törnskata landade i en trädtopp
och lät höra sitt sträva varningsläte. I bokskogen S om dammen sjöng minst två sommargyllingar.
Knäbäcksdösen och buskmarkerna kring grusupplaget och groddammarna blev nästa stopp. Efter visst bestyr
lokaliserades ett par fältpiplärkor vid dösen och två mindre strandpipare flög spelande över sällskapet.
Trots flitigt eftersök var det bara tre av oss som lyckades höra eller skymta en gäckande höksångare.
På avstånd kretsade en bivråk över Trobrolyckan och plötsligt upptäckte en av deltagarna en fullt utfärgad
sommargyllinghane på nära håll i en låg björk - dräkten lyste praktfullt i gult och svart när den flög iväg!
Längs Knäbäcken jagade en ängshökhona medan oroliga tofsvipor och storspovar (med ungar) försökte köra bort
den. Härmsångare och törnsångare sjöng från snåren där törnskator spejade efter byten.
Dagens sista besöksmål var Haväng, där råkorna ännu fanns kvar i kolonin. Längs stranden flög backsvalor,
kentska tärnor patrullerade strandlinjen och längre ut dök en handfull storlommar. Sandnejlikorna spred sin
väldoft över nejden och strax efter kl 11 bröt de 18 deltagarna upp för hemfärd efter en ljuvlig
försommarmorgon.
Thomas Lindblad
Egeside 21 maj
Starten på exkursionen var utsatt till 6.30 beroende på
att den var ett sam arrange- mang med naturskyddsföreningen. Egentligen är ju fåglarna morgonpiggare än så men
det dryga 30-talet deltagare lyckades i alla fall få del av en hel del av morgon-
konserten.
Vandringen började vid dammen intill Ängagårdsvägen. Där noterades buskskvätta, törnskata och
trädpiplärka. Sedan gick vi in längs med Forsakarsbäcken tills den möter södra diket. Här hördes bl.a.
svartvit flugsnappare, grå flugsnappare, grönsångare, svarthätta, härmsångare och rosenfink. Andra år har
flodsångare hörts här, dock ej ännu i år.
Dags för förflyttning. Exkursionsledaren, Sven Birkedal, beslöt avstå från ett stopp vid Tolebäcken
p.g.a. svårigheter med parkering för alla bilarna. Istället körde vi till f.d. Egeside gård där vi började
med fika. En törnskata poserade villigt i buskarna intill oss. Sedan bar det iväg ner över ängarna mot
Helge å. På en liten sandstrand på andra sidan ån, trippade en drillsnäppa. Vi fortsatte längs med ån mot
Iglegropen. Kärrsångare hördes och en ängshök svepte elegant förbi oss.
Vid denna tidpunkt uppstod en diskussion huruvida vi skulle vända eller ge oss tvärsöver Egeside träsk
in i vasshavet. Exkursionsledaren hade berättat att han gjort en sån tur för ca. 15 år sedan (men ej rekat
inför dagen) och eftersom flera av deltagarna tyckte att de inte fått nytta av sina stövlar, som de
uppmanats att ha, och äventyrslustan stod på topp så antogs det senare alternativet. Tack vare upptrampade
djurstigar gick det relativt bra att ta sig fram och här sjöng rör-, säv- och gräshoppssångare frekvent.
Flera lyckades dessutom se sävsångaren. Mitt inne i träsket fick vi se en fiskgjuse sitta i ett dött träd.
En brun kärrhök visade sig också.
Sedan blev det besvärligare när vi skulle ta oss igenom videsnåren, men med hjälp av kompassen som en
av deltagarna hade med sig togs färdriktningen ut och vi kom in i sumpskogen söder om Egeside gård. Lyckan
blev total när vi stötte på ett dike som färdledaren spanat efter. Dock kvarstod ett problem. Hur ta sig
över diket? Men det löste sig. En trädstam och ett uppspänt rep att hålla sig i så gick det galant! Tack
till jägarna som anordnat detta. Så kom vi ut på vägen bara ca. 50 m från infarten till f.d. Egeside gård.
Väl där lyckades några se en kartfjäril medan andra tog en andra fika. Slutet väl, allting väl.
Sara Birkedal
Fågelskådningens dag den 8 maj
Morgonen kylig med lätt regn men de morgonpigga fick bland
annat höra rördrom näktergal och tranor. Fram på dagen kom solen fram och ängens alla vadare satte igång
med sitt spel, där som vanligt brushanarna tilldrog sig störst uppmärksamhet. Bland de senast anlända
flyttfåglarna sågs tornseglare, gulärla och alla tre svalarterna. Sammanlagt sågs och hördes 63 fågelarter
under förmiddagen.
Bland de 250 deltagarna deltog de flesta i tipstävlingen,
två personer Christer Ahlqvist och Bodil Heijbel hade tretton rätt och belönades med bokpriser. Ytterligare
sex personer hade 12 rätt: Elin A J-Hov, Mats Arup, Petra Flyckt, Christer Jönsson, Ada Olsson och A
Rydhagen, bland dessa lottades ut två bokpriser.
Även Kanalhuset bemannades, här kom ca 20 besökare men de
stannade flera timmar för att beskåda 52 fågelarter. Bland de senast anlända flyttarna kan nämnas
tornseglare och gräshoppsångare.
Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 8/5
2005
| Fråga |
Svar |
Kommentar |
| 1 |
2 |
Kungsfiskaren stöds i Vramsån genom utgrävning av bobrinkar
|
| 2 |
2 |
Bromöllas kommunfågel är roskarl
|
| 3 |
X |
Dubbelbeckasinen spelar ibland på Håslövs ängar i början av maj
|
| 4 |
1 |
De nya avelsstorkarna i storkprojektet kommer från Polen
|
| 5 |
1 |
Det var en Vitögd dykand som ”dök upp” i Kvarnnäsdammen den 3 april
|
| 6 |
X |
Den bruna kärrhöken förses med satellitsändare
|
| 7 |
X |
Fågelboksförfattaren som förnippas med Oset är Erik Rosenberg
|
| 8 |
2 |
Järnsparven är inte känd för något”monogamt levnadssätt”
|
| 9 |
X |
Sveriges äldsta kontrollerade fågel ,en sillgrissla, var 38 år gamma
|
| 10 |
2 |
Åsums ängar och Åsumallet är på förslag till naturreservat
|
| 11 |
1 |
Vitryggig hackspett är en av landets mest hotade häckfågelart
|
| 12 |
1 |
Silltrutarna i Östersjön tillhör rasen Fuscus
|
| 13 |
2 |
Vaktel hörs säkrast vid Ripa Sjögård
|
Ulf Jungbeck
Skönsång 1 maj
utmed Vramsån
Så hade då äntligen sommaren kommit, hussvalan och ladusvalan i
luften, gott om gullvivor på marken. Vi var ett 25-tal övervintrare, som under Gösta Pepers ledning
vandrade från Gärds Köpinge längs Vramsån fram till Gringelstad samt över ängar och längs åkrar tillbaks
igen. Duggregn och ca 10 grader vid start, nästan sol och 15 grader vid mål.
Kungsfiskaren hade varit synlig tidigare, men höll sig gömd för oss. Men
vi var väl så glada för den göktyta, som hördes vid det gamla tegelbruket. Forsärlan befann sig, som sig
bör, vid en av alla de småforsar man tidigare byggt i samband med vattenavledning för hemmamöllor.
Sävsparven satt mitt i säven, järnsparven flög ikring vid smedjan. Mindre hackspett hördes vid minst tre
olika tillfällen, dessutom uppvisade den sina tydligt vitprickiga rader på den svarta ryggen. Den är
faktiskt rätt liten, när man studerar den så nära som vi gjorde. Trädlärkan och entitan är relativt rara,
men fanns rätt talrika här.
Sång från taltrast, svarthätta och gulsparv följde oss nästan hela vägen
utefter ån. Taltrasten hade faktiskt afrikansk dialekt efter vinteruppehållet där. Dessutom var vi
tacksamma få höra även gran-, grön- och ärtsångare på grund av sin karaktäristiskt igenkännande sång. Steglitsen höll till vid den gamla lertegelgraven, där vi även skrämde upp ett häckande grågåspar. Några rapphönstuppar var inte heller lika intresserade av oss som vi i
dem. I ån höll ett knippar till.
I Vramsåns högre strandbrinkar finns flera grävlingsgryt och på toppen
ovanligt gott om vinbärssniglar. Av växterna kunde biologen Gösta inte undvika peka på dessmeknoppen, som
har fått bli en helt egen familj, eftersom den inte passar in i Linnés sexualsystem.
Ute på ängarna bland långhornade Scottish Highland Cattle och med
kommunens största träd, en bok med 6 m omkrets, tog ny fågelsång vid. Häckande vipor slog sina volter,
sång- och trädpiplärka drillade i skyn, busk- och stenskvätta höll sig närmare mark. Ett gäng hämplingar
flög ikring och på håll syntes glada, ormvråk och brun kärrhök.
Så hade vi fått uppleva ihärdig och skön fågelsång vid den bästa av
årstider, tagit våra fikapauser i skön natur och njutit! Tack Fågelklubben och tack Gösta från deltagarna i
exkursionen genom
Calle Sterner
Vårkväll i Axeltorpsviken den 26 april.
Det var ganska kyligt i luften när kvällens elva
exkursionsdeltagare samlades på parkeringsplatsen vid Axeltorpsviken tillsammans med ledaren Nils
Waldemarsson.
Vinden låg på från öster, men vi kände ej av den för Ryssberget gav oss lä.
Under vandringen på den gamla banvallen mellan Olofström och Sölvesborg hörde vi bl.a rödhake, svarthätta
och gransångare som ibland överröstades av rördrommens mistlursliknande dova läte. Vi gick en bit ut på
spången, där lövsångaren och gärdsmygen hördes. I vattnet såg vi skäggdopping, knölsvan, grågås, kanadagås,
gräsand och sothöna.
Vår obligatoriska fika avnjöt vi på Piselön. På vägen dit
studerade vi hägerkolonin och under fikat betraktade vi en brun kärrhökshane och ett storskrakepar.
Övriga obsar var knipa, ormvråk, gröngöling (hördes), koltrast, stjärtmes, blåmes och talgoxe.
Vid skymningsdags skildes vi åt efter en givande och
härlig kvällsvandring och med rördrommens läte i färskt minne.
Tack för en trevlig kväll!
Ingegerd och Eivor
Skådning på Vannebergaholmen, lördagen 2 april
Vårvädret visade sin bästa sida denna morgon, vindstilla och flödande
solsken. Vi var 24 glada skådare som samlats vid Kolamossevägens slut och hälsades välkomna av dagens
exkursionsledare Jan Linder.
På vägen genom furet gjordes anhalt ett par gånger för att lyssna på sången av bl a svartmes och tofsmes.
En spillkråkas kulsprutesalva hördes också. I en björk precis där skogen slutar och landskapet öppnar sig
fick vi se två kungsfåglar vigt klänga omkring. Här såg vi också en ormvråk sitta och spana från en
staketstolpe,
2 vitkindade gäss, sädgäss, ringduva och skogsduva. Nästa anhalt blev en bit ut på holmen där många av oss
fick fina obsar på stenskvätta och sävsparv. Tofsviporna hördes ljudligt och visade sina akrobatiska
flygkonster. Vi gick lite mot viken vid Landösidan och fick se följande: strandskata, skrattmås, gråtrut,
havstrut, större strandpipare, storspov, kricka, gräsand och ett par skedänder.
Vid 8-tiden var det dags för den medhavda matsäcken som vi avnjöt vid viken mot Tostebergasidan. Solen
flödade och ett knölsvanspar gled i sakta mak över det spegelblanka vattnet. Vid sidan om "fiskade" ett par
skarvar och några småskrakar. 18 eleganta skärfläckor födosökte längs strandkanten längre ut, 3 rödbenor
och 8 kärrsnäppor som också hördes spela från och till. Bakom oss bland tall och enebuskage sågs grönfink,
gulsparv och ett hämplingpar. På väg tillbaka fick vi riktigt fina obsar av en fjällvråk som visade sina
fina vingteckningar, liksom 3 röda glador.
Följande arter sågs också under dagen: sparvhök, större hackspett, korp, råka, koltrast, stare, häger
och skogssnäppor. Jan Linder höll en liten genomgång av vad vi sett under dagen och vi tackade så mycket
för kunnig guidning. De som hade tid och lust gjorde därefter en sväng om Vannebergaplurra.
Linda Niklasson
Ut i hemmamarkerna, 13 mars
"Kanske en ordentlig föraning av den annalkande våren" - så stod det i
programmet. Det var inte så enkelt. Kung Bore slog ju till med full kraft när vårmånaden mars började och
på morgonen visade kvicksilvret på under minus 10 och en besk nordanvind rådde. Undertecknad hade bestämt
sig för att söka öppet vatten och därför var målet ställt till kusten, närmare bestämt Landön.
När de 8 exkursionstagarna närmade sig Landön mötte vi alla gässen, huvudsakligen grågäss och sädgäss,
på väg mot snöfria områden från sina övernattningsplatser i skärgården. I soluppgången över skärgårdsöarna
sågs de första havsörnarna ta plats på stenar och skär för att inspektera andfågelflockarna. Just änder
blev lite tema för morgonen. I råken närmast hamnen låg en mängd vigg med inslag av brunand, salskrake,
storskrake, knipa och en ensam bergandshane. Bakom oss i dungen med äldre ädellövträd sjöng ringduvorna.
Kajorna kivades om bohålen och nötväckorna ropade. Ett besök på sydvästra sidan av dungen gav en mängd
gräsänder och åtskilliga gravänder som här avvaktade mildare tider i öppet vatten intill strandkanten. En
ensam alfågelhona befann sig här på fel plats på grunt vatten men det var kanske så att hon, liksom hanen
jag sett dagen innan, var oljeskadad. Ett öde som tyvärr drabbar alldeles för många alfåglar.
Efter att ha värmt oss med en välbehövlig fika i solen i hamnen gav vi oss ut på en promenad ut till
Käringören. Fler simänder noterades bl.a. en stjärtandshane, som är mycket ovanlig som övervintrare hos
oss, flera bläsänder och krickor. Ett besök på Micklagårdsvägen gav förutom några tättingar, just det,
Mickel själv. En grann rödräv gick obekymrat i skogskanten och undersökte spår och annat. Rovfåglarna
inskränkte sig till en avlägsen havsörn, glada och någon ormvråk. På återvägen gjordes ett kort stopp i
höjd med Rinkaby flygfält där det tillsammans med en mängd råkor gick ett femtontal starar och födosökte.
Vi kunde nu summera drygt ett 40-tal arter, kanske inte så många av dessa med föraning av vår. Men
mesarnas sång, gravänder och starar tydde på att våren är betydligt närmare än dagens väderlek visade.
Nils Waldemarsson
Exkursion i hemmamarker, 26
februari.
Vi var 8 personer som under ledning av Sven Birkedal åkte iväg till Friseboda.
Vid parkeringen hörde och såg vi sidensvansar. Korsnäbbar flög över oss i flockar. I havet låg bl a svärta,
sjöorre och alfågel.
Ett par bläsgäss flög förbi. Efter havskådningen gick vi en runda i skogen, där ett meståg och många andra
småfåglar sågs.
Större och mindre korsnäbb observerades i trädtopparna. Sven hade turen att se talltitan innan den försvann
in i skogen. Domherrar med två olika läten hörde vi också.
Vidare till Nya grop där vi skådade både smålom och storlom i ett upprört hav.
På vägen till och från Friseboda såg vi många gäss, svanar, havsörnar, glador och orm- fjällvråkar.
Ca 35 arter såg och hörde vi totalt under dagen. Vi tackar Sven för en givande förmiddag.
Ulla-Maj Nilsson
Hanaskogs ängar, söndagen den 6 februari
Meteorologerna hade lovat sol för dagen men tyvärr var det en gråmulen
vinterdag som mötte de ca 30 fågelentusiasterna som mötte upp vid Ballingstorp.
Den gamla gården som hålls i ordning av hembygdsföreningen i samarbete med
skogsvårds- styrelsen skall
återställas med öppna beteshagar och ängsmarker omkring. Dagens exkursionsvärd var Einar Lundstedt som
ryckt in då Thomas Lindblad blivit sjuk. Vi fick veta att dagens hyresgäster på gården var ett kattugglepar
som delar bostad med en del bålgetingar. lnnan vi kom in på Hanaskogs marker mötte vi en flock domherrar,
de var väldigt tysta i den kyliga morgonen, så det var omöjligt att avgöra om det var Iångväga gäster från
Ryssland eller våra bofasta fåglar.
Efter en kort förflyttning stannade vi till för en flock pilfinkar som hade funnit ett dukat bord, en
foderplats avsedd för vildsvin och hjort, också gulsparvar och någon bofink gästade. Dagens första havsörn
gled sakta fram över trädtopparna, senare såg vi den sitta i en talltopp på behagligt "skådar" håll. Vi
drog vidare genom skogen ut mot öppnare marker. I skogskanten stannade vi till för spaning. Ett område med en anlagd våtmark till vänster och en sädesstubb till höger gav en god utsikt så vi tog en fikapaus. Som vanligt när kaffet är uppslaget visade sig fågel. En
blåkärrhöks- hona patrullerade stubbåkern i maklig takt. 400 till 500 meter bort rastade en stor flock sädgäss och några
kanadicker. Flera stora gåsflockar var i luften tillsammans troligen flera tusen fåglar. Till vänster låg
isen på blankvattnet så änderna höll säkert till nere i ån bortom stubben.
Efter fikapausen fortsatte vandringen till vänster Iängs med sjökanten när två örnar visade sig
samtidigt. Under dagen hade jag örn i kikaren vid sex olika tillfällen hur många individer vi hade kontakt
med är omöjligt att svara på. En Ijus ormvråk så kallad börringevråk, större hackspett, korp, korsnäbb,
flockar av björktrast, grönsiskor och gulsparvar passerade revy innan vi på nytt kom in i skogen.
Skogsbruket på Hanaskog är lite speciellt, en del områden är hjälpplanterade med ek i plaströr. Lövplantor
sparas till sommarbete åt hjortdjuren på så sätt skonas tallungskogen från betning och trots en tät stam av
hjortdjur kan man som slutbestånd få en blandskog av ek, tall, löv och gran. Eken är ett "bärande träd"
vilket betyder ett mattillskott av ollon till alla djur, vilket är positivt för den biologiska mångfalden
samtidigt som man får en stormfast skog, aktuellt i dessa dagar. Vid varje foderplats och de var många
tillägnade viltet, flockades sparvar och finkar som gäster att äta av rens från tröskning, sockerbetor,
utlagt bröd och andra godsaker. Dagen avslutades med samling vid Ballingstorp och ett tack till dagens
exkursions-ledare.
Bengt G Bengtsson, Degeberga
Örndagen - eller vissa kan ju inte klockan!
Fågelkubbens lilla specialare för att bland intresserade rikta ytterligare
uppmärksamhet på de många övervintrande örnarna i vår del av landet verkar ha kommit för att stanna. Runt
125 personer kom den 23 januari i år till hamnplanen i Tosteberga, för att kika närmare på de havsörnar, som
håller till kring utfodringsplatsen. Sammanlagt räknades den här dagen in som mest 17 fåglar i skilda
åldrar. Det var många förtjusta och imponerade utrop, som hördes, när man fick följa fåglarna i någon av
tubkikarna, som erbjöds. Ett riktigt stort tack till alla de medlemmar i klubben, som ställde upp och
delade med sig av sina tubar!
Även i år fick vi lyssna till Lars Jarnemo, när han berättade om havsörnar och arbetet med att sköta
utfodringen, som nu pågått i hans och familjens regi i nästan 30 år. Klubbens ordförande Nils Waldemarsson
och en annan örnutfordrare, Naturskyddsföreningens ordförande Christer Neideman, hade också en hel del
matnyttigt att bidra med kring örnarna.
Utöver havsörnarna syntes även en liten skymt av en kungsörn över trädtopparna liksom ett par
fjällvråkar, något tiotal ormvråkar och bl.a. ett stort antal korpar och andra kråkfåglar, som
"assisterade" havsörnarna vid matbordet. Ett 30-tal grå hägrar väckte uppmärksamhet, där de stod på rad vid
strandkanten inne i viken. På vattnet fanns bl.a. ett par snatterand, några bläsänder, närmare 300
salskrakar och omkring 150 sothöns bland gräsänder, bergänder, viggar, knipor, stor- och småskrakar,
viggar m.m.
Och på tal om klockan. Visst var det extra tursamt för det ca tjoget besökare, som var ovanligt tidiga
ute i Tosteberga. För ca kl. 08.27 fick nämligen en kanske ca10-årig havsörn, med mycket vitt både bak och
fram, för sig att slå en lov över hamnen. Efter en tjusig färd mot norr vek den av och drog in över
tvåbeningarna där nere på landbacken, på kanske inte mer än 50 meters avstånd och bjöd på en synnerligen
vacker och mäktig upplevelse. Många imponerade och ljudliga suckar och andra beundrande utrop hördes! Och
vissa representanter för klubbens programkommitté njöt av fulla muggar och snackade om en prick över i!
Synd bara att denna praktfulle företrädare för släktet Haliaeetus inte hade lite bättre koll på klockan.
En sådan snygg uppvisning och ingen timing, han var ju en halvtimme för tidig …
Evert Valfridsson
Äspet 16 januari
Det har blivit något av tradition att fågelklubben beger
sig till Äspet en bit in på det nya året. Förklaringen ligger i att den lilla kustlagunen, med omgivande
vassar och stränder, är en utmärkt vinterlokal. Årets mildväder bidrog till att göra lokalen extra
spännande.
På en lång rad traskar de drygt 30 deltagarna ut mot stora tornet. Halvvägs ut får emellertid flertalet
vända om och retirera mot stranden, eftersom spången är belagd med tunn och glashal is. Undanmanövern
resulterar i att två ängspiplärkor stöts ur vassen.
Väl på plats vid tornet, med intakta skelettuppsättningar, kan vi konstatera att Korran ligger öppen.
Det är gott om fågel att kika på. Bland simänderna dominerar ett drygt 60-tal krickor. Tubspaning gör det
möjligt att urskilja två stjärtänder och ett tiotal bergänder. De senare ligger insprängda i en större
viggflock. Minst åtta gravänder utgör en tidig påminnelse om våren. I leran går två härdiga rödbenor och
påtar. Efter en stund får de sällskap av ytterligare två individer. Samtidigt uppenbarar sig också den
skärsnäppa som hållit till på lokalen en tid. Den gråknubbiga småvadaren med sina läckert gula ben är nätt
och jämt årlig i våra marker och blir följaktligen skärskådad av hela sällskapet.
Härefter gör vi en samlad framryckning mot Korrans utlopp. Ytterligare två ängspiplärkor lättar från
strandvegetationen och ute i tången framför oss uppenbarar sig nästa klenod, en diskret men vackert tecknad
vattenpiplärka. Den födosöker på tångvallen och visar upp hela registret av karaktärer. För några av
deltagarna är det en helt ny bekantskap.
Vi tar oss tillbaka till parkeringen längs stranden. Fast det är nollgradigt biter vinden i kinderna,
men lagom till fikat tittar solen fram och ger lite extra värme. En av fågelklubbens främsta kaffemostrar
håller en lång utläggning om varför stekt ägg gör sig så bra på fältmackorna. Vi andra njuter av fikat och
kan bara hålla med.
Stärkta av varm dryck med tilltugg påbörjas exkursionens andra del med siktet inställt på södra hamnpiren.
Vi följer skogskanten mot det gamla fågeltornet där vi får bra obsar på en stjärtandhane. På väg ut mot
piren stöts en sparvhök och i den yttre hamnbassängen ligger två nätta smådoppingar. Några linjer med
spolformade storskrakar passerar ut genom hamninloppet. Bland stenblocken som utgör den södra hamnpiren
spanar vi förgäves efter den svarta rödstjärt som hållit till där sedan årsskiftet. Men just idag vill den
inte samarbeta. Några födosökande alfåglar nära stranden utgör en nästan overkligt vacker syn. Vi kämpar på
genom tången och tar oss på nytt ut till Korrans utlopp. Belöningen blir två sävsparvar som lättar bland
mollorna.
Returpromenaden går i raskare tempo och ger ingenting extra. Efter tre timmars intensivt spanande i
Äspet avslutas dagens övningar under ledning av undertecknad, som vill passa på att tacka deltagarna för en
trevlig förmiddag i fält.
Göran Arstad
Tidigare
exkursionsreferat |
