|
Exkursionsreferat 2006
Jubileumstur till
Sandhammaren, 28 oktober
Tidigt på lördagsmorgonen samlades 14 fågelentusiaster för att
bl.a. besöka Sandhammaren, vilket den nybildade fågelklubben också gjorde för 30
år sedan. Varför så få deltagare, var det månne fredagens oväder som avskräckte?
Under ledning av Nils Waldemarsson besökte vi flera
intressanta platser och under dagen kryssade vi för 77 arter. Vi gjorde vårt
första stopp vid Kabusa skjutfält och Ingelstorp ängar. Här fanns mycket fågel i
luften och vid vattensamlingarna på ängarna. En forsärla flög förbi och ett
antal tranor lyfte för att flyga söderut. Härifrån förflyttade vi oss till
Kåseberga hamn med omnejd. Även här kom tranflockar sträckande ut över havet,
kanske på väg mot Rügen. Vi fick se ännu en forsärla och för många höstens
första varfågel. Dagens första fika intogs vid utsiktplatån i Sandhammaren. Här
var mycket sjöfågel i rörelse. Smålom, storlom, gråhakedopping, salskrake och
dvärgmås kunde skådas på nära håll. Över sanddynorna jagade en graciöst flygande
blå kärrhök och en betydligt snabbare stenfalk.
Efter ett tips av en för oss okänd skådare åkte vi upp mot
Hagestads mosse, där vi fick se en jätteflock (ca 1000) ljungpipare. Efter
ytterligare några kilometers förflyttning söderut mot kusten hamnade vi vid
Hylkan, ett vackert naturområde där man en gång i tiden bröt silver. Nere vid
stranden var det snålt med fågel, men plötsligt upptäckte Evert en ensam
sillgrissla, alltid något. Vi bestämde oss för att kika på vitfågel i någon
ostkusthamn på vägen hem. Färden gick mot Simrishamn, väl framme stannade vi vid
Tommarpsåns utflöde i havet. Här fanns många måsar och trutar. Bland vitfåglarna
längs piren upptäcktes en ung silltrut, 1k. Inifrån land kom en jorduggla
flaxande, den fortsatte ut över havet och vi tyckte den skulle vända eftersom
den befann sig i fel biotop för att jaga sork. Den attackerades av trutar, men
ugglan verkade inte bry sig utan flaxade vidare över havsytan. Dess ev. öde fick
vi inte veta.
Nästa stopp gjordes i Kiviks hamn vid utsiktsplatån. Fann
inget speciellt, förutom ett par alfåglar som alltid är trevliga att se. Under
tiden vi skådade och intog utflyktens sista fika, larmades den rödhalsade gåsen
ut från Hovby. Vi packade ihop och drog vidare till dagens sista stopp. På
jordkällaren i Hovby fanns redan skådare, som letat upp ”rariteten” bland ett
stort antal gäss, mest vitkindade. Och så var en lyckad exkursion till ända.
Christer Ahlquist
Dit vindarna bär, 15 oktober
Dit vindarna bär var utflyktsmålet. Tråkigt nog var det ingen
vind att tala om, så vi åkte ner till Friseboda. Här hade vi tur och såg många
arter och även solen när den gick upp. En forsärla flög förbi, en storlom låg en
bit ut och fiskade. Vi fikade och sen körde vi vidare till Äspet. Även här hade
vi god utdelning bl a en jorduggla, skäggmes och en havsörn som flög in mot
land.
Vid 12-tiden fick vi larm om en kungsfågelsångare vid Ö
Hammaren. Hälften av oss åkte dit för att få se denna för oss ovanliga fågel. Vi
hade tur och fick se den.
Vi var 12 st som var uppe tidigt denna morgon. Ett hjärtligt
tack till Annette Strand för denna trevliga dag då vi såg och hörde ett 50-tal
arter.
Ulla-Maj Nilsson
Vanneberga, 23 september
Vi var en ganska stor skara som denna dag under ledning av Gösta
Peper gav oss ut för att studera fågelsträcket söderut. Det var tänkt att vi
skulle besöka Rinkaby skjutfält men p.g.a militära aktiviteter så åkte vi till
Vannebergaholmen istället. Vädret var inte det mest optimala för att mycket
fågel skulle sträcka, med östliga vindar och varmt och klart, men det var mycket
behagligt. Vi stod först på västra sidan av furet och spanade, här kunde vi se
en flock steglitser som flög omkring ute på fälten och lät ljuda sitt
karaktäristiska läte. Bofink sträckte söderut, om än ganska glest och på
bredfront. Ett mjukt lockläte ovan våra huvud var en trädlärka.
Vi hörde även dubbeltrastens surrande läte. Efter ett tag gick vi
genom skogen ut mot havet och spanade. Inne i skogen kunde vi höra diverse
mesar, förutom talgoxe och blåmes även tofsmes och svartmes. Vid
Vannebergaholmen kunde vi bland annat se rastande gluttsnäppor, och kustpiparens
trestaviga vissling hördes. En flock storlommar sågs sträcka söderut ute över
havet. Kackel i luften som påminde om en liten hunds gläfsande var vitkindade
gäss som flög över. Nu började rovfågel så sakteliga komma igång då solen värmde
upp luften. Sparvhökarna kom flygande lågt, sammanlagt ett tjugotal under dagen.
Vi såg även en fiskgjuse som kom sträckandes nära oss, även en av de första
fjällvråkarna för hösten kunde avnjutas. Ormvråkar och glador kunde ses skruva
över furet.
 Efter några timmars skådning och lite fika
gick vi mot Vanneberga plurra för att se om där kunde rasta några änder. Det var
tunt med änder, möjligen beroende på jägare i området. Men vi fick i alla fall
se en tornfalk i en buske samt en lärkfalk som flög mot söder.
Ett stort tack till Gösta Peper för guidning under denna
exkursion! David Lundgren Ut i hemmamarker, 13
augusti Strandängsområdet med omgivningar mellan
Skräbeåns mynning och Edenryd tror jag för många är relativt okänt. Därför valde
jag delar av detta område som ”hemmamarker” vid klubbexkursionen den 13/8. Vi
var totalt 13 personer som då åkte ner mot Oxudden och började exkursionen här
på de relativt igenväxta strandängarna utanför sommarstugorna. Dessbättre så har
betesdriften återupptagits i detta område i år. Så visst hopp för områdets
utveckling inför framtiden finns.
 Det fanns lite
höstkänsla i luften och ansamlingarna av ärlor och svalor tydde på vissa
förberedelser inför höstflyttningen. Buskskvätta, stenskvätta, rödstjärt,
järnsparv, lövsångare, ärtsångare och törnskata kompletterade bilden. Ute i
strandkanten vid de mer välbetade Långholmarna sökte vi vadare där goda studier
och jämförelser av såväl skogssnäppans som grönbenans läte och utseende kunde
göras. Två gluttsnäppor poserade ute på de yttersta stenarna. I samband med den
obligatoriska fikapausen underhöll såväl vår minsta som vår största tärna oss.
Både småtärna och skräntärna födosökte med framgång i vår närhet och båda lät
höra sina karakteristiska läten. Åtskilliga unga fiskmåsar fanns kvar vid de
steniga stränderna som numera utgör en av de viktigare häckningsplatserna vid
kusten. Arten har minskat markant under senare år. När
sen det enligt väderleksrapporten utlovade regnet började falla så smått drog vi
oss uppåt i det ålderdomliga och småskaliga hagmarkslandskapet sydväst om
Krogstorp. Här kunde vi förutom att avnjuta floran längs de talrika
gärdsgårdarna konstatera att steglitserna tydligen uppskattar detta landskapet.
Flera flockar med många ungfåglar, som igenkändes på sin gula vingspegel men i
övrigt saknar de äldre fåglarnas färggranna dräkt, sågs bland hagarnas
tistelbestånd. En promenad längs en fägata under hasselbuskars och ekars något
tvivelaktiga skydd mot det tilltagande regnet fick avsluta morgonens exkursion i
hemmamarker. Nils Waldemarsson Vadarspaning vid Äspet,
3 aug Denna kväll var det kavlugnt och stilla efter
gårdagens åskoväder då 32 personer samlades vid 18-tiden vid Äspettornets
parkering. Några Hässleholmare och minst en Sölvesborgare sågs.
Vi gick ner till tornet där vi på närhåll kunde studera de
rastande fåglarna i ”Korran” under flitigt slående i ”Fågelguiden” och ledaren
för dagen Sven Birkedal gick omkring och hjälpte oss att hitta fåglarna i våra
tuber och agerade facit. Efter en timme åkte fikakorgarna fram medan skådningen
fortsatte.
 Vi noterade bl.a. något hundratal rastande
kärrsnäppor, några juvenila, ung. 5 spovsnäppor, 1 ad och 1 juv svartsnäppa, 14
rödbenor flög omkring, 1 brushane, massor av större strandpipare, 7
sandlöpare, någon kustsnäppa och 1 ad roskarl. De flesta häckande skärfläckorna
hade lämnat oss, bara ett fåtal kvar. Av andfåglar sågs bl. några bläsänder.
Många kentska tärnor skriade, några flög fram och tillbaka med en fisk i näbben,
fisk- och småtärnor, både adulta och juvenila rastade. En flock mest juvenila
skrattmåsar fångade plankton och kryp nedanför tornet under livligt
kommunicerande och det blev en härlig kväll. Exkursionen
avslutades vid halvniotiden, men några entusiaster som stannade kvar till
skymningen fick se ett tiotal sjöorrar landa utanför ”Karet”. Där hade även
setts en kustlabb och en svarttärna flyga förbi. Sammanlagt sågs 32 arter under
kvällen.. Ett stort tack till Sven och återigen kan man konstatera att vi kristianstadsbor
har en jättefin vadarlokal utanför knuten. Som Ulf Jungbeck konstaterade, det är
bättre än Falsterbo för de är ju närmare här! Bengt
Johansson Fågelskådningens dag
14 maj Efter att det rått sommarvärme under en dryg
vecka präglades fågelskådningens dag 2006 av en kylig nordvästlig vind men i
övrigt soligt väder. Vinden var så kraftig att det t.o.m. var stora svårigheter
att hålla klubbtältet på plats. Trots detta kom närmare 200 besökare till
Håslövs ängar och nästan ett 40-tal besökte den andra bemannade stationen vid
Kanalhuset inne i Kristianstad. Förutom sedvanliga rödspovar och brushannar
underhöll minst en av årets dubbelbeckasiner med sporadiskt spel i det sydöstra
hörnet av ängarna in på fm. Även rovfåglarna visade sig fint med årets första
förbisträckande bivråkar och ängshökar varav en hane och minst en kanske två
honor. Dessutom sågs pilgrimsfalk och en brun glada som grädde på moset. Minst
55 fågelarter sågs eller hördes under dagen. Tipsrundan
vållade deltagarna en del huvudbry men en deltagare med 13 rätt
utkristalliserade sig: Tord Holm, Hässleholm. Bland de 9 som hade 12 rätt
lottades 2 bokpriser ut till Lena Orrling, Dalby och Bengt Nilsson Kristianstad.
Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 14/5 2006
| Fråga |
Svar |
Kommentar |
| 1 |
X |
Lämplig diameter
på ingångshålet i en holk för blåmes är 22 mm |
| 2 |
2 |
Kommunens första
prärielöpare upptäcktes på Håslövs ängar 13/9 2005 |
| 3 |
1 |
Tibia är en
beteckning för ”lårbenet” |
| 4 |
1 |
Skånes första fall av
konstaterad fågelinfluensa drabbade en bergand |
| 5 |
1 |
Fågelklubbens
verksamhetsområde omfattar 77 atlasrutor |
| 6 |
2 |
Hornugglor har
samlats i grupper under vintern |
| 7 |
X |
Fågelklubben
fyller 30 år |
| 8 |
2 |
Karin Magntorn är
medförfattare till boken ”Vattenriket” |
| 9 |
X |
De nordafrikanska
storkarna har låg flyttningsbenägenhet |
| 10 |
1 |
En av årets
riksinventeringsarter är silltrut |
| 11 |
1 |
Skånes
Ornitologiska Förening delar ut utmärkelsen ”Fågel-Oscar” |
| 12 |
2 |
Det är
kornknarren som låter ”crex-crex” i sommarnatten |
| 13 |
X |
Svart rödstjärt
hittar man på bangårdsområdet i Kristianstad |
Nils Waldemarsson
Fjällmossen, lördag 29 april
En kall vårmorgon innan
solen gått upp träffades vi vid Sommarlustparkeringen. På vägen till Fjällmossen
sprang ett antal rådjur över vägen och vi såg ännu fler bredvid. När vi kom till
Fjällmossen var det mycket dimmigt.
Framme vid tornet hörde vi
så småningom orrspel och efter ett tag skymtades fem orrar. Enstaka andra arter
hördes och sågs bl a morkulla.
Efter någon timme körde vi
vidare till Åbjären där vi intog andrafika. Ett femtontal fågelarter noterades
här. Exkursionsledare för dagen var Evert Valfridsson. Vi var sexton deltagare
på denna trevliga exkursion.
Ulla-Maj Nilsson
Vårkänning i
nordost, lördagen den 25 mars
Vårkänning i nordost
hade programkommittén rubriksatt denna exkursion med. Att våren enligt
almanackan och den meterologiska våren inte behöver vara samstämmiga, det fick
vi 18 exkursionsdeltagare uppleva denna lördag. En isande nordostanvind, ca fyra
grader kallt och snö på marken var den meterologiska verkligheten. Platsen för
exkursionen var Tosteberga ängar och med Hans Cronert som kunnig
exkursionsledare.
Kom då också de ornitologiska
upplevelserna att bli mer lika en januaridag än en vårdag? Det första tillfället
att få svaret på denna fråga gavs redan på vägen ut till Tosteberga ängar. Med
fingertoppskänsla grundat på stor kunskap och erfarenhet från Hans sida, gjordes
därför det första stoppet redan på ditvägen. Någon kilometer innan avfarten ner
mot hamnen i Tosteberga, där flockarna med grågäss stod som tätast på de delvis
snötäckta fälten, blev det stopp för tio minuters fältstudier.
Direkt observerades en rödglada, havsörn i riktning mot hamnen i
Tosteberga, ca femhundra grågäss i anslutning till vägen, några ljudande tranor,
sånglärkor och vipor. Då bara kom dom, inte flygande långt i fjärran nere vid
horisonten utan rakt över oss, två stycken pilgrimsfalkar. Ingen i gruppen kunde
med säkerhet bekräfta att det var ett par, men som någon sa: Det är ju vår och
pilgrimsfalkarna är väl som vi människor. Alltså var det ett par. Kanske det
efterlängtade pilgrimsfalks par som förhoppningsvis nu i år skall häcka inom
kommunens gränser?
Tosteberga ängar är alltid en positiv
upplevelse att besöka så också denna lördag, även om de meterologiska
förutsättningarna var mindre gynnsamma. En vandring i vänstervarv, först genom
strandskogen och sedan ut på ängarna gav tillfälle till fina ornitologiskas
studier trotts väder och vind. I strandskogen observerades bl.a. ett par
dubbeltrastar – vad annars det är ju vår, sjungande grönfink, större hackspett,
gråsparv och nötskrika. Sånglärkor och sånglärksång som då och då trängde igenom
vindbruset angav var den låga strandskogen hade övergått till att bli strandäng.
Även åtta ängspiplärkor bekräftade detta.
Små flockar av
strandskator, gravänder, bläsänder, sal- och storskrakar, krickor, viggar, knöl-
och sångsvanar, storskarvar och gräsänder var några av de arter som simmade på
det mer än dels öppna vattnet eller syntes ståendes på iskanten.
En något vilsekommen större strandpipare kunde också observeras i strandkanten.
Längst ute på reveln i det uppblåsta tångbältet, där nordostan vinden var som
kallast, uppfattades en obetydlig fågel. Ganska livfull som i början ideligen
flyttade sig bort från oss. Omringad av alla tubkikarna identifierades den till
sist som en skärpiplärka. På ett flertal av de större stenarna i strandkanten
satt trutar par om par. I fjärran kunde goda ögon observera två havsörnar.
I lä av den låga strandskogen, där det nu fortfarande var snö och
is men där det om ca sju veckor kommer att blomma både gullviva och flera olika
arter av orkidéer, där fikade vi. Stora naturskillnader kommer det att bli under
denna tiden. I samband med att vi fikade meddelade Hans att Evert Valfridsson
hade en överraskning åt oss. Vad det var, det fick vi allt ge oss till tåls med.
Väl tillbaka vid parkeringen ville Hans ytterligare låta oss se en ganska sällan
sedd art. En ståtlig duvhök visade upp sig mindre än hundra meter från oss.
Everts hemliga mål fanns vid idrottsplatsen i Tosteberga. Efter
en förflyttning på ca fem hundra meter fick vi svaret. Vad Evert visade oss? Jo,
i en furutopp satt fyra stycken hornugglor. Inom en yta på någon kvadratmeter
satt dessa ugglor och lät sig välvilligt beskådas. Vi fick här också lära oss
ett bra sätt att ta reda på om det finns ugglor i området. Sök efter spybollar
på marken. Titta gärna under träd. Spybollar avslöjar om det finns ugglor eller
inte. Det är ett bra sätt att lokalisera platsen där ugglor regelbundet
uppehåller sig.
Hamnen i Landön kom att bli det sista
exkursions målet. På dit vägen observerades på ett öppet fält 47 skogsduvor.
Skäggdopping, sothönor, salskrake, krickor, gravänder, knölsvanar och
strandskator var några av de arter som här kunde observeras.
Var det då en ornitologisk exkursion med vårkänning som vi hade
fått vara med på? Svaret är ja. Grundat på allt från att vi ”bara” såg tre havsörnar. En vinterdag
hade denna siffra varit flera gånger större. Havsörnarna finns nu vid eller är
på väg till sina häckningsplatser. Ett annat ornitologiskt vårtecken var att
trutarna satt parvis ute på stenblocken i strandkanten. Redovisat är också ett
tiotal arter som räknas som flyttfåglar och som återinflyttar inför den kommande
häckningen.
Tack Hans och Evert för att ni gjorde denna
meterologiska vinterdag till en intressant och lärorik ornitologisk
exkursionsdag med vårkänning!
Johan Nilsson
Vårfågelspaning, 18
mars
Kl 07.30 var 16 deltagare samlade på
parkeringen vid början av stigen till fågeltornet i Äspet, för att under Thomas
Lindblads ledning spana efter fåglar. Himlen var nästan klar, vinden var svag
och temperaturen var väl –5 - -7 grader när vi började, och marken var täckt av
hård snö. Någon vårdag var det alltså inte, utan en härlig vinterdag. Vi började
med att gå ut till fågeltornet. På vägen dit observerades två vårtecken; en
sävsparv och en sånglärka. Från fågeltornet kunde vi se många viggar, en del
bergänder, brunänder och salskrakar. Några gravänder sågs också, liksom förstås
en del skarvar. En del skrattmåsar hade blivit bruna i ansiktet. Efter kanske en
timme i fågeltornet gick vi tillbaka en bit för att gå längs stranden.
Sedan körde vi till Landön. På vägen dit stannade vi till utanför
Vanneberga by för att studera en flock tättingar på en åker. Efter en stund hade
Thomas bestämt dem till gråsiskor, ca 200 st. När vi kom till Landön fann vi
hamnen helt täckt av fast is, men i övrigt var havet öppet. Här tog vi vår
fikapaus, som blev mycket behaglig i solskenet. Här såg vi bl.a. ett par
havsörnar, två hägrar, förutom vanligare fåglar som t.ex. svanar. I lövdungen på
udden hördes kajor och en nötväcka. Efter fikapausen gick vi västerut genom
skogen för att spana ut över vattnet på andra sidan udden. Där såg vi bl.a.
några storskrakar, någon småskrake och ännu en havsörn. Sedan gick vi österut
genom campingen och sedan tillbaka till bilarna för att köra vidare för att
titta efter gäss på åkrarna norr om Landön. Det intensiva solskenet hade nu
gjort grusvägarna kladdiga och mjuka. Visst fick vi se gäss, både grågäss och
sädgäss i ganska stora mängder. Vi såg också en flock på 17 – 18 skogsduvor,
några starar bland gässen, ormvråk, glada, och en sparvhök som jagades av en
kråka.
Sista stoppet denna dag gjorde vi i Tosteberga
hamn. Här såg vi en väldig viggflock med en och annan brunand och bergand i. Här
fick vi se ytterligare ett vårtecken: Ett par krickor. När vi spanade västerut
såg vi några havsörnar och en glada vid åtelplatsen.
Nu
hade klockan hunnit bli över tolv och Thomas förklarade exkursionen avslutad.
Det hade varit en härlig dag för oss alla.
Anders Sigfridsson
Friseboda 26 februari
Lite fågel, men vackert väder. Så kan man väl sammanfatta denna
klara och kalla vinterdag, då ett 35-tal fågelskådare begav sig ut till havet
vid Friseboda. Siktet var inställt på diverse mesar och korsnäbbar i
strandskogen och sjöfågel i havet utanför. De första som sågs i fågelväg var en
flock grönsiskor som födosökte i några alar, dessa beskådades på väg ner till
havet. Väl nere vid havet kunde det konstateras att det var relativt
fågelfattigt, men vi fick i alla fall se alfågel, knipa, skäggdopping och
småskrake.
Efter att ha spanat av havet ett tag begav vi
oss upp i tallskogen för att lyssna efter småfågel. Här återsåg vi grönsiskorna,
och några fick höra svartmes. Förutom dessa, samt blåmes och talgoxe, så var det
tyst och korsnäbbarnas lockläten lös med sin frånvaro. Vi gav dock inte upp,
utan promenerade längre in i tallskogen tills vi kom ut på de öppna fälten, här
i skogskanten sågs och hördes en större hackspett. Vi hade nu fin utsikt
västerut och kunde bl a se ormvråkar, både sittande på marken och kretsande mot
den blå himlen. En större tätting damp ner ute på åkern, möjligen var det en
sånglärka? Andra arter som noterades var en flock sångsvanar som rastade ute på
åkern och några förbiflygande björktrastar.
På väg tillbaka genom skogen hördes trädkrypare och tofsmes.
Nu var det dags för fika och tubspaning ut över havet. Solen värmde, likaså den smålom som flög
förbi söderut. En reporter och fotograf från Kristianstadsbladet kom på besök. En
havsörn och röd glada blev nya arter för dagen, likaså de grågäss som sträckte
norrut ute över havet. Skäggdoppingen visade nu upp sig nära och fint alldeles i
strandkanten. Många gav nu upp för dagen, men ett fåtal tappra stannade kvar,
detta belönade sig i form av rastande svarhakedopping, storlom och smålom i
havet utanför plattformen. På väg tillbaks till parkeringen kunde det
konstateras att grönsiskorna fått sällskap av några gråsiskor. Närmare 30 arter
sågs under dagen. Ledde exkursionen gjorde undertecknad med viss assistans av
Evert Valfridsson.
David Lundgren
Torsebro och
Gummastorpasjön, 4 februari
Morgonen var rejält kall
med solsken, blå himmel och obetydlig vind. Ett 20-tal fågelintresserade hade
samlats vid krutbrukets P-plats i Torsebro för att bl.a. få se någon ”badande”
strömstare i Helgeåns isiga vatten.
Gruppen med Evert i
spetsen traskade ner längs vägen, genom skogen, för att nå fram till stigen
längs ån vid kruthusen. Under vägen kunde vi se och höra blåmes, talgoxe,
trädkrypare och nötväcka. Solen värmde skönt när vi stod stilla för att skåda
fågel i de murgrönklädda träden. Plötsligt upptäcktes dagens första raritet, en
mindre hackspett, även några domherrar uppmärksammades, pju, pju. Vid en lämplig
utsiktspunkt över det porlande vattnet stannade vi till. Här liksom i fjor dök
dagens mål ”ner” i det iskalla vattnet. Vi hade funnit en födosökande
strömstare.
Stigen ledde fram till fågeltornet vid
Gummastorpasjön. På vägen dit sågs ett kraxande korppar. Väl framme vid tornet
var det tid för en efterlängtad fikapaus. Här hade vi tänkt att skåda örn. Men
våra blickar riktades först mot en trädtopp ute på en ö i sjön, där det satt en
varfågel och solade sig eller kollade han möjligen efter något ätbart. Under vår
fikapaus kom en spillkråka ljudligt flygande över oss – ”vad har ni i min skog
att göra”. Visst fick vi se örnar, tre stycken, varav en med ganska ljus stjärt,
alltså ingen ungfågel. En ormvråk kunde också ses i fjärran. Vid obsen uppehöll
sig rovfåglarna i Ö. Göinge kommun.
Återvägen gick längs
stigen genom skogen, här stötte vi på en större hackspett sittande högst upp i
en grantopp. Något längre fram bland lövträden satt en liten svarthjässad fågel
och exponerade sig i solskenet. Vi (Evert) bestämde den till en entita på lätet,
vilket alla inte kunde uppfatta. Vid en blick upp mot himlen sågs ett hundratals
gräsänder flygande norrut. Nästan framme vid parkeringen passerades ett
fågelbord som verkade vara intressant. Här fanns blåmes, talgoxe, entita m.fl.
samt en högljudd nötväcka som flög från träd till träd, den tyckte möjligen att
vi störde.
Dagens skörd blev ca. 20 arter med mindre hackspett, strömstare och varfågel som
attraktionerna.
Christer Ahlquist
Äspetvinter, 15 januari
Andra söndagen efter trettondedagen samlades fågelklubben traditionsenligt, för
tredje året i rad, till Äspetvinter. Exkursionen skedde under sakkunnig ledning
av Göran Arstad. Vädret var typiskt för en januaridag, termometern på
nollstrecket, svag vind och lätt dimma. Stövlar eller kängor passade bra som
fotbeklädnad.
Fågelskådningen var uppdelad i två etapper
med obligatorisk fikapaus mellan slingorna. Första etappen gick från parkeringen
fram till fågeltornet och lagunen och tillbaks till parkeringen. Efter
kafferasten gick promenaden till södra pirarmen och vidare söderut till lagunen.
I anteckningsblocket finns omkring 30 arter noterade, av utrymmesskäl tänker jag
inte räkna upp alla. Av de arter som är lite mer intressanta kan bland
rovfåglarna nämnas havsörn, blå kärrhök och tornfalk. På stranden eller på grundt vatten fanns
rödbena, vattenpiplärka och ängspiplärka. Ute på vattnet
eller i luften ute till havs har jag noterat alfågel, ejder och kricka.
Sävsparven visade också upp sig i vassen.
Ungefär fyrtio
deltagare fanns med på exkursionen. Från mig och alla andra som deltog i
Äspetvinter vill jag till exkursionsledare och programansvariga rikta ett stort
och varmt tack. Alla vi som deltog önskar att detta är en tradition som får
fortsätta. Trots ihärdigt spanande, på resan från Åhus
till Kristianstad, syntes ännu ingen tofsvipa till.
Torgny Reinholdsson
Tidigare
exkursionsreferat
|
