|
Exkursionsreferat 2008
Allhelgonafåglar på
Linderödsåsen, lördag 1 november
Efter säsongens hittills kallaste natt samlades tolv personer
kl. 8.30 på parkeringen vid Maltesholms slott. Det var några minusgrader och en
molnskärm drog upp söderifrån och täckte till slut hela himlen, så någon sol
fick vi inte. Det var så gott som vindstilla, så alla ljud hördes långt. Redan
när vi stod på parkeringen hörde vi också dovhjortar, tjurarnas grymtande och
hindarnas ljusare, spädare röster. Så började vi vår vandring på små skogsvägar
under Evert Valfridssons ledning. Snart såg vi några domherrar. Evert visste var
en varfågel höll till, och vi lyckades snart se den. Under hela vandringen
hördes dovhjortar.
Domherre
Många av bokarna hade fortfarande praktfulla höstfärger. Som
vanligt i skogen hörde vi mycket mer fåglar än vi såg, och Evert och Gösta Peper
kunde tala om vad det var vi hörde. Fåglar som vi hörde mycket men såg lite, var
t.ex. kungsfågel och svartmes. Efter att vi gått i mer än en timme var det dags
för att stanna och äta matsäcken. Efter matrasten stannade vi till vid ett kärr,
där man födde upp gräsänder för att släppa ut till jakten. Efter en stund såg vi
tre gräsänder som flög över vattnet, men de gick inte ner, antagligen för att
vattnet var delvis istäckt. Här såg vi emellertid fint en trädkrypare som
klättrade uppför ett dött träd.
Vid halvettiden var vi tillbaka vid parkeringen. Vi hade då
gått mer än sju kilometer. Totalt observerade vi 41 arter fåglar, bl.a. hörde vi
alla hackspettsarter som man kunde förvänta, större och mindre hackspett,
gröngöling och spillkråka. Den mest oväntade obsen var väl en skarv som flög
över oss innan vi egentligen börjat vandringen. Det hade varit en givande
exkursion.
Anders Sigfridsson
Sydöstra Skåne, 25 oktober
Drygt 15 exkursionsdeltagare kunde konstatera att vi hade i
alla fall tur med vädret. Turligt ur den synpunkten låg exkursionsdagen precis
mitt emellan två djupa lågtryck och bjöd på mycket vackert och soligt höstväder.
Dock hade exkursionsledaren önskat ett lite mer dramatiskt väder med mer vind
för att öka sträckaktiviteten hos fåglarna.
Första stoppet vid ”Avlånga dungen” på Kabusa skjutfält
innebar ingen överdriven stress för deltagarna att notera rastande eller
förbisträckande fåglar. Vilket kanske inte alltid är en nackdel för då kan ju
varje art ges tillräcklig tid och uppmärksamhet. En del sträckande och rastande
trastar, sånglärkor, finkar och enstaka järnsparv noterades liksom några
prutgäss som betade tillsammans med talrika vitkindade gäss på Ingelstorps
ängar.
Det fullständiga läläget vid Kåseberga i den svaga västliga
vinden innebar att ejderflockarna mest noterades som s k horisontankor. En
stärkande promenad uppför backen till ”Andra dungen” gav en liten inblick i
höstens messträck med bl a svartmes och stjärtmes, inte helt vanliga här inte.
Ett besök vid den närbelägna dammen gav en nyttig diskussion kring en mycket
kort glimt av en Phylloscopussångare. Inget dramatiskt i sig. Men var det en
mycket sen lövsångare eller var det en gransångare? Vi lämnade den som obestämd.
Under fikat i branten ovanför hamnen kunde vi ägna oss åt studier av fjällvråk
som ryttlade i branten under sorkjakt.
Sandlöpare vid Sandhammaren
Nästa stopp i om möjligt ännu ljummare väder blev plattformen
vid Sandhammaren där som förväntat ejderflockarna passerade betydligt närmre.
Vinterhämplingar och några korsnäbbflockar liksom enstaka trädlärka drog förbi.
Lotta och Gun-Britt som sökt sig ner till strandkanten kom snart tillbaka och
varskodde oss om närvaron av två stycken näpna sandlöpare. Naturligtvis en
passande art på Sandhammarens strand. Som vanligt dessutom med sedvanligt
oskyggt uppträdande.
Tofslärkan som sågs och fotograferades av Linda
Revet vid Simrishamns småbåtshamn manade sen till besök. Dock
fanns där inte så mycket trut som man kanske kunde önska för att ge utdelning i
form av mer sällsynta arter. Men däremot upplevde vi årstidens kontraster. Tre
ärlearter, sädesärla, forsärla och en sen benskadad gulärla, ivrigt födosökande
ladusvalor och samtidigt en flock sidensvans som i stället för att leva på
bärdiet gått över till att på flugsnapparmanér fånga insekter noterades på den
nästan sensommarvarma stranden. När artlistan summerades hade det dragit iväg
till cirka 75 arter, inte så tokigt med tanke på omständigheterna. Dessutom
lyckades Linda, som stannade kvar i Simrishamn när resten av
exkursionsdeltagarna skingrades för diverse lördagskvällsfirande, att på södra
hamnpiren ”hänga in” den unga tofslärka som då och då under hösten uppehållit
sig här. Det gäller alltså att utnyttja hela dagen.
Nils Waldemarsson
Öland,
3-5 oktober
Årets ölandsresa 3-5 oktober 2008 samlade 7 deltagare förutom
exkursionsledaren Evert Valfridsson, Linda Niklasson, Gun-Britt Fransman,
Christer Jönsson, Henry Rönnberg, Tomas Ekström, Anders Jägervall och
undertecknad.
Det fantastiska med att komma till Öland i början av oktober
för att skåda fågel brukar vara de stora mängderna fågel som man inte kan
uppleva på så många andra ställen i Sverige. Och vi blev inte besvikna. Följande kan
nämnas: rekordmängder lågsniffande och rastande prutgäss, vitkindade gäss,
bläsänder, stjärtänder, knipor, viggar och många fler. Massor av rastande och
flyttande piplärkor (huvudsakligen ängspip.), hämplingar, siskor, bo- och
bergfink och en hel del kvardröjande sånglärkor. Bland rovfåglarna sågs under
resan bl a tiotals fjällvråkar, ett par kvardröjande bivråkar och några blåhökar.
Mycket korpar sträckte också.
Prutgäss
Det visade sig bli en resa i blåstens tecken med 10 m/s de två
första dagarna, och det blåste för bra för att stå längst ute vid udden och
spana så första dagen ägnade vi istället en hel del tid till att få en bra obs
på en svartvingad vadarsvala som synts längs vägen ner till udden i en och halv
månad. De flesta fick se den bra. Ännu bättre blev den fotograferad och
uppförstorad. Vi begav oss sedan ut på Schäferiängarna och i viken utanför
rastade bl a 2 rödspovar, någon myrspov, kanske 500 kärrsnäppor, ett tiotal
storspovar, många kustpipare och ett par sandlöpare. Hela tiden liv och rörelse.
Andra dagen började vi med att leta efter en jaktfalk som
larmats ut vid ostsidan av udden. Från början endast två (det visade sig vara
två!) små prickar i våra tuber men till sist sågs flyktsiluetten fint när de
flög ut och skrämde upp sjöfåglarna. Snar förflyttade sig den ena falken över
till västsidan och vi fick se den ännu bättre. Vi tog nu ett välkommet avbrott i
blåsten med en guidad visning av ringmärkningarna på stationen. Det visade sig
för dagen vara lite fågel i näten och fällorna på grund av blåsten, näten var
spända så att fåglarna inte fastnade. Det var ett nöje att se hur en van
ringmärkare på 15- 20 sekunder art- och könsbestämde, mätte och vägde antecknade
och ringmärkte en liten fågel. En rödhake och en liten gärdsmyg tog det hela med
fattning, men en stare skrek som en gris under behandlingen! Vi fick studera
vadarfällorna (typ ryssja) som sattes upp i grupper i tången där vadarna
rastade.
Efter en ordentlig lunch på Fågel Blå gick vi över i Norra
Lunden. Från fågeltornet såg vi en ung fjällvråk som fastnat i en
ringmärkarfälla och några av oss fick beskåda den på närhåll när den släpptes.
Dagen avslutades med en kvällsövning. Det hade ringmärkts flera pärluggglor
varje natt sista dagarna (vad jag hört som mest ett fyrtiotal) varför vi for ner
till ringmärkningen och hoppades på att någon pärluggla skulle komma. När vi
väntade i blåsten och mörkret såg vi ett starkt strålkastarsken som rörde sig på
stranden. Det var ringmärkare som fångade sjöfåglar för märkning. Någon
pärluggla blev det inte.
Sista dagen började med 15-20 m/s sydvind så vi beslöt spana
från bilen vid långsam förflyttning norrut längs ostkusten. Trots blåsten pågick
sträcket för fullt och vi fick många fina obsar. Ett stopp gjordes vid Gräsgårds
hamn där vi bl a fick närobs på skärpiplärka. Vid Stenåsabadet var det drag
efter en brandkronad kungsfågel som dock sågs mycket otydligt mot regnhimlen. Vi
hade nu sett ungefär hundra olika arter och efter ytterligare ett stopp vid
Stenhusa bod där vi hade chansen att köpa glass och handla skådarprylar och
annat for vi hemåt nöjda och glada efter en trots blåst och regn härlig resa.
Och ett tack till Evert för arbetet han lagt ner på den.
Bengt Johansson
Vannebergaholmen, 21
september
Det blev ingen skådning på Rinkaby skjutfält i arla
morgonstund. Detta berodde inte på skjutning utan på att vinden kom från nordost
i stället för från väst som hade varit gynnsamt för sträckskådning. Hasse
Cronert guidade oss till en annan lämplig plats, nämligen Vannebergaholmen. Då
vi passerade Nymö låg dimmolnen lågt över åkrar och ängar. Ingen vind hade lust
att skingra dem, men solen var på väg upp så snart skulle de lätta. När alla
samlats var vi 11 personer, som följde Hasse mot ”vattensamlingen” till vänster
om Kolamossevägen. Innan vi lämnade bilarna, visade sig en ung havsörn över
åkrarna. Ute på fälten satt en tornfalk och några ormvråkar på staketstolparna
och spanade efter något ätbart. Över skogen kom flera sträck av grågäss, ett av
sträcken leddes av en kanadagås (en kul obs). Över trädtopparna flög kraxande
korpar och ute på fältet drillade storspoven, ett härligt läte. Hasse upptäckte
en blå kärrhökshona som kom glidande i sin karaktäristiska stil. I inhängningen
framför oss fanns en nyfödd kalv ( troligen bara några timmar gammal) som hade
svårt att finna sin amma.
Efter skådandet över det öppna landskapet, vandrade vi in i
skogen för att se och lyssna på mindre fåglar som uppehöll sig i tall- och
grantopparna. Vi såg/hörde kungsfågel, blåmes, bofink, järnsparv, tofsmes, st.
hackspett, nötskrika och trädkrypare. Vi hade en förhoppning att få se
brandkronad kungsfågel, men så blev det inte denna gång. Utkomna från skogen
stannade vi till för att skåda ut över fälten mot havet. Det syntes inte något
speciellt, så vi bestämde att traska ut bland stenarna för att fika. Då kom
plötsligt ett antal stenknäckar flygande över oss.
Under tiden som vi fikade såg/hörde vi sånglärka, ängspiplärka,
sädesärla, hämpling och självklart stenskvätta. När alla avslutat fikarasten
drog vi längre ut mot havet. Plötsligt hörde Hasse lätet från en lappsparv. De
flesta av oss såg den flyga bort, för att gömma sig i gräset bland ängspiplärkor.
Nu började jakten på den för oss så sällsynta fågeln och efter ett antal
kringgående rörelser hittades den fint sittande på en sten. Fågeln i höstdräkt
har kort, ljusgul näbb med mörk spets, rödbrun kind samt ljusgrått bröst med
mörka fläckar. Sparven tog sig ett bad för att sedan exponera sig än en gång
innan vi lämnade platsen.
Lappsparven
På återvägen längs Kolamossevägen uppenbarade sig en rödstjärt
och ytterligare ett antal stenknäckar flög över våra huvud. När vi kom fram till
P-platsen, hörde vi en högljudd svarthätta i en fläderbuske där de svarta bären
troligen smakade gott. Under dagen sågs ca 50 olika fågelarter
Christer Ahlquist
Friseboda, söndag 7 september
Efter regn kommer sol - säger man ju och det stämmer faktiskt
kunde vi 20 personer + en hund konstatera, vi som samlats för att skåda och
grilla i Friseboda. Vi hann knappt komma på plats förrän den första dvärgmåsen
visade upp sig. Denna följdes senare av flera stycken. Några hade hört en
kungsfiskare i Segesholmsån på vägen ner från parkeringen. Det fanns många måsar
och trutar i vattnet, men dom hade vi knappt tid att titta på för det var mycket
fågel i rörelse trots lugnt väder. Sjöorrar kom i större flockar, ibland
uppblandade med ejdrar. En del flög förbi, några rastade guppande i havet innan
de for vidare.
Fisktärnor var det också gott om. Det är så härligt att se dem
fiska, spanande för att sedan störtdyka ner i havet. Kentsk tärna flög förbi och
lät på sitt speciella sätt. Skäggdoppingarna visade upp sig, fortfarande i sina
fina färger. Lite vadare hade vi också, några större strandpipare och en
ljungpipare. Det kom två kustlabbar på mycket nära håll så att vi kunde se på
dem ordentligt. Några såg småskrakar och en flock med storlom. En större flock
med vitkindade gäss och ejdrar drog också förbi.
Sedan kom det som jag tror de flesta väntat på – mat – vi
grillade allt som går att grilla och det i kombination med fler fåglar, gott
sällskap och prat avrundade en härlig sen eftermiddag. Under de tre timmar vi
var på stranden sträckte det sädesärlor förbi. Vi tappade räkningen till slut.
Tack till Evert V, Göran A och Fredrik A för en bra dag. (Vi
var ju några som hade varit ute på morgonen också.)
Gun-Britt Fransman
Exkursion till Friseboda,
Dundersbäcken och Kumlan 17 augusti
Fjorton personer samlades på samåkningsparkeringen i Olseröd
kl 6:30. En gluttsnäppa och några lockande trädpiplärkor flög över. Det var lätt
mulet väder, svag nordlig vind och ca 13 grader. Första anhalt blev Friseboda,
där vi i långsamt mak gick ner till plattformen för att se huruvida det var
någon sträckrörelse längs kustlinjen. Det var det nu inte, men en flock
korsnäbbar sökte föda bland bergtallarna, några av dem var större korsnäbbar men
huvuddelen förblev obestämda. Ett femtontal kanadagäss passerade över våra
huvuden. Lövsångare och ärtsångare lockade längs Segesholmsån och vi hörde några
korta lockläten från en kungsfiskare som aldrig ville visa sig. Vid pirarna
rastade ett halvdussin drillsnäppor och en handfull unga sädesärlor. På
Hanöbuktens relativt lugna vatten vilade små flockar av sjöorre, en skäggdopping
och några storlommar. En kricka for norrut liksom en lojt fiskande ung fisktärna
medan några storskarvar bytte fiskeställe. I tallskogen lockade kungsfåglar och
från björnbärssnåren smackade en svarthätta. Det började dugga, och vi återvände
till bilarna för att köra till Dundersbäcken.
Större korsnäbb
Vi fyllde den nyanlagda parkeringsplatsen 300 m N om Böke gård
och promenerade längs den gamla banvallen till Tranekull, där vi fikade i lä av
en gammal tall. Små tofsvipeflockar flög norrut, ladusvalor sökte något ätbart
trots det lätta regnet, I hagmarkerna flög en högljudd gröngöling och inne i
björkskogen fann vi ett litet meståg, med stjärtmesar och en talltita som
största överraskningar. Löv- och gransångare och någon svartvit flugsnappare
letade mat här under lövtaket där även grönsiskor hördes locka. Vi beundrade
mattorna av myskmadra och de friskt porlande bäckarna innan vi på nytt äntrade
bilarna. Flera deltagare uttryckte sin förtjusning över besöket på en ny lokal
med vacker och omväxlande natur!
Dagens sista anhalt blev Kumlan (SV om Maglehem) och nu
upphörde regnet. Redan när vi steg ur bilarna stod det klart att massor av
hungriga tättingar rastade i skogsbrynen. Vi vandrade långsamt runt den öppna
hedytan över de böljande kullarna. Trädpiplärkor, sädesärlor och gulärlor
dominerade, men en ensam forsärla födosökte i deras sällskap bland betande kor
och en avvikande, ytterst ljusmantlad gulärla förbryllade oss! Stenskvättor,
buskskvättor, hämplingar, bofinkar, dubbeltrastar och grå flugsnappare visade
sig alla på nära håll. Bland lövkronorna längs Julebodaån födosökte även två
sommargyllingar och en sydsträckande fiskgjuse piggade upp oss, liksom orm- och
bivråkar och en avlägsen tornfalk. Strax före kl 12 upplöstes dagens exkursion
och trots en relativt mager artlista (framförallt orsakad av regnet) kände vi
oss uppiggade och belåtna över vår vackra natur och en trevlig förmiddag i gott
sällskap!
Thomas Lindblad
Vadarexkursion till Äspet
torsdag 24 juli
Vi var 36 intresserade skådare som samlades i och runt stora
Äspettornet kl 18 i strålande högsommarvärme och med blå himmel. Eftersom tornet
bara tar 18 personer fick vi dela in oss i två lag: upstairs och downstairs.
Efter halva tiden bytte vi. Det har varit fantastiskt bra med rastande vadare i
Äspet under de 2-3 senaste veckorna. Vattenståndet i Korran är lågt och därmed
har det frilagts stora ytor dybotten som vadare kan födosöka på. För bara ett
par dagar sedan räknades det in över 700 kärrsnäppor! Antalet individer hade
gått ner, men artrikedomen var god även denna kväll. Dryga 100-talet
kärrsnäppor, 10-talet spovsnäppor, 4 drillsnäppor, 4 brushanar, 3 kustsnäppor, 3
grönbenor, 1 småsnäppa, 1 myrsnäppa och dessutom gått om skärfläckor, större
strandpipare och rödbena samt någon gluttsnäppa.
Förutom vadarfåglar såg vi mängder av måsar, trutar och
tärnor, 20-talet kentska tärnor, några silvertärnor och 3 småtärnor. En snygg
adult silltrut rastade i Korran till Everts med fleras oförställda glädje. 7
gråhägrar rastade och från vassarna hördes fortfarande rörsångare sjunga, liksom
ängspiplärka nära tornet. Kvällen bjöd även på en del änder och en ryttlande
tornfalk. Ute på Karet satt mängder av storskarvar och trutar, men även ejder,
sothöna, knipa och skäggdopping. Totalt såg vi c:a 40 arter.
Förutom att titta på fåglar, ägnades en del tid åt att avnjuta
den medhavda matsäcken, sola och umgås. En trevlig kväll som avslutades vid
20.30
Vid pennan
Anders Linus Larsson
Fågelmorgon i Kristianstad, 25
maj
En trio bestående av Eva Ö, Evert Valfridsson och undertecknad
kröp tidigt denna kyliga majmorgon ur sänghalmen för att se vilka fågelarter som
finns i stadsmiljön. Vädret var soligt men kallt, ca 5-6 grader. Vi startade
från ”Södra skolan” och gick Ö. Boulevarden norrut mot Bastionen Konungen,
vidare genom en park norr om Sommarro, söderut längs Kanalgatan fram till
Lasarettsboulevarden. Där vandrade vi mot solen, dvs. österut, framtill
avtagsvägen mot Tandvårdshuset, här gick vi in i Björket mot Björkvallen
(fotbollsplan). Efter intagen morgonfika vid Björkets förskola passerade vi
Prästallén. Då vi vandrat en stund befann vi oss bland villorna på Egna Hem. Vi
följde Brunnsvägen söderut och därefter Skogsvägen västerut tills vi stötte på
Lasarettsboulevarden på nytt. Passerade Östermalms park samt Resecentrum och
cirkeln var sluten när vi kom fram till parkeringen vid C IV-skolan (Södra
skolan).
Under vandringens gång såg och hörde vi 36 arter. Både svart-
och vitfåglar plockade bland nattflanörernas nerskräpning (Mac Donald´s,
Resecentrum och Domus). Vi såg orädda rörhönor i kanalen, nötväcka och
trädkrypare vid Sommarro. När vi lämnat innerstaden upptäcktes flera rödstjärtar
samt flera av våra vanligaste sångare som ska finnas i lummiga parker och
villaträdgårdar. Andra arter som bör nämnas är turkduva, tornseglare, näktergal,
svart o vit flugsnappare samt gråsparv. Inga rovfåglar noterades.
Christer Ahlquist
Håkanryd
vid Ryssberget, 17 maj
En lugn fin majmorgon i ottan samlades vi 7 morgontidiga,
fågelsångsintresserade och glada personer, Bertil, Britt, Lars-Åke och Gunilla,
utöver nedan nämnda, vid korsningen Håkanrydvägen och Hållplatsvägen i Håkanryd
strax norr om Sölvesborg. Platsen låg i Linda Niklassons inventeringsruta och vi
rörde oss i sakta mak längs en runda där Linda tidigare hittat revir av flera av
de fåglar vi kunde vänta oss få se och höra. Först utefter gamla järnvägsbanken
Sölvesborg-Älmhult(?) med lummig busk- och lövskogsmark och sälgbuskage närmast
och beteshagar längre bort i ett vackert kuperat landskap med Ryssberget i
bakgrunden.
Fågelkören dominerades av svarthätta, näktergal och
trädgårdssångare. Vi såg i tub och lyssnade på bl.a. grå och svartvit
flugsnappare, grönsångare, törnsångare, nötväcka, gulsparv, stjärtmes, rödstjärt
och törnskata. Som sakkunnig guide i fågelläten fungerade Evert Valfridsson. Vid
en liten damm studerades ett sothönebo, flytande, byggt av vissnat kaveldun.
Sävsparv och ett knip-par fanns där, men varken rör- eller sävsångare.
Vid fikaplatsen hade Linda tidigare haft 7 par törnskata, nu
bara några stycken. Under återstoden av promenaden visade sig bl.a. hane och
hona av buskskvätta, två par rödstjärt och kungsfågel vid en gård, sammanlagt
noterades 53 arter. Nöjda skildes vi åt vid 11-tiden med en god bit av dagen
kvar att att ägna oss åt diverse egna aktiviteter.
Bengt Johansson
Fågelskådningens dag den 11
maj
Denna gång gynnades fågelskådningens dag av ett rekordvarmt
högsommarväder trots att vi befann oss i första halvan av maj. Många besökare,
cirka 250 stycken, passade på att njuta av både väder och fåglar ute på Håslövs
ängar. Dessutom ställde klubben upp med många såväl nya som en hel del gamla
funktionärer både här och ute på Lillö där orienteringsklubben PAN hade en
station vid sin motionsaktivitet. Ett stort tack till alla deltagare, såväl
besökare som funktionärer.
Sågs det några fåglar då? Jodå, trots att antalet vadarfåglar
minskar ganska dramatiskt i Vattenriket visade rödspovar och brushanar upp sig
från sin bästa sida. Särskilt då under de första timmarna när ändå en viss
svalka rådde. Vidare dansade svarttärnorna vackert över ängarna och fiskgjusen
fiskade ute i Hammarsjön. Årets första bivråk sågs och för några få spelade
också något exemplar av den numera ytterst sällsynta sydliga kärrsnäppan.
Dessutom drog ett magnifikt sträck av vitkindade gäss, cirka 12 100 ex räknades
in, i raskt tempo mot sina arktiska häckningsplatser. Totalt sågs drygt 70
fågelarter ute på Håslövs ängar.
En hel del av besökarna prövade lyckan med tipsrundan. En
vinnare med 13 rätt utkristalliserade sig. Agneta Bengtsson, Skurup, lyckades
med detta och vann därmed tavlan med småtärnan som Bengt Johansson vänligt nog
hade skänkt dagen till ära. Till deltagare med 12 rätt utföll vinsterna på
följande vis:
Fågelholk; Carl-Axel Andersson, Tormestorp och Eivor Bengtsson, Tjörnarp.
Skånes Fåglar, bokband i två delar; Lena Nöbbelin, Kristianstad.
Fågellokaler i Kristianstadstrakten; Tommy Järås, Kungälv och Sven-Göran Höjman,
Halmstad.
Priserna, åtminstone de av mer skrymmande art, kan avhämtas hos kassören,
Christer Ahlqvist.
Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 11/5 2008
| Fråga |
Svar |
Kommentar |
| 1 |
2 |
Årets riksinventeringsart är
kornknarr |
| 2 |
x |
15 300 tranor rastade vid Hornborgasjön 3 april 2008 |
| 3 |
x |
Pilen pekar på ögonbrynstrecket |
| 4 |
1 |
Fotografen för boken ”Örnens
rike” är Brutus Östling |
| 5 |
1 |
Vitvingad tärna
uppträdde invasionsartat våren 2007 |
| 6 |
2 |
Det sågs hela 247
fågelarter i Kristianstads kommun under 2007 |
| 7 |
X |
Kommunfågeln i
Bromölla kommun är roskarl |
| 8 |
2 |
Myrspoven flög
hela 8 dygn nonstop under sin rekordflygning |
| 9 |
1 |
En brednäbbad
simsnäppa besökte Äspet i dec 2007 |
| 10 |
x |
Fynden av tretåig
hackspett förefaller att öka i södra Sverige |
| 11 |
x |
Antalet
fåglar/fågelarter har den bästa utvecklingen i urban miljö |
| 12 |
1 |
Den avbildade
acrocephulussångaren är en sävsångare |
| 13 |
2 |
Skäggmes kan
sökas bland vassen i Äspet |
Nils Waldemarsson
Torsebro krutbruk, lördag 12
april
Trots att dagen började med ihållande regn och SMHI spådde
regn hela förmiddagen dök fem personer upp till Hans Cronerts exkursion till
Torsebro krutbruk. Redan när vi klev ur bilarna vid krutbrukets parkering hördes
ett sorl av fåglar. I de stora ekarna var det full fart på de starar och kajor
som häckar i trädens håligheter. För att försöka få syn på forsärla och
strömstare gick turen ner till den mer strömmande och steniga delen av Helge å.
Då vattnet stod högt hade vi ingen tur med dessa arter. Därför fortsatte turen
ganska snart vidare upp längs med ån med Gummastorpasjön som mål. Längs med ån
sjöng bland annat taltrast och svartmes. I det fuktigare området just söder om
sjön spelflög tre enkelbeckasiner och en vattenrall skrek.
Den första synen som mötte oss när vi kom fram till sjön var
en fiskgjuse som dök efter fisk. När dyket inte gav någon fångst satte sig
gjusen i en trädtopp och den kunde med lätthet beskådas. Det fanns inte mycket
änder i sjön men en efter vintern kvardröjande havsörn landade i ett träd på
andra sidan sjön. En ladusvala flög fram och tillbaks över vattenytan och
fångade insekter. För många var den årets första svala. På väg tillbaks till
bilarna sågs och hördes bland annat skogsduva, järnsparv, stjärtmes och
gröngöling.
Trots vädret var alla nöjda och turen fortsatte till Vinnö
ängar. Här fanns det gott om bläsänder. Andra arter som sågs var bland annat
gravand, storspov, snatterand, skedand och smådopping. Turen avslutades vid
Karpalundsdammarna. Ett gråhakedoppingspar spelade ihärdigt och lite då och då
hördes smådoppingens gälla ”skratt”. Tre bruna kärrhökshanar födosökte i
närheten av dammarna och en rörhöna höll sig gömd i vassen.
Elin Wetterlöf
Transkådning, Pulken 28 mars
Vi var ett femtiotal deltagare som under ett par timmar i kyla
fick uppleva hur tranorna flyger in för nattvilan. Totalt blev det ca 1100
tranor som landade på behörigt avstånd från plattformen. Mörkret gjorde att det
blev lite svårt att se exakt hur många. Förutom tranor fick vi också se
ljungpipare, starar, tofsvipor, grågäss, häger, storspov, enkelbeckasin och till
sist även en flock mindre sångsvanar. Evert Valfridsson guidade oss genom
kvällen och fick hjälp av Christer Neideman. Vi som stod ut längst fick också se
hur alla tranorna lyfte, förmodligen skrämda av en räv. Till sist en uppmaning
till alla som vill se tranorna - ta med kaffe och ta på varma kläder så kan
kvällen blir riktigt trevlig.
Bertil Troberg
Exkursion till Landön och
Ekenabben söndag 2 mars
Vi var 20 tappra som träffades vid Sommarlust för en
eftermiddagsexkursion 2/3 kl 14:30. Det var +7 grader, 8-10 m/s nordvästlig vind
och bortsett från enstaka solluckor i de gråa molnen så regnade det under
bilfärden ut till Landön. Vi parkerade bredvid campingplatsen och gick ner till
S stranden, där vi såg en flock sothöns och några knipor, knölsvanar och
sångsvanar i regnet. Medan vi passerade ekdungen, där blommande skogsbingel och
kraftiga bladrosetter av ramslök gladde oss, ställde vi oss på hamnpiren och
spanade utåt skärgården. Glesa förband av skäggdoppingar – varav några redan i
häckningsdräkt - fiskade i den gropiga sjön, en skrattmås med brun hätta flög
över, en bergandhona simmade jämte piren och storkrakar flög parvis förbi. En
ljusbukig rovfågel som försvann bak Lindö blev en tillfällig pulshöjare, innan
vi kunde avfärda den möjliga fiskgjusen som en ljus ormvråk. Gravänder sågs på
långt håll, betande kanadagäss gick på holmarna, viggar och knipor dök, trutar
och skarvar flög över kobbarna.
Vi lämnade hamnen, solen gick i moln och vi placerade oss i lä
bak buskraden V om campingplatsen. En honfärgad blå kärrhök flög över
Vannebergafuret, en gråhäger lyfte från strandkanten och några glesa starflockar
passerade i det drivande regnet. Grådiset sänkte sig och vi valde att söka
bättre lä för en fikastund i kanten på Vannebergafuret innanför Miklagård.
Nya smågrupper av starar flög över oss i olika riktningar,
glesa duvflockar drog norrut, mestadels var det ringduvor, men även två
skogsduvor. Glador hängde i den hårda vinden över skogen, några sädgäss landade
vid stranden. Eftersom regnet fortsatte och molnväggen i väster såg oroande mörk
ut, valde vi att avsluta dagens tur på Ekenabben. Återfärden mot Kristianstad
bjöd på 10 tofsvipor i åkerlandet och småflockar av betande grågäss.
På Ekenabben var det behagligt lä, och regnet upphörde.
Kungsfåglar lockade i tallarna, en trädkrypare och några mesar hördes i skogen.
Från fågeltornet såg vi grågäss och storskarvar, men mörkret sänkte sig sakta
och koltrastarna tjattrade till kvälls i sällskap med knattrande rödhakar och
smattrande gärdsmygar. Vi återvände till bilarna strax före kl 18 och körde hem,
efter en dag med massor av frisk luft. Artlistan blev mager, men vi hade några
trevliga timmar tillsammans!
Thomas Lindblad
Skräbeån, 9 februari
Idag har det varit ytterligare en fin fågelskådardag med ca 30
trevliga medlemmar från Nordöstra Skånes Fågelklubb. Dagen började med ett Osby
gömt i väldig dimma, men när vi kom ner till Skräbeån var det mesta av dimman
borta, i alla fall den naturliga. Nymölla vräkte ut någon slags dimma, men det
kanske bara är vattenånga från tillverkningen. Vi gick längs staketet ner till
havet, spanande efter diverse småfåglar. En del blåmesar och talgoxar hördes,
men eftersom vintern är som den är, hittade vi ingen kungsfiskare eller
strömstare. Havet låg i ett otroligt vackert ljus och vi såg bl a smådopping.
Vädret var ljummet och plötsligt hörde vi en sånglärka. Det måste vara ovanligt
i februari månad. Några stjärtmesar kunde vi också skåda i buskarna, det är
otroligt fina fåglar.
Alla tyckte det var synd att vi inte tagit med kaffeväskorna
ner till havet, men eftersom det nu inte var så, gick vi med raska steg tillbaka
bilarna och intog vår kaffepaus lutad mot solväggen vid parkeringen. Det smakade
alldeles utmärkt och alla var efter en stund redo att gå över vägen och
fortsätta spaningen andra sidan vägen. Där var vattenståndet otroligt högt och
vägen var lite småhalkig. Ingen drullade dock i ån. En herre som hann upp oss
berättade att innan i veckan hade det varit ännu värre. Här såg vi domherre,
stenknäckar och en ormvråk som satt stilla och tjusigt ute på ängen.
Förutom
alla fåglar hann jag prata en massa med folk så jag hade en jättetrevlig dag.
Vad jag däremot ofta funderar över är, vad händer med fågelklubben och
engagemanget för fåglarnas livsmiljö när Nils Waldemarsson och en massa andra
kunnigt folk drar sig tillbaka? Finns det yngre folk som bryr sig? Inte är de
många i alla fall. Vilka värderingar kommer det att finnas mest av? Jag och vi
andra tackar Nils för allt hans kunnande som han delar med sig av.
En bild på Glenn som förut aldrig gick ut om det inte gällde
fotboll får stå för att man kan ju bli intresserad av livsmiljön.
Lotta Nilsson
Örndag 27 januari
När undertecknad och nestorn i kustnära örnmatning, Lars
Jarnemo, träffades i gryningen nere vid Tosteberga Bodar kändes omständigheterna
för dagen något dystra. Visserligen hade gårdagens storm mojnat väsentligt men
när vi intog morgonkaffet inne i ”gökboet” piskade regnet utanför och vi undrade
om det skulle komma några besökare överhuvudtaget, både vad avsåg människor och
örnar. Oddsen kändes inte överväldigande: Mildvädret gjorde att örnmaten,
strupar och lungor, som hämtats på slakteriet på fredagen var väl upptöat. Detta
gick inte att göra något åt trots att Lars hade lagrat maten i skydd av
observationsgömslet och inte lagt ut för servering förrän i svinottan på
morgonen. Vi anade redan horden av korpar som tog för sig av slamsorna. Det tar
nog fort slut suckade vi. Det blir inte mycket att visa idag. Men vi bedrog oss.
Nåja, framåt niotiden hade åtskilliga besökare på den
mänskliga sidan infunnit sig och regnet verkade avta. Och se, ute vid åteln
bland alla korpar och trutar började enstaka havsörnar visa upp sig. När då den
akademiska kvarten gått fanns säkert ett 60-tal besökare på plats. Lars Jarnemo,
som nu förstärkts med ”örnmatare emeritus” Christer Neideman, som ju varit ännu
tidigare med sin debut som örnutfodrare än Lars, började berätta om örnarna. Här
togs upp den kraftfull positiva beståndsutvecklingen som skett sen katastrofåren
på 60- och 70-talet. I dag har vi cirka 450 par havsörn som häckar i Sverige,
varav 9 par i Skåne. En starkt bidragande orsak till denna uppgång är den
mödosamma matningsverksamhet som bedrivs. Hos oss bedrivs då detta på två
platser, dels här ute vid kusten och dels i Hammarsjön. Vidare beskrevs just de
svårigheter som uppstår med fodret då nuvarande bestämmelser omöjliggör
hantering av hela djurkroppar. En sådan möjlighet som rådde tidigare under
1980-talet skulle naturligtvis ge ännu bättre förutsättningar för syftena med
matningen som ju är tillgången till giftfri föda och ungfåglarnas överlevnad.
Vidare nås i de fall där man som här har en observationskoja en god möjlighet
att följa örnarna individvis och områdesvis eftersom huvuddelen av ungarna idag
märks med färgringar.
Efter denna gemensamma genomgång och frågestund övergick vi
till mer enskilda möjligheter att studera och diskutera örnarnas beteende,
utseende och åldrar i alla de tubkikare som klubbmedlemmar ställde till
förfogande. Efter en sista intensiv regnskur, då många passade på att besöka Ulf
Jungbeck och Christer Ahlquist i hamnföreningens lokal, bröt solen fram och hela
tiden anlände fler besökare, både planerade och spontana besök. Vi upplevde att
dessa var mycket tacksamma för den information vi kunde förmedla och över
möjligheterna att kunna studera örnarna. För det var ju faktiskt så att även
framåt lunchtid, när vi räknat med att maten skulle vara slut, fanns det hela
tiden havsörnar i varierande åldrar kvar. Totalt bedömer vi att ett femtontal
havsörnar passerade åteln och dess omgivningar. En kungsörn, som normalt aldrig
besöker åteln, sågs på långt håll liksom ett antal glador.
Totalt bedömer vi att cirka 150 besökare kom till denna femte
upplaga av örndagen och fick som vi tror en bra information om och upplevelse av
dessa våra stora rovfåglar. Inte minst tror jag att många kände stor tacksamhet
för det slit våra örnutfodrare lägger ner.
Nils Waldemarsson
Ostkustvinter, 20 januari
Så mycket vinter var det nu inte, men vilken skådning vi fick.
Vi anlände några minuter sent och då var parkeringen på Äspet fullsmockad av
bilar och skådare. Totalt var vi 37 stycken som gav oss i väg ut mot
fågeltornet. Dessutom stod två kvar och jag trodde först att de hade sett alla
fåglar och därför inte tyckte det var lönt att gå med, för jag hörde att de
nämnde 863 och har man sett så många arter kan man ju bli kvar på parkeringen.
Det visade sig dock att de läste av sina stegräknare, de hade precis avslutat
sin joggingtur.
På väg ut mot fågeltornet värmde vi upp lite lätt med några
svarthakedoppingar och en gammal havstrut. Ute vid fågeltornet trappade vi upp
med bl a alla tre skrakarterna, snatterand, skedand, berg- och brunand. Eftersom
vi var så många fick vi turas om att gå upp i fågeltornet. På slutet var det
bara jag, Evert och Christer D. som var kvar uppe i tornet. Plötsligt skriker
Evert rakt ut ”skäggmes, skäggmes” och rusar ner i en rasande fart. Jag hinner
precis kasta mig åt sidan när Evert ångar förbi. Det är nog det som kallas ”nära
döden-upplevelse”. Väl nere står ett trettiotal fågelskådare och tittar rakt in
i vassen, i vad jag bedömer, en timmes tid. Dödstyst, så när som på vissa
kommentarer i stil med ”där är ett vass-strå som rör sig”. Då träder vår
exkursionsledare, Göran Arstad, in i handlingen och härmar skäggmesen perfekt.
Plötsligt dyker det upp 7-8 skäggmesar i vassen som vi fick se mycket bra.
Underbart!
Efter detta gick vi på lätta steg ner mot stranden. Väl nere
på stranden såg vi vatten- och skärpiplärka (ängspiplärka hade vi sett
tidigare), alfågel och svart rödstjärt samt ytterligare några arter. Det var
inga dåliga obsar heller, de sprang runt och visade upp sig perfekt för oss. På
vår runda tillbaka mot parkeringen såg vi en pilgrimsfalk sitta och visa upp sig
och här såg vi också häger, svärta, salskrake. Någon eller några såg också
smådopping, förmodligen osedvanligt små för jag såg då inga. Här anbefalldes
också kaffepaus och eftersom alla (utom jag) hade lämnat ryggsäckarna i bilarna,
så blev det fart på deltagarna vill jag lova. Full fart mot kaffet, här kunde
dykt upp vilka rariteter som helst utan att någon märkt dem.
Efter kaffepausen bar det vidare mot Friseboda. Lotta och jag
kom i väg några minuter efter övriga deltagare beroende på att vi njöt lite
extra av kaffepausen. Mackorna var nämligen fantastiskt goda, jag hade själv
brett dem. När vi närmade oss Yngsjö kapell, såg vi massvis med bilar där. De är
väldigt kyrkliga här i Yngsjö, sa Lotta. Det visade sig att det var inte alls
fråga om kyrklighet utan det var exkursionsdeltagarna som stannat till för att
så där i förbigående ”hänga in” ytterligare en raritet, en mindre sångsvan. Även
den visade upp sig från sin bästa sida. Väl nere i Friseboda fick vi bl a se
massor av storlommar (47 st), dock inga korsnäbbar. Vi fick också se i vilket
träd man har sett hornugglor.
Nu var exkursionen slut och det fanns ingen som inte var
mycket nöjd med dagen. Vi fick ihop 53 arter under dagen. ETT STORT TACK till
vår exkursionsledare, Göran Arstad. Inte nog med att han kunde allt om alla
fåglar, han kunde till och med härma lätena. Dessutom fick vi veta mycket om
karaktärerna och hur man känner igen de olika arterna och han var också noga med
att se till så att alla skulle få se de olika obsarna.
Glenn Nilsson
Tidigare
exkursionsreferat
|
