|
Exkursionsreferat 2009
Ut i hemmamarkerna den 8 november
I den gråmulna novembermorgonen med låga moln och fuktig luft
var vi inte mindre än 18 personer som samlats vid Sommarlust för att bege oss ut
och se vad senhösten hade att erbjuda i fågelväg. Dagen innan hade jag som
exkursionsledare rekat några lokaler med påtagligt fågelfattigt resultat och vi
bestämde oss därför för att satsa på ett säkert kort och begav oss mot Äspet.
Redan innan vi lämnat stan, nämligen vid Åsumavfarten från
E22an, där en yngre havsörn svepte över bilarna i karavanen och vid Hovby
visade sig en honfärgad blå kärrhök alldeles intill vägen. Väl framme vid Äspet
hann vi knappt ur bilarna förrän ännu en havsörn, den här gången en gammal
fågel, flög förbi och satte sig på sjömärket utanför stranden och kunde beskådas
en stund innan den drog iväg mot söder.
I Korran rastade som vanligt en hel del änder – framförallt
vigg, men även enstaka brun- och bergänder och i vasskanten gräsänder och
krickor. När vi gick längs pirkanten så passade vi på att titta på de fåglar som
rastade i Åhus hamn, där fanns såväl små- som storskrak och en hel del
gråtrutar. På närmre håll underhöll en gärdsmyg när den for runt i en sälg längs
pirkanten.
Väl ute på stranden såg vi på långt håll piplärkor som flög
omkring, men det var aldrig någon som behagade komma så pass nära att det gick
att artbestämma dem. Med tanke på vad som rapporterats tidigare så får man anta
att fåglarna som drog omkring på lokalen var både ängs- och vattenpiplärkor.
Istället för piplärkor fick vi kolla lite på en flock med vinterhämplingar som
rastade på stranden, men på för arten sedvanligt nervöst vis drog hela flocken
iväg rätt snart.
Längst ut på udden rastade även ett drygt trettiotal prutgäss
och de fåglarna kunde vi spana på i lugn och ro. Havsörnen hade återvänt och
medan vi fikade på stranden så satt den på Karet och spanade på änderna som
simmade mellan stenarna – det var en blandning av framförallt gräs- och
bläsänder, men även 4 snatteränder och lite krickor. En rejäl flock med mer än
30 skäggdoppingar födosökte också i vågorna.
Därefter fortsatte vi söderut längs stranden och hoppades få
se några av de dvärgmåsar som föregående dag rastat vid Snickarhaken, men med de
var borta med den vind som vridit från sydost till nordost det senaste dygnet.
Med tanke på årstiden och det halvdana vädret så fick deltagarna förhållandevis
god utdelning i fågelväg, även om vi borde ha kunnat se ytterligare några arter.
Fredrik Ahlström, exkursionsledare
Friseboda söndag 13 september
Regnet upphörde och molntäcket sprack upp strax innan vi
träffades vid Friseboda kl 16:30. Det var knappt 15 grader, den måttliga vinden
var nordlig, gradvis vridande mot NO. En gles rörelse av födosökande måsar och
trutar följde strandlinjen, över flockar av fiskande småskrakar. Längre ut i
bukten låg sjöorrar i hundratal och några dykande storlommar. Småflockar av
svärtor, bläsänder och krickor passerade, liksom kentska tärnor och fisktärnor.
Just när samtliga (knappt 20) deltagare samlats kring grillen hördes
kungsfiskarens skarpa vissling från åmynningen, och många fick se den lysande
blå fågeln svälja en fisk sittande på en av de stenar som kantar utloppet!
Ejdrar drog förbi, storskarvar dök efter fisk, enstaka
sädesärlor flög över. Eftersom sträcket kändes avslaget, beslöt en handfull
kvarvarande deltagare att promenera 1 km norrut längs stranden för att studera
den där rastande trutflocken på närmare håll. En adult och en juvenil kustpipare
rastade på stranden. Bland flera hundra gråtrutar fann vi ett par unga
silltrutar, men tyvärr hittade vi ingen säker kaspisk trut. Ljuset avtog på
återfärden och rastande rödhakar knäppte i snåren. Vi skiljdes åt på parkeringen
ca halv åtta och då skymde det redan rejält.
Thomas Lindblad
Mera fåglar i hemmamarker 16
augusti
Vi var sju entusiaster som samlades vid Sommarlust för att
styra kosan mot ”dagens hetaste mål i hemmamarkerna”. Trots klubbesök helgen
före, beslöts enigt att göra ett nytt besök vid Vannebergaholmen.
Lågtryckspassager och lägre temperaturer under veckan misstänktes ha ändrat
fågelsammansättningen på platsen. Och mycket riktigt. Vi hann bara några hundra
meter in i furet, så myllrade en stor flock rastande lövsångare i trädkronorna.
Minst 100 fåglar for runt på intensivt födosök och många unga hanar gjorde sina
första staplande sångförsök. Även i övrigt präglades morgonen av tidiga
flyttare, med siktet inställt på tropikerna (söder om Sahara). Nattflyttande grå
flugsnappare, rödstjärt, törnskata , törnsångare och ärtsångare letade mat i
solbelysta gläntor i lä för den hårda västvinden medan gulärlor sträckte över i
små flockar.
Lövsångare
Under den obligatoriska fikarasten vid Klövakull spanades flera
arter vadare in vid stranden. Över furet flög ett par lärkfalkar och på nära
håll såg vi en duvhök attackera en glada för att i nästa stund själv bli
attackerad av en sparvhök. Katten på råttan….. Det var en nöjd grupp som
återvände till bilarna med en god försmak av årets mest fascinerande händelse –
fåglarnas fantastiska flyttning från häckningsplatser i norr till sydligt
belägna övervintringsplatser.
Hans Cronert
Ut i hemmamarker, 9 augusti
”Det här var den varmaste fågelexkursion jag har varit på!” Så
uttryckte en av deltagarna i söndagens utflykt i hemmamarkerna det – och visst
var det varmt och skönt! Det var 12 glada medlemmar i Fågelklubben som hade mött
upp på Sommarlustparkeringen på söndagsmorgonen. I sensommarlandskapet begav vi
oss till Vannebergaholmen för att ha chans på många olika artgrupper.
Så snart vi kommit ut ur tallskogen så såg vi en hel del
stenskvättor och sädesärlor bland stenarna i betesmarken, och över strandängarna
tvärade en skräntärna förbi som alla hann få en skymt av – roligt att få se
denna art som för en tynande tillvaro, inte minst i vår del av landet. På
stränderna rastade ett antal gluttsnäppor och grönbenor, och en stor flock med
ett hundratal ljungpipare blev uppskrämda av de betande fåren. I motljuset
skapade en kustpipare inledningsvis visst bry, men efter en kortare förflyttning
från vår sida så gick det lättare att artbestämma den.
De ljumma vindarna från havet i kombination med den värmande
solen skapade fin termik, och det innebar förstås att en hel del rovfåglar låg
och skruvade över furet. Framförallt var det förstås röda glador och ormvråkar,
men även en adult havsörn, antagligen en av de fåglar som häckar i den här delen
av kommunen, gladde oss. En fiskgjuse drog förbi och över betesmarkerna flög en
ung brun kärrhök omkring och lät oss studera den mörkt chokladbruna kroppen och
det apelsinfärgade huvudet.
På väg tillbaka genom tallskogen passade vi på att öva på
lövsångarens lockläte – bra att kunna så här på hösten, men rätt knivigt att
skilja från gransångaren. Dock var det svårare för flera av deltagarna att
uppfatta kungsfåglarnas fina pipanden i trädtopparna.
Sammantaget blev det en trevlig exkursion i ett lugnt tempo
med en fin variation bland de arter vi fick se, och deltagarna verkade nöjda med
både fågeltillgång och väder.
Fredrik Ahlström, exkursionsledare
Vadarexkursion 30 juli
Väderleksprognoserna inför denna exkursion kändes inte så där
trevliga. Regn och rusk utlovades. Men under em så ändrade sig både de svenska
och danska prognosmakarna. Det blev bara en övergående regnskvätt så när klockan
var 18 och drygt 25 exkursionsdeltagare samlades på parkeringen i Äspet var det
åter strålande sommarväder. Däremot så rastade inte den mängd vadare som
exkursionsdeltagare en dryg vecka tidigare hade fått uppleva.
Vi började med att avspana stranden från staketet söder om
reservatet. Eftersom det rådde högvatten i havet och reveln mot Karet låg under
vatten så var detta den enda plats man kunde få vettiga observationer av de tre
sandlöparna på stranden. Sen parkerade vi oss antingen i eller under tornet för
att beta av vadarförekomsten i lagunen. Här rastade framförallt kärrsnäppor och
spovsnäppor. Men efter hand hittades, om än i små antal, ett flertal andra
vadarearter som grönbena, gluttsnäppa, brushane m fl. Som vanligt rastade även
kentska tärnor i hyggliga antal på ön i lagunen.
Kärrsnäppa
Efterhand vreds tubkikarna österut mot havet. Då uppenbarade
sig en flock om 16 rastande kustsnäppor på den lilla återstående del av reveln
som gick att se. Ute över havet och även över tornet observerades en del av det
mycket imponerande sträcket av fisk- och silvertärnor som präglat några kvällar
vid kusten längre söderut i kommunen under veckan. Även några småtärnor ingick i
flockarna och myrspov och fler kustsnäppor övade exkursionsdeltagarna i
fältbestämning av sträckande vadare. En flock sjöorre på bortåt 200 ex, nästan
bara hanar, landade ute i bukten När solen nästan sjunkit under horisonten gav
vi upp ambitionen att få in sommarens första förbisträckande kustlabb. Annars
kändes det nästan som den ljumma kvällen passade in för detta.
Nils Waldemarsson, Bromölla
Paddling Torsebro -
Kanalhuset 14 juni
Studenterna i Kristianstad sprang ut i ösregn och med
heldagsregn och dystra väderprognoser för helgen, kändes tanken på att ge sig ut
på Helgeå mindre lockande. Men tidigt på söndagen möttes 12 förväntansfulla
entusiaster i Torsebro under en molnfri himmel. Sträckan mellan Torsebro och
till Araslövssjön var en njutning med flera sjungande kärrsångare, näktergalar
och överflygande gökar och storspovar. Sävsångarna och sävsparvarna var tystare
nu än för några veckor sedan och syntes istället sittande i vassarna med mat i
näbben. Tre sorters svalor och tornseglare sökte föda strax över våra huvuden.
Något mer oväntat landade en ensam ejderhanne precis framför oss och vi paddlade
förbi honom på nära håll.
Tanken hade varit att paddla runt i vassarna i Araslövssjön,
men vinden låg på alltför hårt så planen ändrades till att bara korsa sjön.
Denna grunda sjö gav upphov till bränningar som några paddlare tyckte var lite
otäckt. Väl på andra sidan blev det äntligen dags för fika när vi gick i land på
Blackan precis innan järnvägsbron. Här fanns gulärlor och en lärkfalk slog ner
precis bakom oss när den tog ett byte. Troligtvis flög en turturduva förbi bakom
oss som bara Evert hann artbestämma. Sista sträckan in till Kanalhuset var kort
och några hann se de mindre strandpipare som förhoppningsvis häckat i år. Längs
ån innan bron vid Härlövsängaleden låg en rotvälta med intressanta bohål.
Vi var nog ute några veckor för sent och tyvärr låg vindarna
på lite för mycket i de södra delarna för att sångarna skulle kunna höras bra.
Alla kom dock i land torrskodda och välbehållna och det uttrycktes önskan om
fler liknande arrangemang framöver.
Ulrika Tollgren
Intensivskådning 30 maj
Under vintern har styrelsen och programkommittén diskuterat
att ”varudeklarera” en del av våra exkursioner. Ett första steg blev det som nu
genomfördes den 30 maj, nämligen något som vi valt kalla intensivskådning.
Innebörden är lite högre tempo med inriktning på lite mer ovanliga arter där
deltagarna förväntas hjälpa till aktivt och plocka fram godbitarna.
Nu valdes pingstaftonsmorgon klockan fem för den första
intensiva övningen. Åtta deltagare, inklusive exkursionsledaren, gjorde att det
blev en smidig grupp att manövrera. Första anhalten kändes given, bron över
Helgeå väg 118, vid Yngsjö. Här hade Patrik Olofsson något dygn tidigare
upptäckt en flodsångare. Den glesa morgontrafiken vållade oss inte några större
besvär så vi rörde oss relativt obesvärat från vägkant till vägkant omedelbart
söder om bron. Snart avslöjade flodsångaren sig med sin skyttlande sång och
efter ett tag satt den helt öppet i en liten gran i vägkanten. Nu fick vi
ytterligare hjälp av ett småländskt skådargäng som stannat i samma syfte. Lite
playback så blev den ännu ivrigare att visa upp sig. Från dungen hördes även en
morgonhälsning från rosenfink.
Den sjungande flodsångaren
Nästa anhalt blev Egeside där vi vandrade i morgondaggen längs
både Tolebäcken och södra diket. Åtskilliga sångare noterades, kärrsångare i
vänster öra, härmsångare i höger öra, rosenfink rakt framifrån och
gräshoppsångare bakifrån. Det kan bli rätt mycket på en gång här en tidig
majmorgon. Sommargylling flöjtade svagt i söder, faktiskt den enda vi hörde på
hela förmiddagen. Glenn började bli orolig och undrade om intensivskådning
innebar att det inte blev någon fikapaus. Jo, men visst ska vi fika. Det brukar
ju också vara ett tillfälle till att låta fåglarna komma till sig, så ock denna
gång. Platsen för morgonfikat blev dammen vid Ängagårdsvägen, där strax
kungsfiskaren ljudligt lät meddela att den inte gillade inkräktare på
fiskeplatsen. Som vanligt försvann den som en koboltblå blixt längs diket.
Nästa område blev Ravlunda skjutfält där Flodahusdammen,
Knäbäcksdösen och Dammåkra besöktes. Höksångaren gjorde en snygg
sångflyktsuppvisning innan den i vanlig ordning drog sig tillbaka till sitt
slånsnår. Fältpiplärkor sågs och hördes, bivråken drog förbi och det strävsamma
paret mindre strandpipare bevakade oroligt alla besökare. Men som sagt
sommargyllingen lurade oss.
När förmiddagen gått och vi summerade 86 arter, utan att då
besökt någon som helst strandäng, sjö eller havsbiotop, kände vi oss ganska
nöjda. Vi diskuterade lite framtida upplägg och eventuell förlängning till att
även omfatta eftermiddag och/eller kväll som då skulle ge tid till besök i fler
biotoper och därmed fler intressanta arter.
Nils Waldemarsson
Fågelskådningens dag 10 maj
Denna tillställning tycks oftast ha tumme med vädergudarna, så
även detta år. Vindstilla och fin morgon med en lite lättare vind och solsken
upp framåt förmiddagen rådde på Håslövs ängar. Torkan i april liksom avsaknaden
av vårflod hade satt sina spår även om den senaste veckans nederbörd hade
friskat upp betydligt. Simänder lyste med sin frånvaro i Ålakärr. En tidigare
genomförd räkning av rödspovarna hade tyvärr bekräftat fjolårets låga antal. Men
rödspovarna visade sig flitigt liksom den enda spelbenägna brushannen, en
vitkragad individ, som fick bli förevisningsobjekt. Övriga brushannar som for
runt i minst två olika flockar var mer benägna att söka föda än bjuda upp till
spel.
De bortåt 200 besökarna blev väl omhändertagna av många
flitiga funktionärer från klubben och förevisade såväl vanligt förekommande
fåglar som gulärlor och tofsvipor liksom de vackra formationerna med
översträckande vitkindade gäss. Totalt noterades en bit över 75 arter under
förmiddagen vilket är ett bra resultat. Bland de lite ovanligare arterna kan då
nämnas kustpipare, kärrsnäppa, dubbelbeckasin, småspov, dvärgmås, småtärna,
svarttärna och skäggmes.
Årets upplaga av tipspromenaden var tydligen av lättare slag
då hela tio stycken med 13 rätt utkristalliserade sig. Eller var det kanske så
att vi hade ovanligt vassa besökare i år? Hur som helst så ser pristagarlistan,
efter lottning, ut som följer:
1:a pris, rovfågelslitografi av Carl Christian Tofte, till
Bengt Olsson, Degeberga.
2:a pris, Nordens fåglar, till Ingmar Rydhagen, Degeberga
3:e pris, Skånes fåglar, till Margarete Rydhagen, Lund
4:e pris, fågelholk, till Kerstin Olsson, Huaröd
5:e och 6:e pris, Vattenriket – en utflyktsguide, till Hans Olsson, Ystad och
Sven Erik Carlsson, Huaröd
7 till 10:e pris, Fågellokaler i Kristianstadstrakten, till Eivor Bengtsson,
Tjörnarp, Ingegerd Åkesson, Hörby, Anette Rydhagen, Degeberga och Anna-Gun
Rydhagen, Degeberga.
Rätt tipsrad på fågelskådningens dag 10/5 2009
| Fråga |
Svar |
Kommentar |
| 1 |
x |
”Bubo bubo”, berguven, är årets
riksinventeringsart |
| 2 |
1 |
Atlasinventeringen visar att gransångaren ökar |
| 3 |
x |
Som mest övernattade 4250 tranor
i Pulken |
| 4 |
1 |
En mindre sumphöna hördes vid
Hercules 2008 |
| 5 |
2 |
Pilen pekar på
fågelns tars |
| 6 |
1 |
Grönsångaren
låter som när ett mynt snurrar på en marmorskiva |
| 7 |
X |
Vindkraftverk
högre än 150 m måste förses med vitt ljus |
| 8 |
1 |
Talgoxe var den
vanligaste arten vid årets fågelbordsräkning |
| 9 |
2 |
Horsgök är ett
gammalt namn på enkelbeckasin |
| 10 |
2 |
Den välkända vyn
var Schäferiängarna, Ottenby |
| 11 |
1 |
Mesen på bilden
var en entita |
| 12 |
2 |
Ett nytt
fågeltorn invigdes i april vid Norra Lingenäset |
| 13 |
x |
Svart rödstjärt
kan man finna vid bangårdsområdet |
Nils Waldemarsson
Exkursion i hemmamarkerna 13
april – Norra Lingenäset, Näsby fält
När jag åkte hemifrån vid 7-tiden på morgonen låg dimman tät
över slätten. Det blir inga exkursionsdeltagare här inte, tänkte jag. Men vad
jag bedrog mig! Vid Sommarlust stod 22 förväntansfulla deltagare som undrade
vart hän vi skulle åka. Det blev reservalternativet Näsby fält och vandring
mellan Lingenäsena, med mål att försöka lära känna igen lätena av de sjungande
vårfåglar som anlänt.
Vi Norra Lingenäsets parkering togs vi emot av en ljuvligt
drillande storspov från Fredriksdalsvikshållet. Det var bra aktivitet på
småfåglarna. Flera gransångare sjöng omkring oss, ackompanjerade av enstaka
lövsångare. Ett par svarthättor med sin gnissliga försång och ljuvliga melodiska
sluttoner visade upp sig. Det nya fågeltornet var vackert att beskåda men den
täta dimman omöjliggjorde spaning. Istället kunde vi koncentrera oss på
enkelbeckasinens olika kontaktläten och fick nära möten med flygande grågåspar
som plötsligt dök upp i dimman. Från en dunge hördes rastande rödvingetrastar.
Det är typiskt för arten att flytta gemensamt och ägna mornar och kvällar åt
intensiv körsång, en sång som skiljer sig från den för arten typiska man hör i
de norrländska skogarna.
Allteftersom tiden gick lättade dimman och vid Aludden såg vi
en småfågel som flög ihärdigt runt oss utan att säga något. Olika förslag på art
framfördes. När den väl landat och kunde spanas in med tub, visade det sig vara
en nyanländ trädpiplärka, en av våra tidigast återvändande tropikflyttare. Flera
vårarter har anlänt ovanligt tidigt i år, sannolikt pådrivet av bra flygväder
och värme över Europa.
När vi lyssnade av större hackspett i de höga popplarna öster
om Aludden hade temperaturen stigit och dimman lättat ytterligare. Ormvråkar
bråkade med glador. Det är strid om boplatserna nu. Och glador bråkade med
glador. Helt fantastiska flygmanövrar med glador som häktat i varandra med
klorna blev en värdig avslutning på en förmiddag som började i dimma och slutade
med sol och vårvärme.
Hans Cronert, exkursionsledare
Håslövs ängar och
Vannebergaholmen, 28 mars
Vi var tio personer som samlades på Sommarlusts parkering för
klubbexkursion kl 7. Koltrasten sjöng stilla. Det var en aning mulet, men regnet
hade upphört och termometern låg tryggt på plus.
Håslövs ängar visade sig från sin bästa sida, med svag S vind
och många vårfåglar. Rördrommen tutade från Hercules. Fem nyanlända rödspovar
sökte föda i Ålakärr, storspovar och vipor spelade, rödbenor flöjtade och
flockar av enkelbeckasiner flög förbi. Tjugofyra strandskator ropade i kör från
strandlinjen, och i Kvarnnäsviken låg ett snatterandpar bland alla grågäss och
storskarvar. Vid Brudasten rastade ett sextiotal vitkindade gäss och en
ljungpipare flöjtade vemodigt. Bland tuvorna längs V stranden sågs krickor och
bläsänder, ett par stjärtänder och en ensam skedandhane. En subadult havsörn
landade vid sjökanten, ett par bruna kärrhökar gled förbi över Vibyviken. På en
åkerrygg rastade ett dussin bläsgäss. Sävsparvar och ängspiplärkor sjöng i kapp
med sånglärkorna, starflockar drog förbi och några tranor gled in från
Hovbysidan.
Efter kaffefika på Håslövs parkering drog vi ut mot kusten och
Vannebergaholmen. En ung havsörn kretsade över furet. I plurran rastade tre
skogssnäppor och i skogskanten sågs taltrast och steglits. På avstånd hördes en
spillkråkas flyktläte. Ute på Lyngbyholme rastade fem skärfläckor, sex
kärrsnäppor, ett tiotal rödbenor och ca 35 större strandpipare. Dubbeltrast och
gärdsmyg sjöng i furet, där även en humla surrade förbi i solskenet. Exkursionen
avslutade strax före kl 13 och artlistan upptog då 73 arter, till allas
belåtenhet!
Thomas Lindblad
Skräbeån, 1 mars
Undertecknad hade som exkursionsledare valt den första mars
för den numera nästan årliga vårvinterexkursionen. Datumet sammanföll ju med
Skräbeåns fiskevårdsförenings premiär för öringfisket vilket jag snart blev
uppmärksammad på. Dock gick båda arrangemangen att genomföra utan att störa
varandra allt för mycket som jag uppfattar det. Lite god vilja och hänsyn från
båda parter så fungerar det.
För vår del var det vårtecken som gällde och de hade väl varit
ännu flera om inte den västanvind som rått tidigare i veckan nu gått över till
sydost. Men råkorna var igång med bygget av det första boet i en nyetablering
strax väster om Nymölla kvarn. Blåmes och talgoxe var flitiga med vårsången och
även någon enstaka bofink prövade sin stämma. Ute vid åmynningen fanns som
förväntat ett par exemplar av de övervintrande smådoppingarna. De två
storspovarna som födosökte på sandbankarna får också räknas till vinterfåglarna
då en grupp av denna art valt att övervintra hos oss. Detta tycks ha varit en
framgångsrik strategi åtminstone denna vinter. Andra trevliga vintergäster var
den vinterhämplingflock med drygt 30 ex som upptäcktes när den tacksamt
exponerade sig under furagering av diverse frön på en liten kulle. Efter att ha
blivit ordentligt genomblåsta när vi studerade dessa näpna fåglar så passade det
utmärkt att krypa in i skydd i den utmärkta nyanlagda vindskyddade grill- och
fikaplats som sen i fjol finns på plats ute vid åmynningen.
Vi fortsatte sen promenaden även på slingan norr om
landsvägsbron och ut till hjorthägnet. Här brukar det vara ganska lätt att
studera rovfågel men dessa inskränkte sig till tornfalk och glada. Däremot
gladde såväl sjungande sånglärkor och nyanlända starar oss vad det gäller
vårfåglarna. De av exkursionsdeltagarna som tidigare hade blivit förvisade att
parkera vid Garvaregården hade dessutom förmånen att avnjuta ett mindre
hackspettpar här. Inte helt oväntat då biotopen med mycket al och andra gamla
murkna träd längs ån passar denna art väl. Trots att det nästan helt saknades
andfåglar vid åmynningen och en del andra relativt självklara arter så kom vi
upp till minst 46 olika arter.
Hur gick det för öringfiskarna då? Jodå, första fisken
landades inte många minuter efter kl 8 då de första revarna kastades i ån. Den
yngling som kom till invägning med två öringar, där den största var på drygt 5
kilo, såg inte heller missbelåten ut. Så fågelskådarna skrämde tydligen varken
iväg fisk eller fiskare.
Nils Waldemarsson
Kyligt mottagande på
Linnérundan! – 18 februari
En av årets hittills kallaste dagar mötte deltagarna i den
första av första halvårets fem turer längs Linnérundan i Kristianstads
Vattenrike, som Fågelklubben och Naturskyddsföreningen genomför tillsammans med
Studiefrämjandet Sydost. Totalt 11 väl påpälsade personer drog iväg över ett
snötäckt landskap.
Kungsfiskare blev dagens första lilla godbit – tyvärr
tjuvstartade fågeln och bara några få fick njuta av obsen, när fågeln drog ut
från kanalen vid Kanalhuset och söderut över Helgeån. Även dagens fjällvråk ute
över Härlövsområdet var lite onödigt tidig! Sammanlagt fyra havsörnar varav en
gammal individ visade upp sig och satte bra fart på de ganska många gäss som
rastade ute på Isternäset. Väl här ute sågs tre av fåglarna glida omkring en god
stund längs åfåran förbi Lillöruinen. Strax före Tivolibadet fick man också
avnjuta en havsörn (2 el. 3 K) när den inte långt över vattnet gled norrut längs
ån. Undras hur många av stadens innevånare som vet om att dessa Vattenrikets
vintergäster kan upplevas så nära?
Ute vid Lillö hittade vi genom tubkikaren de båda
pilgrimsfalkarna vid vattentornet inne i staden. Tvärs över ån en stund senare
sågs den ena av fåglarna avverka sitt byte sittande ovanpå bolådan medan den
andra satt bredvid på sittpinnen. Plötsligt flög båda fåglarna iväg och visade
upp sina flygkonster. Bredvid varandra var det onekligen storleksskillnad mellan
dem: förhoppningsvis en hona och en hane alltså. Kortvarigt bjöd de också på en
kort men dock flyglek – som inledning på kommande parning? – innan den ene satte
sig på kyrktornet och den andra på sedvanlig plats under vattentornets
”svamphätta”. Och där var de kvar när deltagarna en dryg halvtimme senare
skiljdes åt efter att ha samlat in 38 arter. Nästa tur längs Linnérundan är den
20 mars – vårdagjämningen – med förhoppningsvis lite våraning i luften.
Evert Valfridsson
Örndagen en fullträff! - 25
januari
Minst 28 havsörnar – bort mot 300 besökare – för ändamålet bra
väder!
Vad mer kan begäras när Fågelklubben genomförde sin sjätte
örndag i Tosteberga. Hamnplanen var upptagen av många förväntansfulla besökande,
när vår ordförande Nils hälsade välkommen och lämnade över ordet till Lars
Jarnemo och Christer Neideman, som berättade om sina och berörda
familjemedlemmars erfarenheter från mer än ett kvartssekellångt engagemang och
strävsamt arbete för att rädda kvar havsörnen i vår svenska fågelfauna.
Utan deras och många andra kämpars insatser i hela vårt land
hade säkerligen dagens positiva läge för havsörnen inte blivit verklighet.
Nils Waldemarsson fortsatte med att berätta om resultatet från
klubbens årliga örnräkning i början av januari, då närmare 80 olika havsörnar
kunde noteras längs kusten och kring sjöarna i inlandet. Vid flera tillfällen
under söndagsförmiddagen kunde minst 28 havsörnar i olika åldrar – under ett
ihållande tubkikarsvep – räknas mer eller mindre nära den utlagda maten:
grislungor och -strupar. Hela tiden strömmade det till nya besökare i Tosteberga
hamn, som i bl a klubbmedlemmars tubkikare kunde njuta av fåglarna från den
kanske allra bästa platsen att vintertid titta på våra vintergäster i
Sydsverige!
Utöver mängder av korpar, kråkor och gråtrutar mm sågs närmare
20 rödglador kretsa kring matbordet. I viken låg bl a bort mot 300 salskrakar,
10 krickor och ett par snatteränder. Totalt stannade dagens artlista på ca 45
fågelarter.
Nytt för i år var att hamnföreningen och byalaget i Tosteberga
var med och sålde grillade korvar och kaffe med tilltugg. Ett mycket trevligt
och lyckat nytillskott under örndagen och när dagen avslutades, var deras
matbord lika tomt som örnarnas matningsplats!
Ett stort tack till alla besökande och alla medverkande från
Fågelklubben och Tosteberga!
Evert Valfridsson
Äspet - söndag 18 januari
Skånevinter. Bistert, gråkallt och snöfattigt. Dessutom disigt
trots en ganska frisk vind från ostsektorn. Med andra ord inga vidare
förutsättningar för januariskådning, i synnerhet inte som små och diskret
tecknade piplärkor är huvudattraktionen.
Vädret till trots möter ett 30-tal medlemmar upp på
parkeringen vid niosnåret. Efter en kort genomgång av fältkaraktärerna för de
övervintrande piplärkor som man kan möta på lokalen, traskar sällskapet iväg mot
den östra stranden. Vår framfart följs av en jagande tornfalkhane. Den ställer
sig och ryttlar precis ovanför våra huvuden och kan studeras riktigt fint i tub.
Östra stranden avverkas sedan i ganska rask takt. Här är som förväntat fågeltomt
i pålandsvinden. Ute på spetsen står några trutar i vattenbrynet. En gammal
havstrut i sober svartvit dräkt utgör flockens självklara dominant. Någon
släkting med betydligt mer graciös kroppsform, kaspiska drag, syns tyvärr inte
till.
Tornfalk
Väl förbi udden får vi vinden i ryggen och det blir därmed
lättare att använda optiken. Den norra stranden, mellan Korrans utlopp och
hamnpiren, är normalt sätt det bästa partiet när man vinterskådar i Äspet. Så
även idag. På håll upptäcker vi de två rödbenor (sannolikt av den isländska
rasen robusta) som övervintrar på lokalen i år. Vi jobbar oss successivt närmare
och får till sist riktigt bra obsar innan de båda långbenta figurerna lättar och
exponerar sina karaktäristiska vingband.
I den svarta tångbanken promenerar också flera piplärkor. Med
samlad envishet och imponerande tålamod från hela gruppen får till sist alla en
möjlighet att på egen hand identifiera en typisk vattenpiplärka; relativt grov
näbb och mörka ben, brunaktig ovansida, vitt ögonbrynsstreck, vita vingband och
yttre stjärtpennor samt påfallande ljus buk med distinkt avsatta svarta streck
utmed flankerna. Inte så svårt när man väl fått kläm på karaktärerna! Flera av
fåglarna stöts och flyger förbi oss utmed stranden, en del fortsätter in mot
blötytor i närheten av den frusna Korran. En uppskattning är att det rör sig om
minst åtta exemplar. Möjligen en rekordnotering för lokalen och en definitivt en
siffra som visar att Äspet är en av landets hetaste vinterlokaler för arten.
Till detta ska sedan läggas minst sex ängspiplärkor. Däremot lyckas vi inte
hitta någon skärpiplärka - normalt sett den klart mest svårfunna piplärkan på
lokalen. Innanför hamnpiren kompletteras dagens utbud av tättingar med en
rödhake i sällskap med minst två sävsparvar.
I den yttre delen av hamnbassängen vaskar vi sedan fram en
ensam kricka och en ung bergand. En alfågelhona ligger och dyker i strandkanten.
På nära håll kan man inte annat än förundras över dess fantastiska
huvudteckning. Små sällskap med storskrakar passerar nervöst fram och tillbaka
genom hamninloppet. Några av hanarna har antydan till rosa laxton på bröstet.
Både arten och färgsättningen ger av någon anledning en föraning om våren.
Över Korrans bladvassbälten patrullerar en ung fjällvråk. Lite
senare får den sällskap av en lika ung blåhök. Två norrländska tonåringar på
vintersemester i Sveriges sydligaste provins, som någon uttrycker det hela.
Innan vi når fram till parkeringen - och den lika
efterlängtade som välförtjänta fikapausen - stannar vi till vid det gamla
fågeltornet för att lyssna efter skäggmes. Men de skäggprydda har ingen större
lust att bjuda på ett uppträdande bland de vindpinade vipporna. Den enda
vokalisten i vassen som är på humör är en lätt irriterad gärdsmyg, som envist
markerar sin närvaro med ett arttypiskt smattrande lockläte.
Exkursionsledaren vill passa på att rikta ett varmt tack till
deltagarna för trivsam förmiddagsskådning vid en av nordöstra Skånes absolut
bästa kustlokaler, där utdelningen för dagen blev riktigt bra trots krävande
förhållanden och vissa svårbestämda arter.
Göran Arstad
Tidigare
exkursionsreferat
|
